Vi noterar i marginalen

Jag avskyr Böle som stadsdel. Böle är en symbol för allt som var fel med 1970-talet. Men rent modemässigt är det onekligen intressantare att ha en jobbdag i Böle än i Grankulla. Mer galen streetfashion. Färre vadderade drottning-Silvia-jackor. Så det, och de vegetariska biffarna, det är ungefär allt som Böle kan skryta med.

Vår vår vår vår

Men är det inte liiite, lite vår i luften? Om man fladdrar med näsvingarna allt vad man kan.

Idag var det i alla fall soligt och fint. Jag börjar bli sjukt trött på vintern, schööökt trött som de säger här i trakten, och tolkar allt från sporadiskt fågelkvitter till höga avgashalter som ett vårtecken.

Förr i världen, typ på 90-talet, var jag så inne i min lilla tonårsbubbla (jag jag jag!) att jag inte alls lade märke till petitesser som årstidsskiftningar. Sommar som vinter kände jag mig ungefär likadan.

Nu på ålderns höst har jag sällat mig till klagokören som avskyr vintern. Och det inte bara för att det tar så in i helskotta länge att klä på två dagisbarn all vinterutrustning. Vintern gör mig smådeppig och trög.

I väntan på våren tänker jag läsa om Martina Haags "Heja, heja" och våga mig ut i joggingspåret igen (dubbarna på!). Jogging om nåt är väl ett vårtecken?

So much to do, so little time

Nu har jag jobbat ett litet tag och kan konstatera att mammabubblan långsamt börjar spricka. Då världen inte längre uteslutande består av matning, blöjbyte och dagishämtningar minns man plötsligt att det också finns andra beståndsdelar i livet, på gott och ont. Gamla förhoppningar och målsättningar sipprar in tillbaka i medvetandet, nu när jag inte längre har lagt dem på is "under bebistiden". Å andra sidan har jag ju inte fått mer tid i vardagen, tvärtom.

Och sen det här med att hitta balansen. Jobb och ledighet. Familjen och egot. Drömmar och realism. Det är klassiska konflikter men var och en måste utkämpa sin privata strid för att få rätsida på det. Ibland blir det väl ingen rätsida alls, man bara halkar från bananskal till banskal tills det är dags för ens släktingar att lägga in en på hemmet. Där kan man ligga sen och ha gott om tid, minsann.

Huvudet på skaft

Men örk, så tankspridd jag plötsligt blivit. Nätt och jämnt minns jag att hämta barnen på dagis men that's about it. Kan det vara... inte är det väl... medelåldern? Som smyger sig på?

Ge det fem år till och jag kommer att vara en sån där oldtimer på jobbet som jag tyckte var galet störande när jag tog mina första stapplande steg i arbetslivet som 19-åring. En sån där dinosaurie som jobbade långsamt, tänkte långsamt och aldrig riktigt kunde lära sig det nya datorsystemet.

Å andra sidan gjorde dinosaurierna aldrig såna där riktigt flagranta misstag, som att skriva "en diktform som hon kallar haiku" i en lyrikrecension.

Men hallå

Är det nån här som tycker nånting om hela Krista-Siegfrids-är-inte-tillräckligt-feministisk-debatten? Jag är ju lite partisk som kommer från samma byhåla som Krista. Å andra sidan brukar jag räkna mig som semi-rabiat feminist.

Okej, lite luktar det ju amerikansk romcom om låttexten. Man gifter sig och så lever man lycklig i alla sina dagar! Men liksom... det är ju ändå Eurovisionen vi snackar om. Östeuropeiska pinuppor i silverlamé, Carola i en vindtunnel och tyska "underhållare" med lösmustasch. Det är ju inte direkt seriös samhällsdebatt i vilket fall som helst. Så på med brudklänningen bara Krista och kör hårt, säger jag.

Mina prioriteringar

1. Ta hand om sjuka barn.
2. Ta hand om sjuk mig själv, främst genom att spola ur näsan med saltvatten i tid och otid. ("Lite äckligt", tycker 5-åringen, huuur kan han tycka det?)
3. Ringa sjukvårdsupplysningen. "Kan man blanda Burana och antibiotikatabletter och lite rödvin nu såhär då det är fredagskväll och allt?"
4. Ta hand om ovälkommen bonussjukdom hos redan sjuka barn.
5. Klaga på bihålor åt hårt prövad make och detaljbeskriva saltvattenssköljningar.
6. Ringa sjukvårdsupplysningen. "Tar det bort effekten av Finrexin om man äter jättemycket nachos samtidigt?"
7. Skölja näsan med saltvatten.
8. Jobba.
9. Beställa nya läkartider.
10. Personlig hygien.
11. "Laga mat" (= värma piroger i mikron).
12. Hänga på Facebook.
13. Ringa sjukvårdsupplysningen. "Men om man alltså äter jättejättemycket nachos då?"
14. "Sova" (= ta hand om sjuka barn).
15. "Titta på teve" (= ta hand om sjuka barn).
16. Blogga.
17. Göra nåt roligt som ger näring åt min själ.

Måtte det bli nåt annat än senvinter snart. Det känns som om jag behöver en rejäl vår som piggar upp lite här.

Sjukrapport

Jag är sjuk. Förkyld. Innan barnen kom brukade jag bli förkyld som normalt folk, lite snor och hosta några dar och sen var det färdigt.

Numera blir jag alltid tokförkyld och det slutar med att jag får gå till doktorn och tigga antibiotika. Huruvida jag kan skylla på barnen vet jag inte, men det går ju alltid att försöka.

(Vi ska inte ens tala om hur ofta jag numera drabbas av vinterkräksjukan, som jag inte hade mer än en gång under hela 90-talet och en stor del av 00-talet. DET skyller jag avgjort på barnen.)

Just den här flunsan är nog det värsta som drabbat Norden sedan inlandsisen lade sig i ett kilometertjockt täcke över hela trakten. Tror du mig inte så kan vi byta bihålor ett tag.

Ursäkta mig, nu ska jag däcka i tevesoffan och addas gedob budded.