torsdag 28 juni 2012

Jaksa vielä vartti!

Då man kör bil från Helsingfors till Österbotten finns det i höjd med Forssa (Forssa som jag känner det = ett halvt dussin bensinmackar och rastplatser för bilister) en reklamskylt för glasfabriken i Humppila: jaksa vielä vartti! Orka en kvart till, för det tar bara femton minuter härifrån till Humppila och då kan du göra av med dina lunchpengar där i stället. Please!

Det här tycker jag är ett lysande motto som borde finnas på blinkande neonskyltar lite överallt, inte bara i Forssa.

Nattningsdags för barnen? Längtar du efter att Supernanny ska komma in och styra upp det här kaoset?
Jaksa vielä vartti! (Sen somnar dom.)

Tråkigaste släktmiddagen i världshistorien?
Jaksa vielä vartti! (Sen kan du låsa in dig på toaletten och låtsas att du har diarré.)

Kallaste sommaren sedan 1785?
Jaksa vielä vartti! (Eller... tja, hur länge det nu tar. Men en sån här sommar behöver man inte visa upp sig i bikini så du kan lugnt gå loss på chipsen&jordgubbscidern.)

lördag 23 juni 2012

Lugna puckar

"Semester", kallar dom det. Vem dom nu är. Klart är i alla fall att dom inte har en trapetskonstnär till ettåring som håller på att upptäcka världen.

I vanliga fall, då vi har inte-semester, är världen inordnad så att man bara behöver lämpa av ettåringen på en av flera alternativa barnsäkra lekparker. Sen tofflar man passivt efter honom i en timme medan man tänker på upplösningen av Prison Break (första säsongen). Och sen är det dags för lunch / tupplur / middag, tack och lov.

Så är inte fallet på "semestern". Under den hålls man i konstant red alert-tillstånd, med sinnena på helspänn så att man i sista sekunden kan plocka ner nämnda ettåring från ett schaktblad / högt stup / livsfarligt staplad vedhög / bastukaminen / fasters samling med nåldynor.

På den ljusa sidan noterar vi att ettåringen nyss lärt sig klättra ner från höga platser med benen först, i stället för den hittills populära kamikaze-metoden med fontanellen rakt i backen. Han har också lärt sig att spotta ut potatis, ta den i handen och kasta bitarna på golvet, men det väljer jag att ignorera i det här skedet. Glaset är halvfullt, och hör sen.

måndag 11 juni 2012

Attack of the 50 foot tomatampel

Nu tänker jag göra lite reklam här. För jag tror att jag i Närpestrakten har minst fyra läsare som jag inte är släkt med, och det här är till er:

Om ni i likhet med mig har drivit upp egna tomatplantor i vår och insett att de nu är två meter höga med sammanlagt tre blad och fyra blomknoppar, då kan ni ta en tur via svieron i Pörtmossa (Vasavägen 2470) och skaffa er en köpis-tomatplanta i stället. I Pörtmåsan matar de sina tomatplantor med kraftfoder och Red Bull, så tomatplantorna (eller tomatamplarna, om man ska vara noga) ser ut som om It Came From Outer Space. Jag förväntar mig en magnifik skörd i år.

Själv tycker jag att det är lite obehagligt med gårdsbutiker, eftersom man aldrig riktigt vet om man är på väg in i själva butiken eller i pannrummet. I det här fallet löser man frågan genom att stå och se förvirrad ut på gården en stund, så kommer någon och leder en till amplarna.

P.S. Jag vill understryka att jag varken är betald för eller ens ombedd att skriva det här, jag tycker bara att de där tomatamplarna nästan är för bra för att vara sanna. Skrattretande billiga, dessutom.

måndag 4 juni 2012

Kvinnan av (det otvättade) folket

Det är sommar, hörni. Vissa förvandlas till varulvar av månsken, och jag förvandlas till en kvinna från tidigt 1900-tal av sommar. Jag går omkring utan skor, lever tidvis utan vatten&avlopp, samt tvättar mig endast till större högtider (orsak och verkan, kallas de där två sistnämnda sakerna).

Och jag glömmer plötsligt bort vad datatekniken gjort för mänskligheten. I stället dammar jag av bibliotekets klassiska luntor och plöjer igenom dem. I fjol tog jag mig igenom Utvandrarna-serien, året innan var det Jane Austen-rally. Ho vet varför jag alltid blir sugen på klassiker när vädret blir varmare. Normalt är jag ett sånt där kiosklitteraturs-slapparsle.

Så om jag inte hänger så mycket på mailen/Facebook/Twitter/bloggen beror det förmodligen på att jag sitter och läser mina gamla Agatha Christie-deckare med skitigt hår. (Klassiker OCH kiosklitteratur! Kan det bli bättre?)

I år har jag för övrigt inlett säsongen med en Kaskö-klassiker, tja, den enda Kaskö-klassikern, är jag rädd. Jag kom äntligen för att läsa Oscar Nisséns "Sjöbobacken" som handlar om livet i min gamla hemstad, förr i världen. Och bra var den, boken. Den kan jag rekommendera om ni råkar få tag i den. Bygdelitteratur från 1970-talet är väl tyvärr inte det som dagens bibliotek älskar att spara, men ibland har man tur. Annars kan man ta en tur till Sjöbobacken personligen, det är folkfest i månadsskiftet juni/juli.