lördag 29 september 2012

Uppåt, framåt

Nu har vi flyttat. Packat i 90 flyttlådor, packat ur 90 flyttlådor. Inte sovit på en och halv vecka. Fått nya spännande förkylningar som avlöser den gamla förkylningen innan den ens var riktigt slut. Att flytta är inte bra för immunförsvaret.

Men jag klagar inte för nu har vi äntligen hittat våra morgonrockar (i en svart sopsäck märkt "soffkuddar") så nu kan jag sjava runt med min nya förkylning i Regelrätta Sjukledighetsattiraljer, dvs. fläckig badrock och yllesockor.

fredag 21 september 2012

Packad och glad

Nu är jag nästan frisk igen och det är en himla tur  för vi ska alldeles snart flytta. Inte särskilt långt, i och för sig, men tillräckligt långt för att man inte ska kunna toffla över dit i morgonrock och papiljotter. Allt ska packas ner, och sen packas upp igen. Det är ett elände.

Om jag inte hörs av på ett par dagar så är det för att jag gått vilse bland våra nittio stycken knallröda flyttlådor som vid det här laget börjar uppta större delen av lägenheten. But not to worry, lådorna ska returneras om en dryg vecka så senast då borde väl nån hitta mig.

tisdag 18 september 2012

Ett äpple om dagen håller inte doktorn borta

Jag har lovat mig själv att inte uppdatera Facebook om att jag är sjuk, för inlägg om folks diverse farsoter är så deprimerande.

Usch, nu har alla i familjen vinterkräksjuka.
Skriv en kommentar: Vad intressant, och våra barn är på samma dagis så snart får vi det också.

Ligger hemma i influensa för femte dagen i rad.
*Gilla*

Ja, vad kan man? Skriva en menlös kommentar som "åh nej!" eller "stackars dig!", på sin höjd. De flesta av ens vänner brukar bli sammanbitet tysta på Fb av alla dessa förkylningar och kräksjukor. Därav löftet.

Men jag har inte avgett nåt löfte när det gäller min blogg, så därför kan jag meddela alla (vad kan det vara? vad kan det vara? nu är ni alla hemskt nyfikna förstår jag!) att jag åkt på en av dessa förkylningar som tycks hemsöka landets befolkning extra flitigt i höst. This sucker's going up my bihålor, dessutom.

Så nu ska jag ursäkta mig från skrivandet och gå och tillbringa lite kvalitetstid med min nässköljningskanna. Samt ta allt jag hittar i vårt medicinskåp, inklusive tigerbalsam och barnens laxermedel.

söndag 16 september 2012

Åtminstone är jag inte så där dålig

Idag såg jag en joggare som rökte. Alltså sprang längs vägen med en cigarett i munnen.

Det kan också ha varit någon som bara hade ovanligt bråttom och tänkte att äh, vad tusan, man tar väl sig en cigg medan man skyndar här iklädd sportkläder.

Nästa gång hoppas jag få se nån som joggar medan hon äter en sockermunk och dricker Coca Cola.

fredag 14 september 2012

Förfinskningar jag inte gillar

1. Rejäl handel (dvs. det som i Sverige kallas rättevisemärkt)

"Kom nu Gudrun så åker vi till Citymarket. Du har väl med både Visa och MasterCard? Och julklappspengarna från farmor Alice? Nu ska de minsann få se på rejäl handel!"

2. Tusse-katten

"Linnea-dottern, kan du ta Tusse-katten under höger-armen så ska vi åka i Audi-bilen till satkärring-svärmor!"

3. Allt som någonsin översatts och kommer att översättas av tidningen Pirkka

'Nuf said.

onsdag 12 september 2012

Nu kom du fel

Det är lite sorgligt att läsa användarstatistiken för den här bloggen ibland. Som idag. De två senaste sökorden som lett folk till mig är "tillfällig minnesförlust" (ett populärt ämne, minst en förvirrad typ per dag hittar bloggen), samt "jag har knarkat igen". Vilka eländiga situationer kan folk ha försatt sig i innan de surfade in på min blogg med just de där sökorden?

Själv är jag ju utbildad i att söka upp information, bland annat på nätet, och helst utan att hamna så fel som de här typerna. Min läkarkompetens och erfarenhet som drogbekämpare är däremot lika med noll. Men eftersom folk tycks söka upp mig i de ärendena också ska jag väl bidra med ett par visdomsord:

Om du lider av tillfälliga minnesförluster: Sluta försöka diagnostisera dig själv på nätet och ring hälsovårdscentralen i stället.

Om du har knarkat igen: Igen? Men herreminje. Varför försöker du bekänna det för Google? AA har säkert någon som lyssnar lite mer konstruktivt. Googla dom i stället.

Såja. Alla nöjda då?

tisdag 11 september 2012

Fritidsnöje

Jag är lite stel och långsam idag. Igår var jag nämligen på ett gympapass som enligt förhandsinformationen skulle vara "tufft".

Jag visste förstås inte att "tufft" betydde att man skulle doppas i tjära och fjädrar, kedjas fast vid ett cementblock, och sen uppmanas att springa så fort man nånsin kan till Sibbo och tillbaka.

Nästa måndag är det gympa igen. Då ska vi gräva ett dike härifrån till Björneborg.

söndag 9 september 2012

Fram med korkskruven, föräldrar

Ikväll var jag på födelsedagskalas med tolv ungar, vilket är mer än tillräckligt om ungarna är i 6-årsåldern. Nu sover redan 5-åringen som klubbad och själv funderar jag på att göra det alla föräldrar känner för efter ett normalt barnkalas, dvs. ta fram spriten.

Om du som läser är förälder till någon av de ifrågavarande ungarna så uppförde sig ditt barn naturligtvis exemplariskt hela tiden.

torsdag 6 september 2012

Man gör så gott man kan, men...

Oftast skriver jag de här inläggen efter att jag nattat barnen, och de kvällar jag råkat natta ettåringen ligger sarkasmerna täta som en Lützendimma över bloggen. Att det ska vara så svårt att somna och hållas sovande, trots att det är nåt som människan behöver och tycker om.

Jag skulle själv vilja beskriva saken som ett konstruktionsfel hos bebisar som sen förhoppningsvis växer bort med tiden, men nån gång har jag läst en darwinistisk förklaring om att "bebisar ska vakna ofta för att kolla att föräldrarna ännu är där och sköter om dem". Bara checka lite att föräldrarna inte blivit uppätna av en sabeltandad tiger eller så. Vad bebisen egentligen ska göra om föräldrarna de facto har blivit uppätna förtäljer inte historien.

Nu skulle jag gärna vilja höra vad de där stenåldersföräldrarna egentligen gjorde för att få sina ettåringar att sova. Jag lägger en slant på att de i alla fall inte hade en massa nattningsprinciper och höll på med nån tassumenetelmä för korrekt betingning av sovreflexen. De släpade väl runt på barnen tills allihop blev för trötta för att orka skinna den där mammuten eller vad folk nu gjorde på den tiden, och så la de sig ner allihop i en hög med bebisen i ett fast grepp under högerarmen och sov så gott det gick.

Så gör väl den som är fiffig än idag, antar jag. Tyvärr kan jag inte sova överhuvudtaget med en roterande ettåring under armen, så jag fortsätter med min ofiffiga moderna metod. Fast jag antar att om det smög sabeltandade tigrar runt stugknuten skulle jag inte kunna sova heller, med eller utan roterande ettåring, så det gick kanske på ett ut då, förr i världen.

tisdag 4 september 2012

Nu syns vi inte, va?

Härom nyssens då jag gick på gatan (i icke-prostituerad betydelse, alltså) råkade jag kika ner på ettåringen i vagnen framför mig (alltså min egen ettåring, inte en random vagn som råkade finnas framför mig) och konstaterade att han tydligen råkat ut för nåt slags militärtema denna dag. Allt var militärgrönt på och omkring honom. Bodyn, byxorna, munkjackan. Till och med den arma vagnen var militärgrön, som om jag försökt kamouflagefärga oss inför ett hemligt mamma-barn-uppdrag.

(Parentes: för att verkligen åstadkomma ett effektivt kamouflage i denna vår fisförnäma stadsdel som omnämndes i dagens tidning som ett näste för stadens alla samlingspartister, borde naturligtvis barnet, vagnen och mamman varit färglagda i Burberry-rutor från topp till tå.)

Själv hade jag en knölig häst/rått-svans, vars fashion statement väl mest var "jag har klippkort till mentalvårdsbyrån". Därtill jeans med tandkrämsfläckar. Men det kunde alltid ha varit värre. Jag kunde ha gått ut utan jeans, med enbart tandkrämsfläckar. Då skulle jag möjligen få det där klippkortet på riktigt.

söndag 2 september 2012

Autentisk medeltida förståsigpåare

Idag hamnade familjen i misstag på en forntidsmarknad, komplett med snubbar i skinnluva och hosor. Jag blev så där entusiastisk-slash-pinsam, som jag brukar bli när nån tar nåt jag gillar och driver det lite för långt.

Jag är väldigt förtjust i historia, arkeologi och museer där man byggt upp nya hus enligt gammal modell. Däremot går min gräns vid lajvande, bo i skogen och "slåss" med gammeldagsens svärd och sånt. Jag vill gärna läsa om forntida linneklänningar, eller titta på dem i en monter, men jag vill avgjort inte springa omkring i en och leka att det är en vanlig söndag år 1128.

(Parentes: folk som lajvar iförda moderna glasögon ser dessutom helt koko ut. Gör som dom gjorde år 1128, kisa. Eller sätt i ett par autentiska medeltida kontaktlinser.)

Dessutom är jag en sån fruktansvärd besserwisser att jag skulle irritera livet ur mina med-lajvare, om jag sysslade med sånt. Redan nu, på behörigt avstånd, konstaterade jag snorkigt att den där stickade västen som nån hade på sig nog inte var nån autentisk järnålderväst. Stickningen introducerades ju, som vi alla vet, betydligt senare på medeltiden. Fnys.