lördag 31 januari 2015

Fånge i köttfärslimpan

Så här är det. Jag behöver, om man betänker mina ambitioner för tillfället, ett dygn som är ca 32 timmar långt. Vad ska en do, som Socker-Conny säger? 

Enkelt svar: skala ner ambitionerna. 

Men om ambitionerna, i sin helhet, är det "som gör livet värt att leva" (huä, kontaktannonssvenska)? Vad gör man om det bara blir mulen onsdag och köttfärslimpa kvar när man skalar bort de orealistiska ambitionerna?

Samt. Jag har så dåligt tålamod. Jag behöver absolut bättre sittfläsk. 

Uppdrag för år 2015: utveckla sittfläsk.

onsdag 28 januari 2015

Jaktväder

Perfekt spårsnö på gården i morse. Hint till österbottniska släktingar med jaktlicens: vi har både hare och kanin runt vårt hus. 

Här pausar jag så nyländska veganer och djurrättsaktivister i bekantskapskretsen kan fnysa upprört.

Själv har jag ätit hare en enda gång och den gången fick jag alla hagelkornen i min bit. Så jag står över, tack.

lördag 24 januari 2015

Katt, son, same difference

Yngre sonen tänkte "leksvälja" en legobit, för allt som ser ut som godis ska in i munnen. Automatiskt tog jag och bände upp käkarna på honom på samma sätt som när man ska ge en tablett åt en katt. 20+ år som kattskötare sitter tydligen i mer än 7 år som barnskötare. Sonen å sin sida blev sur, både för att han inte får äta lego och för att han förväxlades med en katt. Håhå jaja. Mother of the year, och så vidare.

fredag 23 januari 2015

Keeping it professional

Så här lär det vara. Man ska inte skriva nåt personligt alls på nätet, ever. För tänk om du söker jobb nån gång? Då kommer din potentiella arbetsgivare att googla dig, och hitta dina gamla fyllefoton och ångeststatusar.

Det bästa är att bara skapa en spotlessly clean profil på Linkedin och hålla skenet uppe i alla lägen. Aldrig verka svag, eller mänsklig. Bara anställningsbar. Stod det i Femina. Jag hämtar all min kunskap ur damtidningar. 

Hu, en sån tråkig värld det skulle bli. Jag tror att jag själv aldrig skulle anställa nån som bara hade en perfekt Linkedinprofil och inget annat. Psykopatvarning där, skulle jag tänka.

Och han Knausgård, han skulle då aldrig få ett enda arbetsuppdrag nånsin igen, om vi ska gå på den där linjen.

Detta som ett försvar för eventuella personligheter här på bloggen. Fast har du några fyllefoton på nätet så ska du nog radera lite. Om inte annat så ser du för jävlig ut på dem.

onsdag 21 januari 2015

Batikhäxan anropar

Du har slutat blogga, var det nån som sa till mig idag. Och jag svarade att jag har nog tänkt på att blogga. Jättemycket har jag tänkt.

Tyvärr är det samma sak som att tänka på att motionera, eller tänka på att duscha. Det gör varken från eller till. Under tiden går man där och fetmar. Eller luktar.

Överlag är jag en person som är bättre på att tänka och planera än att hugga i och göra saker. Nu snackar vi inte jobb och så, sånt man får lön för och som försiggår under ordnade former mellan 8 och 15.45. Jag menar sånt som nyårslöften är gjorda av. "Jag ska börja träna och sluta äta socker och använda tandtråd fyra gånger om dagen och göra färdigt alla mina hobbyprojekt och äntligen, äntligen spika fast de där sista listerna."

De här två senaste dagarna har jag till exempel i intresserat läst en träningstidning, men jag har inte så mycket som gjort en situp framför teven.

När jag svarat det där om att jag nog minsann tänkt fick jag plötsligt lust att ylande rusa ut från caféet där vi satt. Sån jävla ångest! Så mycket jag vill göra, så lite jag gör! Och jag närmar mig 40. Tiden känns inte längre ändlöst lång, utan mycket ändlig och snålt tilltagen. Inte alla kan räkna med att leva till 106, som min gamlamommo. 

Klassisk fyrtioårskris, med andra ord. Dags att köpa tupé och sportbil? 

Fast kvinnors klichékris brukar väl vara att man förvandlas till en batikhäxa som färgar håret med henna och går klädd i enbart violett. Jag kunde mjukstarta den karriären med att citera mitt horoskop (batikhäxornas rättesnöre i livet) som påstår att 2015 kommer att bli ett mycket kreativt år för mig. Står det i Amelias årshoroskop, måste det vara sant. Steg ett: börja blogga igen.