fredag 18 november 2016

Voffor gör di på detta viset?

Heliga guds moster, är det bara en vecka kvar till lillajul? Det är det, va? Säg gärna att jag har räknat fel, för jag är inte riktigt beredd på det här. Var det inte just augusti?

Inte för att jag har nåt emot jul. Jag gillar adventstiden och julljusen och dadelkakorna och allt det där. Men det här prylberget?

Det är den där tiden på året när man på omkring på Prisma och får ångest av all plast och krimskrams som ska krängas ut till jul. Ska det vara så här? År 2016? Klimatförändringen, ni vet?

Nå men dadelkakan, som sagt. Den är ganska miljövänlig. Den ser jag fram emot med ogrumlad glädje.

Gud så många frågetecken i det här inlägget, för övrigt. Och Gud omnämnes två gånger. Tre, för att vara exakt.


onsdag 9 november 2016

Prutt också

Dag tio i en månadslång godisstrejk och jag vill bara slita upp en sockerpåse med tänderna och gurgla den i mig. Det är SKITJOBBIGT, kan jag tala om. Jag försökte nyss knarka russin men de funkar inte lika bra. 

Och Amerika styrs av en orange apa och hans motbjudande apkompisar. Jag har haft bättre onsdagar.

onsdag 2 november 2016

Allt jag har att göra

Jag har tänkt ett tag att jag ska blogga om vad jag egentligen gör på jobbet, för ingen tycks veta vad det möjligen skulle kunna vara. Man märker att folk tror att arbetet på ett allmänt bibliotek är väldigt lugnt och fridsamt, för så känns det ju när man är kund där. Stillsam stämning, folk talar ganska lågt, ingen springer.

Vi får en massa ansökningar om arbetsträning för halta och lytta och utbrända människor. De verkar tänka sig en arbetsbild där man sitter och läser romaner i tysthet, men det är som sagt kundernas uppgift, inte personalens. Biblioteksarbete är full rulle i åtta timmar, på små bibliotek dessutom en blandning mellan högt och lågt, kroppsarbete och klickklickklick framför datorn.

Då kör vi då? Eller?

Vi tar igår som exempel, för då körde jag ett dubbelskift från 8.30 till 20.00. Inte helt optimalt. Tur att det inte händer så ofta.

Ragla in, pejla läget för Halloweendagen som mina kollegor turligt nog redan förberett (i timmar). Pyssel, check. Sagorum, check. Klädstationer för ungarna, check. Rafsa omkring i lagret efter Halloweengrejor och klä ut mig till spökdirektör med hög hatt, spindlar och skelettdräkt. Sminket får vara i år, ser väl ändå tillräckligt blek och hålögd ut i mitt naturliga tillstånd. Tillsammans med kollegorna: ta emot dryga trettio ungar och förskolelärare, leda dem genom pyssel, knyta hundra små pilliga knutar på pysslen.

Lunch, läsa mail, åtgärda de mest brådskande. Översätta en kort text till svenska. Sitta två timmar i möte om organisationsförändring. Evenemangsplanering inför nästa vår, maila författare inför författarbesök, maila datorlärare om datorundervisning, maila kollegor om deras åsikt om diverse planer. Uppdatera bibbans Facebook. Kaffepaus.

Föra in några efterfrågade böcker i bibliotekssystemet. Göra skyltar till bokutställningar etc. Ta bort gamla inaktuella skyltar. Flera mail. Folk verkar ha drabbats av maildiarré.

Inhalera sista matbiten jag hittar i kylskåpet, en rest från lunchen. Dra bokcirkel med de trevliga damerna som gått på samma "kurs" flera år: prat och skratt i en dryg timme, sedan får de nästa månads bok. Kolla när sista bussen går. Springa dit. Hemma kl. 20.45, ungefär.

Och så upp följande morgon igen. Idag har i sin helhet varit en kundbetjäningsdag. Ta emot 9 lådor reservationer och returneringar från andra bibliotek, sätta dem i hyllan. Städa upp böcker och möbler så att det ser representativt ut. Hjälpa kunder med allt från kopiering till att hitta böcker. Samtidigt, mellan kunderna: göra allt det där andra kontorsarbetet. Läsa och svara på mail, göra fler skyltar och infopapper, Printa listor över reserverade böcker, plocka ihop dem. Lubba iväg till posten efter ett paket, ställa ut katalogerna som fanns i paketet. Plocka ihop tävlingskuponger i vår kundomröstning. Tusen små mikrouppgifter som ska kommas ihåg. Kollegor med frågor, kunder med frågor, ständiga avbrott. Där är kanske den största utmaningen: att vara effektiv, komma ihåg, göra sitt jobb noggrant, trots att hjärnan hela tiden får sin process avbruten. Det finns inga stora sjok med tid som man rår över själv.

Ja, så lär det väl fortsätta imorgon också. Jag kanske ska fortsätta på den här linjen, dag efter dag efter dag med blogginlägg om vad jag gjort, på detaljnivå. Kanske finns det nåt pris för "Årets mest sövande blogg" som Föreningen för Oss Med Sömnproblem delar ut.