fredag 18 november 2016

Voffor gör di på detta viset?

Heliga guds moster, är det bara en vecka kvar till lillajul? Det är det, va? Säg gärna att jag har räknat fel, för jag är inte riktigt beredd på det här. Var det inte just augusti?

Inte för att jag har nåt emot jul. Jag gillar adventstiden och julljusen och dadelkakorna och allt det där. Men det här prylberget?

Det är den där tiden på året när man på omkring på Prisma och får ångest av all plast och krimskrams som ska krängas ut till jul. Ska det vara så här? År 2016? Klimatförändringen, ni vet?

Nå men dadelkakan, som sagt. Den är ganska miljövänlig. Den ser jag fram emot med ogrumlad glädje.

Gud så många frågetecken i det här inlägget, för övrigt. Och Gud omnämnes två gånger. Tre, för att vara exakt.


onsdag 9 november 2016

Prutt också

Dag tio i en månadslång godisstrejk och jag vill bara slita upp en sockerpåse med tänderna och gurgla den i mig. Det är SKITJOBBIGT, kan jag tala om. Jag försökte nyss knarka russin men de funkar inte lika bra. 

Och Amerika styrs av en orange apa och hans motbjudande apkompisar. Jag har haft bättre onsdagar.

onsdag 2 november 2016

Allt jag har att göra

Jag har tänkt ett tag att jag ska blogga om vad jag egentligen gör på jobbet, för ingen tycks veta vad det möjligen skulle kunna vara. Man märker att folk tror att arbetet på ett allmänt bibliotek är väldigt lugnt och fridsamt, för så känns det ju när man är kund där. Stillsam stämning, folk talar ganska lågt, ingen springer.

Vi får en massa ansökningar om arbetsträning för halta och lytta och utbrända människor. De verkar tänka sig en arbetsbild där man sitter och läser romaner i tysthet, men det är som sagt kundernas uppgift, inte personalens. Biblioteksarbete är full rulle i åtta timmar, på små bibliotek dessutom en blandning mellan högt och lågt, kroppsarbete och klickklickklick framför datorn.

Då kör vi då? Eller?

Vi tar igår som exempel, för då körde jag ett dubbelskift från 8.30 till 20.00. Inte helt optimalt. Tur att det inte händer så ofta.

Ragla in, pejla läget för Halloweendagen som mina kollegor turligt nog redan förberett (i timmar). Pyssel, check. Sagorum, check. Klädstationer för ungarna, check. Rafsa omkring i lagret efter Halloweengrejor och klä ut mig till spökdirektör med hög hatt, spindlar och skelettdräkt. Sminket får vara i år, ser väl ändå tillräckligt blek och hålögd ut i mitt naturliga tillstånd. Tillsammans med kollegorna: ta emot dryga trettio ungar och förskolelärare, leda dem genom pyssel, knyta hundra små pilliga knutar på pysslen.

Lunch, läsa mail, åtgärda de mest brådskande. Översätta en kort text till svenska. Sitta två timmar i möte om organisationsförändring. Evenemangsplanering inför nästa vår, maila författare inför författarbesök, maila datorlärare om datorundervisning, maila kollegor om deras åsikt om diverse planer. Uppdatera bibbans Facebook. Kaffepaus.

Föra in några efterfrågade böcker i bibliotekssystemet. Göra skyltar till bokutställningar etc. Ta bort gamla inaktuella skyltar. Flera mail. Folk verkar ha drabbats av maildiarré.

Inhalera sista matbiten jag hittar i kylskåpet, en rest från lunchen. Dra bokcirkel med de trevliga damerna som gått på samma "kurs" flera år: prat och skratt i en dryg timme, sedan får de nästa månads bok. Kolla när sista bussen går. Springa dit. Hemma kl. 20.45, ungefär.

Och så upp följande morgon igen. Idag har i sin helhet varit en kundbetjäningsdag. Ta emot 9 lådor reservationer och returneringar från andra bibliotek, sätta dem i hyllan. Städa upp böcker och möbler så att det ser representativt ut. Hjälpa kunder med allt från kopiering till att hitta böcker. Samtidigt, mellan kunderna: göra allt det där andra kontorsarbetet. Läsa och svara på mail, göra fler skyltar och infopapper, Printa listor över reserverade böcker, plocka ihop dem. Lubba iväg till posten efter ett paket, ställa ut katalogerna som fanns i paketet. Plocka ihop tävlingskuponger i vår kundomröstning. Tusen små mikrouppgifter som ska kommas ihåg. Kollegor med frågor, kunder med frågor, ständiga avbrott. Där är kanske den största utmaningen: att vara effektiv, komma ihåg, göra sitt jobb noggrant, trots att hjärnan hela tiden får sin process avbruten. Det finns inga stora sjok med tid som man rår över själv.

Ja, så lär det väl fortsätta imorgon också. Jag kanske ska fortsätta på den här linjen, dag efter dag efter dag med blogginlägg om vad jag gjort, på detaljnivå. Kanske finns det nåt pris för "Årets mest sövande blogg" som Föreningen för Oss Med Sömnproblem delar ut.

torsdag 27 oktober 2016

Åh, förresten, jag måste berätta...

Idag var det nån på jobbet som sa att man borde starta en blogg på hemsidan för att få mer trafik dit.

Hohohohoho! *torkar ögonen*
Den var bra, den.

Och sen var det en klok en som återförde oss till verkligheten och påpekade att man möjligen, med stenhård marknadsföring, kan få några kråkor att läsa en blogg om den här skriven av Kimi Räikkönens fru. Eller nån annan kändis. (Vem är Kimi Räikkönens fru?)

Nu har jag ju haft lite annat för mig och inte hunnit uppdatera den här bloggen, men såvitt jag vet så är det fem personer som läser de här texterna även när bloggen är i sin mest sprudlande form.

Fast för tillfället verkar det mest vara en fransk sökrobot.

Nå, à prochaine, tout le monde! Kanske jag hinner skriva här nån gång också. När jag försöker skjuta upp att göra nåt annat, till exempel.

Hälsningar från Grubbelträsk

Decisions, decisions...

Mitt stjärntecken är Vågen, och även om jag tycker astrologi är en massa tjafs och blahonga så är det ganska talande. Ständigt håller jag på och väger saker mot varandra. Å ena sidan, å andra sidan. Gör upp listor på plus och minus där både sidorna blir exakt lika långa. Ligger vaken och grubblar, kommer inte fram till något. Bestämmer mig till slut ofta för status quo, för att ältandet tar kål på mig.

Bäst att ligga lågt och låta det vara. Eller? Tänk om man bara har blivit bekväm, och skulle trivas bättre efter ett tillfälligt obehag? Eller? Tänk om det tvärtom är fel val, och allt nytt bara blir skit, oåterkallelig skit?

Ämnena varierar, men grubbleriet består.

Nu har jag ett antal projekt på gång igen där magkänslan säger urk urk urk, lägg ner. Men jag driver på, för logiskt sett är dessa BRA projekt som jag borde vilja göra.

Så är jag här igen då, nersjunken till midjan i grubbelträsket.

Det kanske blir bra oavsett. Eller?

onsdag 27 juli 2016

Muffinsmidja är inte lika sött som det låter

Förväxlade nyss orden djupsinnig och tungsint med varandra och gjorde mig intressantare än jag är. Egentligen är jag bara lite nere över att vinterns chips och sommarens grillkorv skapat en ny volang kring midjan. Vet ni hur svårt det är att trycka ner en sån där extra soffkudde i jeansen nuförtiden, när det är inne med hög midja? Svårt. Svååårt.

Men nu tror jag att kroppen börjar styra upp det här helt själv, för plötsligt är jag sugen på gröt. Inte grillbiff med majonäs utan gröt med blåbär. Återstår att se om familjen är lika sugen, eller om jag får sitta där med min gröt medan resten av gänget äter chorizos. 

Dagens bedrift: tömde utedasset. Tretusen vuxenpoäng.

torsdag 21 april 2016

Vi noterar i annalerna

Ibland inser man saker. Som att:

- Om jag slätar ut mina WTF-rynkor mellan ögonbrynen genom att dra i pannan med båda händerna ser jag ungefär 400 år yngre ut.

- Egentligen finns det ingen bland klientelet på mitt lunchcafé som jag inte retar mig på.

- Jag lider numera av höggradig kaffekokardemens. Glömmer pannan, glömmer vattnet, glömmer filtret. Finns det nån kristelefon man kan ringa? Jag är mycket oroad.