måndag 30 april 2012

Du sköna nya värld

Härrigud. Nätet låg nere i eftermiddags och vi kände oss alldeles avskurna från omvärlden. Det var som att sitta på en öde ö och försöka göra upp eld genom att gnida två scouter mot varandra (min fars gamla - mycket gamla - favoritvits).

I nåt skede försökte maken leta upp en adress, nåt vi normalt skulle ha gjort på Google maps. Har vi nån telefonkatalog, undrade han hoppfullt. Telefonkatalog! Så oerhört 1986. Svaret var naturligtvis nej.

Ibland känns det lite skrämmande att alla görs så totalt beroende av nyckfull teknik som kan få hicka när som helst. Sen får man köra omkring i norra Helsingfors med en karta från 2001 och hoppas att de inte byggt om nåt.

lördag 28 april 2012

Full rulle

Maken suckade just: "tänk om man skulle få ta det lugnt då man har en ledig dag, sitta ner och läsa en bok eller nåt...".

Just nu är det nämligen inte snack om nåt sånt i vår familj. Om man inte måste laga mat eller hänga upp tvätten så ska fyraåringen leka fantasilekar där mamma och pappa ingår som rekvisita ("nu är du en mullvad, och jag är en myra som sa ska vi leka mullvaden?, och vad sa du då???"). För att inte tala om att man just nu måste ha ögonen på ettåringen varje sekund som han är vaken, eftersom han i ett huj klättrar upp på soffor och sängar och sen står där och svajar farligt.

Så jo, det skulle vara trevligt att få sätta sig ner och ta det lugnt en hel dag, men det lär inte bli aktuellt på några år än. Och eftersom jag just skrev "år" och inte till exempel "veckor" så kan jag bara tänka på detta förbjudna scenario några sekunder åt gången. Annars blir jag så där otrevligt uppgiven, och det gör ju ingen glad.

Lite roligt är det ju att man tänker på "sätta sig ner med en bok" med samma skälvande overklighetskänsla som andra tänker på "bo i ett rum gjort av choklad" eller "nubisk slav som fläktar mig med påfågelsplym". Och förr eller senare får jag ju trots allt sätta mig ner med min bok ifred. Varvid jag garanterat kommer att tänka men var är barnen? Och varför kommer de aldrig hit och umgås med mig?

fredag 27 april 2012

Va, ska alla vara hemma?

Vanudå, ledigt fyra dagar? Ingen har berättat för mig att hela familjen tänker ha semester ända till första maj. Själv är jag ju alltid "ledig" (dvs. på mitt dygnetruntjobb som barnskötare) så jag tänker ju inte på sånt här som lediga klämdagar. Jag tänker knappt på om det är onsdag eller söndag eller julafton. Eller vilket år det är, och så där. Nå, det är väl bara att klämma på då och ha ledigt. Allihopa.

onsdag 25 april 2012

Tillfällig minnesförlust

Nu har det varit lite mycket några kvällar, bland annat mystiska projekt som mjödbryggande och sömmande av maskeradkostym. Och vet ni, jag glömde bort att jag har en blogg. Honest to God.

Det går ganska mycket tid åt till den här bloggen, om man betänker att jag i genomsnitt har en timme "fritid" per dag, alltså tid som inte går åt till barnskötande/matlagande/ätande/sovande. (När de uppfinner en fungerande tidsmaskin ska jag åka tillbaka till Maria från år 1999, alltså hon som hade en tillvaro med 80% fritid, och beat the f-ing shit out of her för att hon alltid klagade på att hon "inte hinner". Graaah. Ids inte, heter det.) Så ibland är det skönt att glömma bort vad man borde göra och bara göra det som faller en in. Som att brygga mjöd.

Fast jag tror jag har satt i lite för mycket jäst. Vad händer då? Blir man full som ett ägg eller får man bara magknip?

lördag 21 april 2012

Den som inga byxor har

Idag har jag varit ute och sprungit i mina sprillans nya träningstights. Vad är det för sorts mode, egentligen? Jag kände mig mest som om jag glömt byxorna och sprang omkring i långkalsonger, glatt ovetande.

Alternativet är att använda mina gamla pösiga träningsbyxor, som numera hotar att ramla ner för varje steg eftersom resåren är kaputt. Och i valet mellan att se ut som om jag tappat brallorna och de facto tappa brallorna tar jag nog ändå det förra.

Säg ett sanningens ord

Nu har jag ändrat på kommentarsfunktionen så att man inte behöver vara inloggad någonstans för att kunna kommentera. Fritt fram för alla, både dig och din gammelmoster och nätmobbare och en rysk spamsida. Kläm fram med åsikterna bara.

fredag 20 april 2012

In the year 2000

Här sitter jag som vanligt med laptopen i knät och har väldigt varma och mysiga lår. Och kanske lätt radioaktiva lår? För alltid när jag sitter så här med datorn ovanpå mig kommer jag att tänka på den där artikeln om en finlandssvensk mamma med fyra barn som hon matade med idel ekologiska långkok. Hon hade, när hon var gravid och ville vara särskilt försiktig, köpt nån slags skärm att ha mellan magen och datorn, så att magen inte skulle utsättas för nån strålning (oklart vilken sort). Jag ser framför mig en sån där hatt av aluminiumfolie som crazy people brukar vrida till i amerikanska filmer då de ska skydda sina tankar mot ufon. En maghatt, så att säga.

Fast med tanke på att jag nu förmodligen sitter i ett fält med tjugo olika sorts trådlösa frekvenser så undrar jag om det är nån vits att kämpa emot. För att inte tala om högspänningsledningen som går en bit härifrån, ho vet vad den släpper ur sig. Och min tandläkare, han ska då alltid ta en massa suspekta röntgenbilder av mitt huvud. Det är ett rent under att jag inte är självlysande vid det här laget.

onsdag 18 april 2012

Blodvite

I morse märkte jag till min fasa att ettåringen plötsligt lärt sig klättra upp på vår fåtölj. Ay caramba! Eftersom fåtöljen är utfällbar och blir nån slags stenhård schäslong i en handvändning bände jag ut sitsen till liggläge, för jag tänkte att det åtminstone inte blir lika hårt fall från 20 cm (schäslong) som från 40 cm (hopfälld fåtölj).

Och sen, medan jag satt och formulerade en Facebookuppdatering i huvudet (klättra + attans + sänd plåster, nån) så hände det i alla fall. Hur förstår jag inte. Sonen satt stadigt på rumpan (ovanpå farliga madrassen, men ändå, den något mindre farliga utfällda madrassen), jag satt en halvmeter ifrån honom och tittade på vad han gjorde, och så KAFLUMP så låg han ändå på golvet och hade kört sina små framtänder rakt genom nappen han haft i mun (han bet av sugdelen, så att säga) och blodet sprutade från ett litet men dramatiskt placerat sår inne i käften.

Så sänd inte plåster, nån. Det fäster så dåligt innanför läppen. Sänd oss en vadderad lägenhet i stället.

måndag 16 april 2012

Grr

Här vill jag passa på att understryka att mitt årshoroskop hittills inte stämmer alls.

Pengarna tillbaka.

lördag 14 april 2012

Ti arbeit ilag

Dagens program: besök på Ateneum, som alltid varit en av mina favoritplatser i Helsingfors. Utställningen handlade om Carl Larsson, min gamla husgud. Arrangemangen var oväntat barnvänliga. Alla trivdes.

Men men. Nog får man ju ändå erkänna att logistikkurvan växer exponentiellt när man släpar med sig småbarn. Alltså hur jobbigt det är på en skala med kläder på och av, regelbundna måltider som intas med varierande grader av kladd på café, blöjbyten och toalettbesök, extrautrustning i form av vagnar och barnstolar, för att inte tala om ansträngningar för att ens sällskap inte ska testa yttepyttelite om det går att vicka på tavlorna.

Vuxet sällskap: logistikfaktor 0. Ett barn med sig: logistikfaktor 10. Två barn med sig: logistikfaktor 300, samt 500 bonuspoäng om ena barnet är ett blöjbarn som gjort nr 2 i sin Libero Up-and-go. Har man tre eller fyra barn tror jag bestämt att logistikfaktorn överskrider det statliga gränsvärdet och då får man snällt stanna hemma och se på Bolibompa i stället.

Ja ja. Vi överlevde ju. Och roligt var det.

torsdag 12 april 2012

Här sitter jag nu på min tumme

Uuuh. Nu blev jag så där igen att jag borde göra x och y men egentligen vill jag bara äta choklad och hänga på Facebook i stället. Jag är hemskt dålig på att få tummen ur och göra sånt som just nu bara är tråkigt och intetsägande, men som om jag gör det 2000000 gånger kommer att ge mig en fantastisk livskvalitet (exempel: träna coremusklerna, göra långkok och frysa in).

Kan man hänvisa till att man "njuter av livet" i stället för att kräva kadaverdisciplin av sig själv? Är det överhuvudtaget en njutning att slöhänga på Facebook? Och hur coola magrutor skulle jag inte ha nu om jag hade tränat dem lika lång tid som jag använt till att googla Hollywoodskvaller? Jag bara frågar.

onsdag 11 april 2012

Tjocka släkten

Under påsken, när biblioteket var stängt och tidningskiosken likaså, började jag läsa en bok jag hade i hyllan men lyckats glömma bort: Joyce Carol Oates Fallen. Det är en stor och svepande berättelse om Amerika och en amerikansk släkt (kan man väl säga, åtminstone står det så på bakpärmen) under några årtionden på 1900-talet.

Amerikanska släktsagor är överlag min grej. Engelska går också an, men är inte riktigt lika roliga. Ungerska eller gambiska släktsagor intresserar mig inte alls. Detta oavsett hur bra eller dåligt skrivna texterna är. Kan det vara några receptorer i min hjärna som tagit stryk i unga år, så mycket Dallas som jag har tittat på?

Anyway, jag brukar sluka den här typen av släktkrönikor som en boa constrictor med mask när jag hittar dem. Fast samtidigt brukar jag sitta och gnälla över handlingen, speciellt då det som nu är en allvetande berättare som hela tiden är lite före i historien och antyder att allt nu kommer att gå åt helvete, som de här personerna beter sig. "Goddammit, lady, pallra dig iväg och be karln om ursäkt! Nej, vad gör du! Ställ ifrån dig whiskeyflaskan! Gift dig inte med den där!"

Pipsvängen tycks det vara på väg mot, som vanligt. Men jag måste väl läsa färdigt nu, då jag en gång börjat. Motsträvigt muttrande hela vägen.

torsdag 5 april 2012

Glad påsk!

Nu blir det lite tyst här på bloggen några dar för jag ska tillbringa påsken med att hetsäta chokladägg fyra dar i sträck och det blir så kladdigt på tangentbordet om man sysslar med sånt när man skriver. Och gärna skulle jag också ägna mig åt det som norrmännen tydligen kallar "påskekrim", att man åker till sin hytte i bergen och läser deckare och latar sig. Men eftersom orden "lata sig" inte går att använda i samma mening som "småbarnsförälder" blir det väl inte mycket av den varan. Påskägg kan man åtminstone äta medan man plockar disk och letar strumpor och leker att man är Yakari (och Yakaris häst).

Så påskpuss på er! Läs lite påskekrim för min räkning, ni som hinner. Tony Hillerman är en av mina gamla favoriter, honom kan ni läsa om ni vill fortsätta på indiantemat när ni tröttnat på att leka Yakari (och Yakaris häst).


onsdag 4 april 2012

Kvinnor och barn(vagn) först

Idag stod jag i apotekskö bakom en rent sjukligt långsam tant (kanske hon var där för att köpa medicin mot sin långsamhet?) som betjänades av än nästan ännu långsammare tant-expedit.

"Hmmm.... (paus) Oj, vad solen lyser mot kassaskärmen, man ser ju knappt nånting." (Knappar in siffrorna i slowmotion, gör fel, tar om.)
"Jaa, och jag har alla mina kort på helt fel ställen idag!" (Gräver genom plånbok, tar ut ett kort, betraktar det, stoppar in det tillbaka.)

Och här kunde jag försvara mig med att ettåringens vagn - parkerad utanför fönstret - började guppa oroväckande, så där som den gör när han vaknat och ligger och gallskriker i sin övergivenhet. Men det förklarar ändå inte riiiiktigt att jag bokstavligen hoppade jämfota bakom tanten av otålighet. Bokstavligen, alltså.

Ja jisses. Vad är jag, tio år? Långsamma tanten gav mig onda ögat medan hon hasade sig iväg. Ge en mor en guppande barnvagn och se henne förvandlas till greve Dracula.

tisdag 3 april 2012

En sten & en hård plats

Right now we're stuck between a rock and a hard place. Eller som det heter på svenska, just nu är vi fast mellan två-tupplurar-per-dag och en-tupplur-per-dag för ettåringens del. Eller som det heter på närpesdialekt: nu je vi i speton.

De här transportsträckorna mellan olika faser i barnens liv har sina utmaningar. Emellanåt är allt frid och fröjd och flyter på, och man hinner glömma att alla delar av vägen inte har lika slät och fin asfalt. Sen kommer man till en sån där skumpig grusväg med komockor på, och står där med förvåningens finger i häpnadens mun. Vafalls! Ska ungen inte somna problemfritt på 2,5 minuter? Ska det bli vredesutbrott i City-Market utan orsak? Ska öroninfektionerna aldrig ta slut?

Men jo, jag är hemskt tacksam över att våra grusvägsavsnitt i alla fall hittills varit rätt korta och oförargliga. Jag vill inte klaga på småsaker. Det var bara lite väl mycket tisdag i denna tisdag.

P.S. Är det nån annan än jag som har gått på grusvägar med komockor på, i dessa dagar då korna hålls inomhus året runt? Byvägen hos min farmor var sån när jag var liten. Vi kryssade mellan dynghögarna till badstranden varma sommardagar, och det är dagar jag minns med glädje. Så egentligen är jag inte helt säker på att grusvägar med komockor är nåt negativt.

måndag 2 april 2012

Nu har jag knarkat ner mig igen

Stön, nu har jag fastnat i Twilight-träsket också. Man kan väl inte se två delar och sedan strunta i resterande tre? Så även om filmerna är lite fåniga inser jag nu att jag kommer att bli tvungen att hyra dem allihop, och sedan (bedrövliga tanke) eventuellt gå på femman när den kommer på bio, inklämd mellan fjortisfnittriga "Team Edward" och "Team Jacob". Håhå jaja.

söndag 1 april 2012

Edward & Bella, etc

Idag kan man väl knappt öppna munnen - eller bloggen - utan att nån tror att det är ett aprilskämt, så det är bäst att låta bli. Och dessutom tänker jag sätta mig ner framför kvällens kulturfilm: Twilight - New Moon.

Jamen, sluta skratta då! Det hör väl nästan till allmänbildningen att känna till Twilight-filmerna vid det här laget? Och hur ska jag annars kunna rekommendera nåt på bibban när nästa tonåring kommer och frågar om vi har lite lämplig mormone lovin' i dvd-hyllan?

Tyst, nu börjar det. Suktande tonårsvampyrer, coming up.