tisdag 2 januari 2018

Time management för tjugoplussare

News flash: dygnet har bara 24 timmar och jag skulle behöva ungefär 27. Det blir särskilt påtagligt när jag har haft lite semester och slungas tillbaka in i verkligheten. Som nu.

Ett tag, ungefär mellan 24 och 30 års ålder, skaffade jag mig fler timmar på dygnet genom att helt enkelt vägra göra sånt som att städa och laga mat. Varje kväll vid pass åttatiden häpnade jag över att jag var hungrig. Va, nu IGEN? Sen värmde jag en mikropizza och åt framför teven. 

Barnen kanske skulle uppskatta mikropizza-framför-teven-strategin. Men jag täcks inte. Vi kanske får en arg lapp från skolhälsovårdaren då.

Nå, vad gjorde jag då med dessa eoner av tid som frigjordes genom mitt sluskande? 
Ingenting.
In-gen-ting. 

Jag har en minnesbild av att vi hängde väldigt mycket på stan, gick på konstutställningar och strövade i affärer och drack dyrt cafékaffe. Men nåt produktivt? Nåt kreativt? Nåt av bestående värde? Näpp.

Än idag vill jag ta den där tjugofemåringen i ett strypgrepp, ruska henne hårt och skrika MEN VAD HÅLLER DU PÅ MED DIN JÄVLA IDIOT? GÖR NÅT VETTIGT! 

Man får stressexem för mindre. Nå, fram och uppåt, etc. Det nya året gryr, oändligt är vårt stora äventyr. Etc etc etc. Kanske ska jag sluta städa. 

onsdag 27 december 2017

Gott nytt får(skalle)

Det är den tiden på året igen. Vilken tid då? Jo, tiden då:

1. Jag börjar inbilla mig att jag ska fröså saker. 
2. Jag vill kasta ut alla julmojänger långt, lååångt innan resten av familjen vill det.
3. Nyåret får mig att omvärdera Meningen Med Livet samt Mitt Sätt Att Leva Det.
4. D-vitaminlagret är slut. Jätteslut.
5. Jag inte vill se skinka en enda gång till i mitt liv.
6. Jag försöker klämma in ännu en hobby i mitt fullspäckade schema. 
7. Jag undrar hur mitt schema kan vara späckat, jag gör ju inget. 
8. Aha, heltidsarbete och familj. (Se nr 7.)
9. Jag konstaterar att jag nog snarare får ta bort en hobby.
10. Jag gör bort mig vid bilens årscervice genom att på valfritt sätt demonstrera min totala okunskap om bilar. Varenda. Jävla. År.

Men snart vänder det. Väl? Nog vänder det väl?

torsdag 14 december 2017

Det bidde en vante

Fy, jag är så uppe i varv efter att ha jobbat nästan två veckor i sträck utan paus, men det är nog inget som en liten förkylning inte ska kunna lugna ner. Igår hostade snoriga sonen mig rakt i ansiktet och medan jag torkade av mig slemmet tänkte jag bittert jaaaha, nu är det kört. Mycket riktigt. Jag har tagit alla droppar i apoteket idag, typ allt utom laxativerna, men det enda jag lyckats åstadkomma är en väldigt obehaglig smak i munnen. Munnen som fortfarande är nyförkyld. 

Imorgon får jag alltså både vabba och sjukvårda mig själv. Hur kommer det sig att det alltid blir så här så fort jag har en ledig dag? I had plans, man! I had plans!

Nu blir det plan B i stället. Soffläge för mig, tv-läge hela dagen för sonen.

tisdag 29 augusti 2017

Hur man än vänder sig måste man städa

Alltså, gud vad bra, vi fick en dammsugarrobot härom månaden av nån som inte ville ha den, och även om jag aldrig själv skulle ha lagt ut pengar på en sån måste jag säga att det är. Bästa. Uppfinningen. Nånsin. 

Förr fick man ett astmaanfall om man skulle ta upp en grej som trillat ner bakom soffan, så dammigt var det. Men nu är det semistädat hela tiden, och inte är det vår förtjänst. Det är den gudomliga robotens.

Dessvärre inbillar vi nu oss att vi har fått en husa som också svabbar golv, byter lakan och tvättar toan. Städmoralen har sjunkit ett snäpp (till). Typ, nu behöver man ju ALDRIG städa! 

Min hemliga önskedröm är att skala av den här lägenheten, pryl efter pryl, tills det blir en våt Konmari-dröm bestående av ett golv och en minimalistisk soffa. Lättstädat! Enkelt att spola av! Jag hatar små prylstilleben som samlar damm och ska flyttas av och an när man städar. 

Tyvärr hatar jag också minimalistisk inredning och gillar en bohemisk stil med (suck) små prylstilleben. Så troligen händer ingenting, vare sig åt det ena eller andra hållet. Men vårt semibohemiska hem har i alla fall ovanligt rena golv för tillfället.

måndag 17 juli 2017

Censuren ingriper

Vad f...?

Jag visste inte att man kan öppna kameran på iPaden genom att svajpa till vänster. Ja vadå, jag är född när det fortfarande fanns telefoncentraler med tanter som kopplade en rätt och tjuvlyssnade på allt man sa. Det var som Googles personuppgiftsinsamling, men analogt och mer lokalt så att säga.

Men sexåringen, han tycks ha insett det. Svajp, svajp, så har han öppnat kameran och tagit en bild.

På mig! 

Ur den mest osmickrande vinkeln i universum!!!

Det är kanske det fulaste foto som någonsin tagits med mig som motiv!!!!!

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Min annars mycket prominenta haka, ett arv från min fars sida, har plötsligt försvunnit, liksom dragits in världshistoriens rynkigaste hals. Jag ser ut som en korsning mellan en mupp och E.T. Jag ser ut som en rymdmask från planeten Örk. 

Och nej, ni får inte se bilden. Jag ska deleta den, skrota iPaden, bränna skrotet och skicka askan till Brasilien.

lördag 3 juni 2017

Kan inte sluta

Jaha, vad har ni gjort på sistone då? Själv har jag sugits in i ett mörkt hål kallat Pinterest. Det är fruktansvärt. Jag får inget gjort längre. I stället sitter jag och scrollar mig igenom högvis med snygga bilder som en mekanisk apa på repeat. Börjar jag så kan jag inte sluta. Jag har blivit en total Pinterest-junkie.

Eller, en sak har jag ju gjort. Jag har läst Elizabeth Gilberts senaste bok "Stor magi" om kreativitet och känner att det var det smartaste jag läst på ett bra tag. Rekommenderas för alla som funderar på sånt. 

Resten av familjen har mer eller mindre sommarlov, själv ska jag knega på ett tag till före semestern. Men jag har redan bestämt att det blir en skärmfri semester i år igen. Så känns det kanske lite mindre så där gardellskt "så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter". 

fredag 5 maj 2017

A room of one's own

Jag skulle vilja påstå att det här är en ganska talande bild för mina kreativa utlopp nuförtiden.

Behold: mitt skrivbord, stort som ett frimärke. Bokstavligen omringat av hushållsarbete. Prydd med en Angry Birds-kudde som barnen tröttnat på.

Men bättre än inget, väl?