onsdag 27 juli 2016

Muffinsmidja är inte lika sött som det låter

Förväxlade nyss orden djupsinnig och tungsint med varandra och gjorde mig intressantare än jag är. Egentligen är jag bara lite nere över att vinterns chips och sommarens grillkorv skapat en ny volang kring midjan. Vet ni hur svårt det är att trycka ner en sån där extra soffkudde i jeansen nuförtiden, när det är inne med hög midja? Svårt. Svååårt.

Men nu tror jag att kroppen börjar styra upp det här helt själv, för plötsligt är jag sugen på gröt. Inte grillbiff med majonäs utan gröt med blåbär. Återstår att se om familjen är lika sugen, eller om jag får sitta där med min gröt medan resten av gänget äter chorizos. 

Dagens bedrift: tömde utedasset. Tretusen vuxenpoäng.

torsdag 21 april 2016

Vi noterar i annalerna

Ibland inser man saker. Som att:

- Om jag slätar ut mina WTF-rynkor mellan ögonbrynen genom att dra i pannan med båda händerna ser jag ungefär 400 år yngre ut.

- Egentligen finns det ingen bland klientelet på mitt lunchcafé som jag inte retar mig på.

- Jag lider numera av höggradig kaffekokardemens. Glömmer pannan, glömmer vattnet, glömmer filtret. Finns det nån kristelefon man kan ringa? Jag är mycket oroad.

onsdag 10 februari 2016

Ajöss, nu drar jag till sjöss

Hujjj, nu är det så där igen. Är det vintern? Är det massmedia? Är det livet? 

Det enda jag vet är att jag har förvandlats till muminpappan. Jag vill dra iväg till en öde ö långt ute i havsbandet, bosätta mig där och sitta och analysera vågorna. Eller, nej, pappan ville förverkliga sig själv och Skapa, bygga vågbrytare och hålla på. Just nu vill jag mer vara som fyrvaktaren, han som övergav fyren och sin Viktiga Uppgift och i stället bosatte sig i en betongbunker ute på en klippa. Satt där och teg. Vägrade prata med sina oväntade gäster.

Kanske, kanske har det nåt att göra med att jag sover ungefär två timmar för lite varje natt. I betongbunkern skulle jag så sova i fred, tänker jag mig. Sitta och fundera på ingenting. Inte hela tiden plocka smutsiga strumpor eller försöka tillreda nåt gott till middag av en gammal limpa och tio härskna fiskpinnar.

Kanske fyrvaktaren helt enkelt var en utschasad heltidsarbetande småbarnsförälder? Jag börjar mer och mer tro det.

måndag 25 januari 2016

That awkward moment


  • när någon föreslår något, man skrattar hjärtligt, och sen inser att det var på allvar
  • när det går upp för dig att du och resten av församlingen är av så olika åsikter att ni är lika jämförbara som ett äpple och en Ford Escort
  • när du förstår att det inte hjälper med extremt goda motargument - folk gillar helt enkelt inte att byta åsikt
  • när precis varenda kotte i rummet är lika påstridig, van att få bestämma och övertygad om sin egen förträfflighet. 
Ni vet ju vad de brukar säga. Det finns en buffel i varje bekantskapskrets, och vet du inte vem det är så är det du själv.

fredag 15 januari 2016

Länketilänketilänk

Här är förresten länken till Vierge Moderne på Arenan. Möjlig att lägga ut nu då jag råkar sitta vid datorn och inte vid min värdelösa Blogger-app.

Husis tyckte om serien, det var ju trevligt.

onsdag 13 januari 2016

Den medelålders jungfrun

Jag står inför ett dilemma. Nån kanske minns att jag blev filmad för ett tag sen? Det var närmare bestämt för dokumentärserien Vierge Moderne, som visas på Yle Fem från och med fredag. Jag blev ombedd att komma och prata om hur det är att vara kvinna i fyrtioårsåldern.

("Nähähääää! Jag är ju bara 38!", sa jag. Inte.)

Tyvärr hade jag ju lite missat detta med att tv-program normalt brukar VISAS offentligt i TEVE, och på webben förstås och fan och hans moster. Så nu har jag redan blinkat häpet mot kunder på jobbet, till exempel, som sagt att de sett trailern. Va? Tittar folk på Yle Fem?

Jag är ju van att ha en obskyr blogg som fem personer läser, detta med publik förstår jag mig inte på.

Nu borde man ju länka som besatt till serien på Facebook och sånt, men jag förmååår bara inte. Ståor på se! Tråor on ji naa! Fnyser Jante inom mig, han talar tydligen Vörådialekt av nån anledning. Men jag vill ju gärna att seriens upphovskvinnor ska få publik för sitt arbete. Å ena sidan, å andra sidan.

Men jag vet! Jag nämner det på min obskyra blogg, för er fem som gjort er besväret att ta er ända hit! Ni måste ju verkligen vara hemskt intresserade av mig. Problem solved!

söndag 10 januari 2016

Den hårda verkligheten

Det var det jullovet det. 

Eller nej, det var det jullovet plus en arbetsvecka, jag har bara inte orkat blogga på några dagar. I stället har jag glott på Netflix enligt principen "ingen film är så dålig att inte lite halvnaken Channing Tatum kan göra den sevärd". Men nu får jag ta mig i kragen igen. Komma tillbaka till min anmärkningsvärt Channing-fria verklighet.

Veckans prestation var att jag lyckades invalidisera mig genom att skrinna för första gången i vinter. Nacken i backen och svanskotan med, så nu går jag som en 90-åring med höftproblem och har en öm bula i bakhuvudet. Det kunde ha varit värre, det kunde ha varit jag, som maken brukar säga. Det blir lågt tempo på jobbet nästa vecka, kan jag lova.