Gott nytt får(skalle)

Det är den tiden på året igen. Vilken tid då? Jo, tiden då:

1. Jag börjar inbilla mig att jag ska fröså saker. 

2. Jag vill kasta ut alla julmojänger långt, lååångt innan resten av familjen vill det.

3. Nyåret får mig att omvärdera Meningen Med Livet samt Mitt Sätt Att Leva Det.

4. D-vitaminlagret är slut. Jätteslut.

5. Jag inte vill se skinka en enda gång till i mitt liv.

6. Jag försöker klämma in ännu en hobby i mitt fullspäckade schema. 

7. Jag undrar hur mitt schema kan vara späckat, jag gör ju inget. 

8. Aha, heltidsarbete och familj. (Se nr 7.)

9. Jag konstaterar att jag nog snarare får ta bort en hobby.

10. Jag gör bort mig vid bilens årscervice genom att på valfritt sätt demonstrera min totala okunskap om bilar. Varenda. Jävla. År.

Men snart vänder det. Väl? Nog vänder det väl?

Det bidde en vante

Fy, jag är så uppe i varv efter att ha jobbat nästan två veckor i sträck utan paus, men det är nog inget som en liten förkylning inte ska kunna lugna ner. Igår hostade snoriga sonen mig rakt i ansiktet och medan jag torkade av mig slemmet tänkte jag bittert jaaaha, nu är det kört. Mycket riktigt. Jag har tagit alla droppar i apoteket idag, typ allt utom laxativerna, men det enda jag lyckats åstadkomma är en väldigt obehaglig smak i munnen. Munnen som fortfarande är nyförkyld. 

Imorgon får jag alltså både vabba och sjukvårda mig själv. Hur kommer det sig att det alltid blir så här så fort jag har en ledig dag? I had plans, man! I had plans!

Nu blir det plan B i stället. Soffläge för mig, tv-läge hela dagen för sonen.