tag:blogger.com,1999:blog-79266329391708697102024-03-19T05:56:55.523+02:00Allt jag har att sägaMaria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.comBlogger317125tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-29328700950876745402018-01-02T22:36:00.001+02:002018-01-02T22:36:10.963+02:00Time management för tjugoplussareNews flash: dygnet har bara 24 timmar och jag skulle behöva ungefär 27. Det blir särskilt påtagligt när jag har haft lite semester och slungas tillbaka in i verkligheten. Som nu.<div><br></div><div>Ett tag, ungefär mellan 24 och 30 års ålder, skaffade jag mig fler timmar på dygnet genom att helt enkelt vägra göra sånt som att städa och laga mat. Varje kväll vid pass åttatiden häpnade jag över att jag var hungrig. Va, nu IGEN? Sen värmde jag en mikropizza och åt framför teven. </div><div><br></div><div>Barnen kanske skulle uppskatta mikropizza-framför-teven-strategin. Men jag täcks inte. Vi kanske får en arg lapp från skolhälsovårdaren då.</div><div><br></div><div>Nå, vad gjorde jag då med dessa eoner av tid som frigjordes genom mitt sluskande? </div><div>Ingenting.</div><div>In-gen-ting. </div><div><br></div><div>Jag har en minnesbild av att vi hängde väldigt mycket på stan, gick på konstutställningar och strövade i affärer och drack dyrt cafékaffe. Men nåt produktivt? Nåt kreativt? Nåt av bestående värde? Näpp.</div><div><br></div><div>Än idag vill jag ta den där tjugofemåringen i ett strypgrepp, ruska henne hårt och skrika MEN VAD HÅLLER DU PÅ MED DIN JÄVLA IDIOT? GÖR NÅT VETTIGT! </div><div><br></div><div>Man får stressexem för mindre. Nå, fram och uppåt, etc. Det nya året gryr, oändligt är vårt stora äventyr. Etc etc etc. Kanske ska jag sluta städa. </div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-47886815299356618652017-12-27T21:09:00.001+02:002017-12-27T21:09:23.980+02:00Gott nytt får(skalle)Det är den tiden på året igen. Vilken tid då? Jo, tiden då:<div><br></div><div>1. Jag börjar inbilla mig att jag ska fröså saker. </div><div>2. Jag vill kasta ut alla julmojänger långt, lååångt innan resten av familjen vill det.</div><div>3. Nyåret får mig att omvärdera Meningen Med Livet samt Mitt Sätt Att Leva Det.</div><div>4. D-vitaminlagret är slut. Jätteslut.</div><div>5. Jag inte vill se skinka en enda gång till i mitt liv.</div><div>6. Jag försöker klämma in ännu en hobby i mitt fullspäckade schema. </div><div>7. Jag undrar hur mitt schema kan vara späckat, jag gör ju inget. </div><div>8. Aha, heltidsarbete och familj. (Se nr 7.)</div><div>9. Jag konstaterar att jag nog snarare får ta bort en hobby.</div><div>10. Jag gör bort mig vid bilens årscervice genom att på valfritt sätt demonstrera min totala okunskap om bilar. Varenda. Jävla. År.</div><div><br></div><div>Men snart vänder det. Väl? Nog vänder det väl?</div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-60318165400145490592017-12-14T22:20:00.001+02:002017-12-14T22:23:12.270+02:00Det bidde en vanteFy, jag är så uppe i varv efter att ha jobbat nästan två veckor i sträck utan paus, men det är nog inget som en liten förkylning inte ska kunna lugna ner. Igår hostade snoriga sonen mig rakt i ansiktet och medan jag torkade av mig slemmet tänkte jag bittert jaaaha, nu är det kört. Mycket riktigt. Jag har tagit alla droppar i apoteket idag, typ allt utom laxativerna, men det enda jag lyckats åstadkomma är en väldigt obehaglig smak i munnen. Munnen som fortfarande är nyförkyld. <div><br></div><div>Imorgon får jag alltså både vabba och sjukvårda mig själv. Hur kommer det sig att det alltid blir så här så fort jag har en ledig dag? I had plans, man! I had plans!</div><div><br></div><div>Nu blir det plan B i stället. Soffläge för mig, tv-läge hela dagen för sonen.</div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-26235261742481240872017-08-29T21:16:00.001+03:002017-08-29T21:16:50.317+03:00Hur man än vänder sig måste man städaAlltså, gud vad bra, vi fick en dammsugarrobot härom månaden av nån som inte ville ha den, och även om jag aldrig själv skulle ha lagt ut pengar på en sån måste jag säga att det är. Bästa. Uppfinningen. Nånsin. <div><br></div><div>Förr fick man ett astmaanfall om man skulle ta upp en grej som trillat ner bakom soffan, så dammigt var det. Men nu är det semistädat hela tiden, och inte är det vår förtjänst. Det är den gudomliga robotens.</div><div><br></div><div>Dessvärre inbillar vi nu oss att vi har fått en husa som också svabbar golv, byter lakan och tvättar toan. Städmoralen har sjunkit ett snäpp (till). Typ, nu behöver man ju ALDRIG städa! </div><div><br></div><div>Min hemliga önskedröm är att skala av den här lägenheten, pryl efter pryl, tills det blir en våt Konmari-dröm bestående av ett golv och en minimalistisk soffa. Lättstädat! Enkelt att spola av! Jag hatar små prylstilleben som samlar damm och ska flyttas av och an när man städar. </div><div><br></div><div>Tyvärr hatar jag också minimalistisk inredning och gillar en bohemisk stil med (suck) små prylstilleben. Så troligen händer ingenting, vare sig åt det ena eller andra hållet. Men vårt semibohemiska hem har i alla fall ovanligt rena golv för tillfället.</div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-76202307656664288372017-07-17T23:17:00.001+03:002017-07-17T23:17:43.878+03:00Censuren ingriperVad f...?<div><br></div><div>Jag visste inte att man kan öppna kameran på iPaden genom att svajpa till vänster. Ja vadå, jag är född när det fortfarande fanns telefoncentraler med tanter som kopplade en rätt och tjuvlyssnade på allt man sa. Det var som Googles personuppgiftsinsamling, men analogt och mer lokalt så att säga.</div><div><br></div><div>Men sexåringen, han tycks ha insett det. Svajp, svajp, så har han öppnat kameran och tagit en bild.</div><div><br></div><div>På mig! </div><div><br></div><div>Ur den mest osmickrande vinkeln i universum!!!</div><div><br></div><div>Det är kanske det fulaste foto som någonsin tagits med mig som motiv!!!!!</div><div><br></div><div>!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!</div><div><br></div><div>Min annars mycket prominenta haka, ett arv från min fars sida, har plötsligt försvunnit, liksom dragits in världshistoriens rynkigaste hals. Jag ser ut som en korsning mellan en mupp och E.T. Jag ser ut som en rymdmask från planeten Örk. </div><div><br></div><div>Och nej, ni får inte se bilden. Jag ska deleta den, skrota iPaden, bränna skrotet och skicka askan till Brasilien.</div><div><br></div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-16576183706583778842017-06-03T22:27:00.001+03:002017-06-03T22:27:30.813+03:00Kan inte slutaJaha, vad har ni gjort på sistone då? Själv har jag sugits in i ett mörkt hål kallat Pinterest. Det är fruktansvärt. Jag får inget gjort längre. I stället sitter jag och scrollar mig igenom högvis med snygga bilder som en mekanisk apa på repeat. Börjar jag så kan jag inte sluta. Jag har blivit en total Pinterest-junkie.<div><br></div><div>Eller, en sak har jag ju gjort. Jag har läst Elizabeth Gilberts senaste bok "Stor magi" om kreativitet och känner att det var det smartaste jag läst på ett bra tag. Rekommenderas för alla som funderar på sånt. </div><div><br></div><div>Resten av familjen har mer eller mindre sommarlov, själv ska jag knega på ett tag till före semestern. Men jag har redan bestämt att det blir en skärmfri semester i år igen. Så känns det kanske lite mindre så där gardellskt "så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter". </div><div><br></div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-8981511738511722642017-05-05T17:14:00.001+03:002017-05-05T17:14:59.928+03:00A room of one's ownJag skulle vilja påstå att det här är en ganska talande bild för mina kreativa utlopp nuförtiden.<div><br></div><div>Behold: mitt skrivbord, stort som ett frimärke. Bokstavligen omringat av hushållsarbete. Prydd med en Angry Birds-kudde som barnen tröttnat på.</div><div><br></div><div>Men bättre än inget, väl?</div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-eosxR6QXNt6cTx-hEdvGzDUyj7exJ0Ms3GzauFcZchxYqMKR3msZgOzUbcy_Eu0tpZQ7XggoE7DekGnhtbAj5lNLlMQnWDHFwA4UVj2i56femSm_2tXcNWrBLQ4xJPkW03h8gCNWI8Ep/s640/blogger-image--1681641420.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-eosxR6QXNt6cTx-hEdvGzDUyj7exJ0Ms3GzauFcZchxYqMKR3msZgOzUbcy_Eu0tpZQ7XggoE7DekGnhtbAj5lNLlMQnWDHFwA4UVj2i56femSm_2tXcNWrBLQ4xJPkW03h8gCNWI8Ep/s640/blogger-image--1681641420.jpg"></a></div><br></div><div><br></div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-32512378126310652422017-04-11T22:16:00.001+03:002017-04-11T22:16:28.617+03:00BootaySonen, 6 år, tittar på då jag tränar.<div><br></div><div>"Wow! Hur kan du ha så stor rumpa och ändå orka lyfta den?"</div><div><br></div><div>Hmmmmmm. Tack?</div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-28396264719428812472017-04-07T21:40:00.001+03:002017-04-07T21:40:16.791+03:00Till insikt om insynenUr led är tiden, speciellt denna ovanligt brutala fredag. <div><br></div><div>Men om det kan vara till nån tröst så är världen lika skrattretande som alltid också. </div><div><br></div><div>Som när jag glömmer att köket visst har insyn, i alla fall de gånger nån står på mattbalkongen. Plötsligt är en granne där med mattpiskan i högsta hugg, ca två meter från mig i min födelsedagskostym där jag är på väg mot duschen. </div><div><br></div><div>Efter två barn och 40.000 fredagsmys är det förstås mer underhållningsvärde än smygkikarpotential på den utsikten. Nå, alltid trevligt att kunna glädja sin omgivning.</div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-60976712824650124232017-03-26T22:34:00.001+03:002017-03-26T22:34:58.772+03:00Vårens moderapportHar sneglat lite på kedjornas vårmode and I'll tell you this, man, det är så sjukt fult att jag knappt tror mina ögon. På riktigt?! Vad ÄR detta? Boxiga collegetröjor och breda jeans? Veckade kjolar som slutar på halva vaden? Mjukisbyxor med volym i häcken och morotsben?<div><br></div><div>Nu kan det ju hända att det bara är som jag är skitgammal. Been here, done this på nittiotalet, så jag vet redan att detta objektivt sett är helkoko. </div><div><br></div><div>Eller: det kan ju också hända att klädfirmorna har ett practical joke på gång. De vill att vi alla ska se ut som medlemmar i bulgariska brottningslandslaget anno 1992 medan de själva skrattar hela vägen till banken, iförda nåt snyggt. </div><div><br></div><div>Eller: detta är ett mode som bara funkar om man är 15 år gammal och lite anorektisk. För er som inte var med på nittiotalet kan jag dra kortkursen om vad vi kom fram till efter tio års horribelt mode:</div><div><br></div><div>Boxig tröja = du ser fet ut.</div><div><br></div><div>Breda jeans = du ser fet ut.</div><div><br></div><div>Kjolar som slutar mitt på vaden = du ser kort och fet ut.</div><div><br></div><div>Mjukisbyxor med volym i häcken = nå, gissa tre gånger.</div><div><br></div><div>Samt: om jag vill se ut som min mormor, må hon vila i frid, så ska jag genast köpa mig en veckad kjol. Tills dess, not so much.</div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-76798889448510020972017-03-22T18:41:00.001+02:002017-03-26T22:35:14.229+03:00Guilty as chargedNi vet det här med att känna sig skyldig för precis allt här i världen, till och med sånt man inte kan påverka, som kolonialismen och att det går så dåligt för Finland i Eurovision?<div><br></div><div>Nehej, ni vet inte det? Det är väl bara jag då.</div><div><br></div><div>Hur som helst skämtade jag med en kollega häromdagen och sa att jag känner mig skyldig när jag kör bil med gps:en på och råkar svänga vid fel avtag. Och appen bara "suck, beräknar ny rutt". Och jag bara "förlåt förlåt, hoppas det här nu inte blir hemskt besvärligt för dig". </div><div><br></div><div>Sen insåg jag att det inte är humor, det är helt sant. </div><div><br></div><div>Kanske jag kunde slå mynt av det här och bli skuldkonsult? Dela ut mitt skuldöverflöd? Det tycks finnas en och annan här i världen som kunde behöva lite mer av den varan. </div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-17391738931061356342017-03-10T22:50:00.001+02:002017-03-10T22:50:28.362+02:00Det kallas personlig stilNu när jag är hundrafyrtio år gammal tycker man ju att jag kunde vara lite... eh, värdig, kanske? Jag brukar tänka att jag gärna skulle vara så där lagom världsvan och kolugn och streetsmart. <div><br></div><div>Men igår kom jag hem från ett jobbmöte och insåg att jag fortfarande är som en nervös clown. En clown som försöker extraknäcka som ståuppartist. På det där mötet viftade jag våldsamt med händerna, överdrev, härmade folk, talade med lustiga röster, etc. Jag tror inte att jag pruttade med armhålan men det är säkert bara för att jag inte vet hur man gör. </div><div><br></div><div>Kanske jag får tänka på det som mitt trademark. En fyrbåk av hispigighet mitt i den finländska tystnaden. En sån kanske nån vill ha? Eller så inte.</div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-81138025430991051182017-02-26T22:07:00.001+02:002017-02-26T22:07:55.357+02:00Frågestund- Kan man leva för lite? <div><br></div><div>- Kan man läsa för lite? </div><div><br></div><div>- Hur länge kan en jävla hosta ta egentligen?</div><div><br></div><div>- Har alla andra en bucket list, eller har ingen det utom i filmer?</div><div><br></div><div>- Om en text formuleras men inte läses, räknas den då?</div><div><br></div><div>- Vad ska man ha sociala medier till, egentligen?</div><div><br></div><div>- Varför finns det bara likadana berlinermunkar och paninibröd på varenda mack i hela Finland?</div><div><br></div><div>- Vad är det med finska mackar som lockar till sig så mysko typer? Blir man själv mysko om man stannar på en mack eller är det bara dom andra?</div><div><br></div><div>- Vad ska det här eviga lågtrycket vara bra för?</div><div><br></div><div>- Är vi framme snart?</div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-10851389183162734072017-02-09T17:57:00.001+02:002017-02-09T17:57:33.762+02:00Saker jag gjort idag- Suttit på ett jobbmöte med hår som ett troll.<div>- Ätit en stadig lunch och sen blivit hungrig som en varg två timmar senare igen.</div><div>- Tappat hakan över Stefan Wallins Tom of Finland-foto. Cojones!</div><div>- Lyssnat när mina barn leker en fantasilek. Tur att jag inte måste vara med, det är som att se målfärg torka.</div><div>- Blivit lycklig över att solen kom fram.</div><div>- Amatöranalyserat ett avsnitt av New Sherlock Holmes, som jag börjat se på tio år senare än alla andra (som vanligt).</div><div>- Avundats folk. </div><div>- Fått bra service.</div><div>- Lagt mig på divanen. Nu kommer jag inte upp härifrån.</div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-20770862810634082542016-12-30T21:55:00.001+02:002016-12-30T21:55:47.564+02:00Löften av olika slagHaaa! Nu har jag läst mitt första årshoroskop för 2017 och det står KLART OCH TYDLIGT att jag kommer att tjäna mera cash i höst. Året Runt, jag kommer att hålla er ansvariga för om det inte slår in.<br />
<br />
Vad övrigt är så har jag lyckats med exakt noll av mina föresatser för denna semester, vilket är remarkabelt med tanke på att de föresatserna var<br />
1) sova<br />
2) se på bra filmer.<br />
<br />
Vilket föranleder följande tankegångar:<br />
1) varför ska jag alltid ha föresatser? Kan man inte bara få skita i allt nån gång?, samt<br />
2) jag såg en mycket dålig film som i alla fall var bra på det sättet att huvudrollsinnehavaren var mycket stilig, räknas det? Det var inte Channing Tatum.<br />
<br />
Och nu är det snart nyår också. Borde man lova nåt? Mot bättre vetande går jag alltid i fällan och lovar guld och gröna skogar och magrutor senast i mars. Det känns lite som om man gett upp totalt om man inte alls vill bättra sig lite. Eller mycket. Det är alltid mycket.<br />
<br />
Så, magrutor i mars, är ni med?Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-4811582919658862662016-11-18T22:46:00.000+02:002016-11-18T22:46:02.314+02:00Voffor gör di på detta viset?Heliga guds moster, är det bara en vecka kvar till lillajul? Det är det, va? Säg gärna att jag har räknat fel, för jag är inte riktigt beredd på det här. Var det inte just augusti?<br />
<br />
Inte för att jag har nåt emot jul. Jag gillar adventstiden och julljusen och dadelkakorna och allt det där. Men det här prylberget?<br />
<br />
Det är den där tiden på året när man på omkring på Prisma och får ångest av all plast och krimskrams som ska krängas ut till jul. Ska det vara så här? År 2016? Klimatförändringen, ni vet?<br />
<br />
Nå men dadelkakan, som sagt. Den är ganska miljövänlig. Den ser jag fram emot med ogrumlad glädje.<br />
<br />
Gud så många frågetecken i det här inlägget, för övrigt. Och Gud omnämnes två gånger. Tre, för att vara exakt.<br />
<br />
<br />Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-64281278778582090962016-11-09T22:45:00.001+02:002016-11-09T22:45:27.013+02:00Prutt ocksåDag tio i en månadslång godisstrejk och jag vill bara slita upp en sockerpåse med tänderna och gurgla den i mig. Det är SKITJOBBIGT, kan jag tala om. Jag försökte nyss knarka russin men de funkar inte lika bra. <div><br></div><div>Och Amerika styrs av en orange apa och hans motbjudande apkompisar. Jag har haft bättre onsdagar.</div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-71660908498540476882016-11-02T22:42:00.000+02:002016-11-02T22:42:16.370+02:00Allt jag har att göraJag har tänkt ett tag att jag ska blogga om vad jag egentligen gör på jobbet, för ingen tycks veta vad det möjligen skulle kunna vara. Man märker att folk tror att arbetet på ett allmänt bibliotek är väldigt lugnt och fridsamt, för så känns det ju när man är kund där. Stillsam stämning, folk talar ganska lågt, ingen springer.<br />
<br />
Vi får en massa ansökningar om arbetsträning för halta och lytta och utbrända människor. De verkar tänka sig en arbetsbild där man sitter och läser romaner i tysthet, men det är som sagt kundernas uppgift, inte personalens. Biblioteksarbete är full rulle i åtta timmar, på små bibliotek dessutom en blandning mellan högt och lågt, kroppsarbete och klickklickklick framför datorn.<br />
<br />
Då kör vi då? Eller?<br />
<br />
Vi tar igår som exempel, för då körde jag ett dubbelskift från 8.30 till 20.00. Inte helt optimalt. Tur att det inte händer så ofta.<br />
<br />
Ragla in, pejla läget för Halloweendagen som mina kollegor turligt nog redan förberett (i timmar). Pyssel, check. Sagorum, check. Klädstationer för ungarna, check. Rafsa omkring i lagret efter Halloweengrejor och klä ut mig till spökdirektör med hög hatt, spindlar och skelettdräkt. Sminket får vara i år, ser väl ändå tillräckligt blek och hålögd ut i mitt naturliga tillstånd. Tillsammans med kollegorna: ta emot dryga trettio ungar och förskolelärare, leda dem genom pyssel, knyta hundra små pilliga knutar på pysslen.<br />
<br />
Lunch, läsa mail, åtgärda de mest brådskande. Översätta en kort text till svenska. Sitta två timmar i möte om organisationsförändring. Evenemangsplanering inför nästa vår, maila författare inför författarbesök, maila datorlärare om datorundervisning, maila kollegor om deras åsikt om diverse planer. Uppdatera bibbans Facebook. Kaffepaus.<br />
<br />
Föra in några efterfrågade böcker i bibliotekssystemet. Göra skyltar till bokutställningar etc. Ta bort gamla inaktuella skyltar. Flera mail. Folk verkar ha drabbats av maildiarré.<br />
<br />
Inhalera sista matbiten jag hittar i kylskåpet, en rest från lunchen. Dra bokcirkel med de trevliga damerna som gått på samma "kurs" flera år: prat och skratt i en dryg timme, sedan får de nästa månads bok. Kolla när sista bussen går. Springa dit. Hemma kl. 20.45, ungefär.<br />
<br />
Och så upp följande morgon igen. Idag har i sin helhet varit en kundbetjäningsdag. Ta emot 9 lådor reservationer och returneringar från andra bibliotek, sätta dem i hyllan. Städa upp böcker och möbler så att det ser representativt ut. Hjälpa kunder med allt från kopiering till att hitta böcker. Samtidigt, mellan kunderna: göra allt det där andra kontorsarbetet. Läsa och svara på mail, göra fler skyltar och infopapper, Printa listor över reserverade böcker, plocka ihop dem. Lubba iväg till posten efter ett paket, ställa ut katalogerna som fanns i paketet. Plocka ihop tävlingskuponger i vår kundomröstning. Tusen små mikrouppgifter som ska kommas ihåg. Kollegor med frågor, kunder med frågor, ständiga avbrott. Där är kanske den största utmaningen: att vara effektiv, komma ihåg, göra sitt jobb noggrant, trots att hjärnan hela tiden får sin process avbruten. Det finns inga stora sjok med tid som man rår över själv.<br />
<br />
Ja, så lär det väl fortsätta imorgon också. Jag kanske ska fortsätta på den här linjen, dag efter dag efter dag med blogginlägg om vad jag gjort, på detaljnivå. Kanske finns det nåt pris för "Årets mest sövande blogg" som Föreningen för Oss Med Sömnproblem delar ut. <br />
<br />Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-68800096937625157162016-10-27T21:13:00.000+03:002016-10-27T21:13:39.500+03:00Åh, förresten, jag måste berätta...Idag var det nån på jobbet som sa att man borde starta en blogg på hemsidan för att få mer trafik dit.<br />
<br />
Hohohohoho! *torkar ögonen*<br />
Den var bra, den.<br />
<br />
Och sen var det en klok en som återförde oss till verkligheten och påpekade att man möjligen, med stenhård marknadsföring, kan få några kråkor att läsa en blogg om den här skriven av Kimi Räikkönens fru. Eller nån annan kändis. (Vem är Kimi Räikkönens fru?)<br />
<br />
Nu har jag ju haft lite annat för mig och inte hunnit uppdatera den här bloggen, men såvitt jag vet så är det fem personer som läser de här texterna även när bloggen är i sin mest sprudlande form.<br />
<br />
Fast för tillfället verkar det mest vara en fransk sökrobot.<br />
<br />
Nå, à prochaine, tout le monde! Kanske jag hinner skriva här nån gång också. När jag försöker skjuta upp att göra nåt annat, till exempel.Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-51251822844690114362016-10-27T20:58:00.001+03:002016-10-27T20:58:22.205+03:00Hälsningar från GrubbelträskDecisions, decisions...<br />
<br />
Mitt stjärntecken är Vågen, och även om jag tycker astrologi är en massa tjafs och blahonga så är det ganska talande. Ständigt håller jag på och väger saker mot varandra. Å ena sidan, å andra sidan. Gör upp listor på plus och minus där både sidorna blir exakt lika långa. Ligger vaken och grubblar, kommer inte fram till något. Bestämmer mig till slut ofta för status quo, för att ältandet tar kål på mig.<br />
<br />
Bäst att ligga lågt och låta det vara. Eller? Tänk om man bara har blivit bekväm, och skulle trivas bättre efter ett tillfälligt obehag? Eller? Tänk om det tvärtom är fel val, och allt nytt bara blir skit, oåterkallelig skit?<br />
<br />
Ämnena varierar, men grubbleriet består.<br />
<br />
Nu har jag ett antal projekt på gång igen där magkänslan säger urk urk urk, lägg ner. Men jag driver på, för logiskt sett är dessa BRA projekt som jag borde vilja göra.<br />
<br />
Så är jag här igen då, nersjunken till midjan i grubbelträsket.<br />
<br />
Det kanske blir bra oavsett. Eller?Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-26595933241759310712016-07-27T21:46:00.001+03:002016-07-27T21:46:15.088+03:00Muffinsmidja är inte lika sött som det låterFörväxlade nyss orden djupsinnig och tungsint med varandra och gjorde mig intressantare än jag är. Egentligen är jag bara lite nere över att vinterns chips och sommarens grillkorv skapat en ny volang kring midjan. Vet ni hur svårt det är att trycka ner en sån där extra soffkudde i jeansen nuförtiden, när det <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">är inne med hög midja? Svårt. Svååårt.</span><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Men nu tror jag att kroppen börjar styra upp det här helt själv, för plötsligt är jag sugen på gröt. Inte grillbiff med majonäs utan gröt med blåbär. Återstår att se om familjen är lika sugen, eller om jag får sitta där med min gröt medan resten av gänget äter chorizos. </span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Dagens bedrift: tömde utedasset. Tretusen vuxenpoäng.</span></div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-31564892441477393332016-04-21T22:12:00.001+03:002016-04-21T22:12:30.248+03:00Vi noterar i annalernaIbland inser man saker. Som att:<div><br></div><div>- Om jag slätar ut mina WTF-rynkor mellan ögonbrynen genom att dra i pannan med båda händerna ser jag ungefär 400 år yngre ut.</div><div><br></div><div>- Egentligen finns det ingen bland klientelet på mitt lunchcafé som jag inte retar mig på.</div><div><br></div><div>- Jag lider numera av höggradig kaffekokardemens. Glömmer pannan, glömmer vattnet, glömmer filtret. Finns det nån kristelefon man kan ringa? Jag är mycket oroad.</div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-14935998829296553392016-02-10T21:44:00.001+02:002016-02-10T21:44:02.879+02:00Ajöss, nu drar jag till sjössHujjj, nu är det så där igen. Är det vintern? Är det massmedia? Är det livet? <div><br></div><div>Det enda jag vet är att jag har förvandlats till muminpappan. Jag vill dra iväg till en öde ö långt ute i havsbandet, bosätta mig där och sitta och analysera vågorna. Eller, nej, pappan ville förverkliga sig själv och Skapa, bygga vågbrytare och hålla på. Just nu vill jag mer vara som fyrvaktaren, han som övergav fyren och sin Viktiga Uppgift och i stället bosatte sig i en betongbunker ute på en klippa. Satt där och teg. Vägrade prata med sina oväntade gäster.</div><div><br></div><div>Kanske, kanske har det nåt att göra med att jag sover ungefär två timmar för lite varje natt. I betongbunkern skulle jag så sova i fred, tänker jag mig. Sitta och fundera på ingenting. Inte hela tiden plocka smutsiga strumpor eller försöka tillreda nåt gott till middag av en gammal limpa och tio härskna fiskpinnar.</div><div><br></div><div>Kanske fyrvaktaren helt enkelt var en utschasad heltidsarbetande småbarnsförälder? Jag börjar mer och mer tro det.</div><div><br></div>Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-51890048493549123482016-01-25T22:15:00.000+02:002016-01-25T22:15:12.227+02:00That awkward moment<br />
<ul>
<li>när någon föreslår något, man skrattar hjärtligt, och sen inser att det var på allvar</li>
<li>när det går upp för dig att du och resten av församlingen är av så olika åsikter att ni är lika jämförbara som ett äpple och en Ford Escort</li>
<li>när du förstår att det inte hjälper med extremt goda motargument - folk gillar helt enkelt inte att byta åsikt</li>
<li>när precis varenda kotte i rummet är lika påstridig, van att få bestämma och övertygad om sin egen förträfflighet. </li>
</ul>
<div>
Ni vet ju vad de brukar säga. Det finns en buffel i varje bekantskapskrets, och vet du inte vem det är så är det du själv.</div>
Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7926632939170869710.post-20916503908135045122016-01-15T21:49:00.002+02:002016-01-15T21:49:33.422+02:00LänketilänketilänkHär är förresten länken till <a href="http://arenan.yle.fi/1-2272103" target="_blank">Vierge Moderne</a> på Arenan. Möjlig att lägga ut nu då jag råkar sitta vid datorn och inte vid min värdelösa Blogger-app.<br />
<br />
<a href="http://hbl.fi/kultur/recension/2016-01-15/785716/kvinnor-pratar-om-kvinnor" target="_blank">Husis</a> tyckte om serien, det var ju trevligt.Maria Grundvallhttp://www.blogger.com/profile/08926006157899250658noreply@blogger.com0