Syjunta

Hurra, jag har hittat min pysselglädje igen! Efter en lång handarbetstorka brinner jag av iver att få sätta igång och sticka, virka, brodera, sy och svära som f*n när symaskinen motarbetar mig.

Detta har nog en del att göra med att jag idag var in till stan och rafsade igenom alla stuvbitslådor jag hittade. Garn får jag inte köpa mer av, det har jag bestämt, men stuvbitar av tyg - det är ju en heeelt annan sak. Konsumtion ökar livsglädjen, nåt annat kan man inte säga. I alla fall temporärt.

Som ni förstår innebär det här att ni alla kommer att få hemvävda rattmuffar i julklapp från mig i år. Be afraid. Be very afraid.

Packa pappas kappsäck (och alla andras också)

Som ni kanske vet tillbringar jag en oproportionerligt stor del av min tid med att vänta på kriget som nån slags övervintrad Krösa-Maja från nittonhundrakallt, men i övrigt är jag nog ett barn av min tid. Och den tiden är överflödets tid. Pryttlarnas tid. Plastmojängernas tid. NyleksakfrånMcDonald'snuigen-tiden.

Nu har jag använt stora delar av sommaren till att kuska runt ett berg av dessa pryttlar från en adress till en annan. Minsta övernattning kräver tydligen en hel baklucka full av pryttelhelvete och en logistikplan som skulle imponera på ledningen för det finska försvaret. Om man var ensam skulle man kanske klara sig med en tandborste och extra underkläder, men nåt sånt finns inte när man släpar med sig två ungar i kladdåldern.

Undra på att min generation är Generation Rensa I Röran. Städa ut, kasta bort, feng shui! Jag älskar att rensa ut, till den grad att jag börjar bli ett internt släktskämt. ("Är Maria på väg? Lås kylskåpet innan hon får för sig att städa!")

Därför har jag blivit mycket förvånad när jag denna sommar upptäckt ett nytt och oroväckande drag hos mig själv: jag tvekar inför att göra mig av med onödiga saker. Där står jag med en skev teflonstekpanna med rispor på längden och tvären, och funderar på vad jag borde göra med den. Fortsätta använda den med höggradig irritation och potentiell plastförgiftning som följd? Reparera den, med jesustejp kanske? Använda den som ett praktiskt underlag för våra rajgräsodlingar?

Kanske är det min interna Krösa-Maja som börjar ta över allt mer av min själ. ("Det kan vara bra med en gammal teflonstekpanna om KRIGET kommer!") Men det är en sak att vilja spara på de där onödiga grejorna. Jag önskar bara att jag slapp släpa dem av och an hela tiden.

Bara jag, datorn och 1,5 kilo tomater

Jaha, vad gör jag just nu då? Dricker paraplydrinkar i Bahamas? Hänger med kultureliten i New York?

Nej, jag sitter här i köket och kokar ketchup. Ketchup som i det-får-man-för-nån-euro-flaskan-i-butik.

Jag har inget att säga till mitt försvar förutom att det är tomatkarneval i Närpes i helgen. Är man inte lagd för att hänga i öltältet får man väl försöka ha roligt på nåt annat sätt.