Fyra dagar ledigt

Signing off så här till påsk. Ät mycket och kör försiktigt, hörni. Eller var det ät försiktigt och kör mycket? Båda är säkert gångbara, skulle jag tro.

Och så blev jag nån slags matbloggare

Bara för att jag läser hälsokokböcker har jag ju inte gått och blivit hälsosam. Och eftersom det nyss var någon som bad om mitt recept på chokladrutor tänkte jag dela med mig av det här. Chokladrutorna går utmärkt att äta medan man läser recept på hälsosam kokt torsk med hälsosam purjolöksstuvning.

Eftersom det här inte är en bakblogg kan jag ogenerat tillstå att jag snott receptet av alltid lika pålitliga Anna Bergenström. Länge leve fru Bergenström och hennes geniala kokböcker. Jag har lagat många tiotals av hennes recept och hittills har bara två blivit konstiga. Det var förmodligen mitt eget fel.

Mosters chokladrutor

Smält 200 g smör i en kastrull, ta kastrullen av värmen. Lägg ner 200 g mörk blockchoklad i smöret och låt det stå och smälta. Vispa 4 ägg och 4 dl socker pösigt. Rör ner en blandning med 2,25 dl vetemjöl (vete katten varför det ska vara så exakt), 1 tsk bakpulver och 2 tsk vaniljsocker. Rör ner den smälta smörchokladen i äggsmeten. Smaksätt ev. med 2 msk kaffe. Rör ner 50 g hackad mandel.

Bred ut smeten på en långpanna försedd med bakplåtspapper (eller smord, tycker Anna). Strö över ytterligare 50 g hackad mandel. Grädda 25 minuter i 175 grader. Låt kakan kallna under en handduk och skär den sen i rutor. Kakan går bra att frysa.

Fredagsmys

Nämen vad är nu detta, här borde man ju börja grunda lite och stå i duschen och borsta tänderna och allt vad folk nu optimistiskt gör innan de åker ut på "disco-dans" en fredagskväll, och så går det inte för att jag känner mig trött som en självdöd ko. Sade hon ironiskt. Himmel så skönt att äntligen vara i fas med sin inre tant. Som slutkörd småbarnsförälder behöver jag aldrig motivera att jag inte vill åka ut och festa, tvärtom skulle jag behöva en verkligt bra förklaring för att sticka ifrån familjen. Det var inte lika lätt när jag var en nördig 19-åring som avskydde att "gå ut".

Nu får man i stället bara korka en fruktjuice och öppna påsen med salta nötter. Halleluja.

Bär, bär och andra bär

På sistone har jag försökt läsa lite hälsoböcker för att hitta nya matrecept som skulle funka i vår vardag. Och som alltid är det lätt att bli konfys, inte minst på grund av regionala skillnader.

Hälsoböcker från Finland (sponsrade av Sannfinländarnas livsmedelsutskott)

Ät blåbär, lingon, havtorn. Baka med rågmjöl. Bred växtmargarin på smörgåsen, drick mjölk. Stek i rypsolja. 

Hälsoböcker från Sverige (sponsrade av Föreningen Importera Mera)

Ät mango, gojibär, avocado. Baka med rismjöl. Bred jordnötssmör på smörgåsen, drick sojamjölk. Stek i kokosfett.

Finlandssvenska Marthorna (sponsrade av Speltodlarnas Förbund rf)

Ät spelt, spelt och spelt. Baka med spelt. Bred spelt på speltbrödet, drick speltjuice. Stek i spelt.

Hittills har studierna i alla fall lett till att jag köpte en påse frysta inhemska hallon till ett kilopris som var högre än det internationella guldpriset. Vi äter med dem ett i taget med andaktsfull min. Sommarens projekt blir nog att plantera ett gigantiskt hallonsnår vid sommarstugan.

År till livet, liv till åren

Nu är det en vecka sen jag bloggade sist och det har sin förklaring. På den tiden har vi hunnit med 1 st förkylning (jag) och 4 st magsjukor (alla). Magsjukorna för 3:e gången denna vinter, förkylningen mer eller mindre oavbrutet sedan i julas. Samt, denna helg, 1 st födelsedagskalas för ettåringen som därmed blivit en tvååring.

Det känns som det var en evighet, ett helt halvt liv sedan vi åkte till bb i akt och mening att plocka ut barn nr 2. Härrigud så nervös jag var.

Tvåårsdag betyder också att det är tre år sedan jag senast var på någon längre resa. Jag läser söndagstidningen och dess resereportage med hungrig blick: så roligt det skulle vara att åka någonstans igen! Det låter sig inte göras på ett tag, dessvärre, men drömma kan man alltid.

Jag undrar till exempel hur många födelsedagar till det ska gå innan man kan tänka sig att åka på bilsemester med familjen? Det vill säga, när har barnen blivit så gamla att de kan sitta någorlunda lugnt med en ljudbok eller nåt i baksätet, utan att fråga "när är vi framme?" en gång per kilometer? Och när kommer vi i den äldre generationen att lära oss använda en gps, så att vi kan övergå från tveksam kartläsning med skilsmässovarning till att köra rätt på första försöket?

Jag bara frågar

Om man hann göra allt det där som man egentligen vill, skulle man alls vilja det då? Ligger halva nöjet i att längta och känna sig frustrerad över att man inte hinner?

Fånge i bobbans rike

Nej men åååååh. Nya farsoter på gång på dagis. Nu måste jag sitta och hypokondra mig över det också. Och själv känner jag mig lite förkyld igen, eller vad det här nu ska kallas.

Jag hatar det här sista av vintern som aldrig vill ge med sig. Det är som monstret i Alien, som alltid ploppar ut på nytt ur nåns inälvor just när man tror att det äntligen är över. Die, bitch, die!

Den gröna tummen sitter mitt i handen

Herrigud, jag måste få fröså nåt. Vad som helst! Dags att ta fram chilifröna jag sparade förra sommaren, tror jag.

Sen är det en annan sak att jag så gott som alltid misslyckas med mina fröodlingar. Men kanske blir det annorlunda i år? Det är i alla fall svårt att kväsa den genetiska driften, bakom mig står ju trots allt generationer av österbottniska småbrukare. De skulle säkert ha gett nästan vad som helst för att slippa hålla på och odla. Och jag som inte behöver, jag vill absolut. Ödets ironi.