fredag 20 december 2013

Julefrid, och ett ambitiöst nytt år

Ska ni avlägga några nyårslöften? Då året börjar närma sig sitt slut blir jag alltid lite sinnesförvirrad och börjar lova saker till höger och vänster, fast jag knappt har tid att borsta tänderna som mitt liv ser ut just nu. Men ändå! En nystart, ett nytt liv! I år fantiserar jag om minst tre gigantosaurusprojekt, som vart och ett skulle kräva att man var singel, barnlös och möjligen också arbetslös. Kanske skulle man hinna då. Men försöka duger! Som man brukar säga när man är yr av nyårschampagnen och alla storstilade ambitioner.

I alla fall ska jag hålla fast vid ett av mina modernare löften, som jag blivit tvungen att genomföra lite nu som då under senare år: sociala medier-fasta. Ingen blogg, inget Facebook, inget Twitter, inget Instagram, inget slösurfande. Möjligen måste man betala en och annan räkning genom nätet, men det är också allt. Det kör jag med ett par gånger i året nuförtiden, eftersom sociala media automatiskt innebär att jag också börjar tänka på jobb.

Den här julen loggar jag alltså ut igen, men återkommer så småningom. Då kanske jag får byta bloggens namn till "Allt jag har lovat göra", och så blir det räfst och rättarting. Vad nu det betyder, gudars så ålderdomligt uttryck. Ses i januari!

onsdag 18 december 2013

Myset på landet

Har läst lite Lantliv-tidningar för att få igång den rätta julkänslan. Det visade sig att det i stället satte igång en rad storartade fnysningar.

Om man kokar ner alla julnumren som jag köpt och sparat genom åren till en liten sked koncentrerad buljong, då heter den skeden "på julen vill vi bara mysa och koppla av".

Ja, det vill man ju. Men ganska många kanske inte får mysa så mycket på julen, utan måste i stället
  • jobba
  • åka runt mellan fyra olika julfestställen
  • gråta hysteriskt över en vidbränd skinka
  • hata sina släktingar och deras jävla fasoner
  • ligga på sjukhus
  • titta på då folk super
  • få jättedåliga eller inga presenter
  • vara ensamma
  • ta hand om sjuka ungar
Så i år blir jag av någon anledning bara irriterad på Lantliv-julen. Den tycks gå ut på att skaffa en massa julpynt, och sedan hävda i sten att man inte alls vill skaffa en massa julpynt eftersom det viktigaste är "att mysa tillsammans". Hmm, tänker jag när jag läser alltmer misstroget, är du medveten om att du inte är med i Filosofinytt just nu utan en inredningstidning? Mysa kan man göra utan att köpa en herrgård i Dalarna och fylla den med "en blandning av arvegods, containerfynd och Ikea". 

Nå, var och en blir salig på sin tro. Kanske hittar jag ännu tillbaka till det där att vilja arrangera hyacinter och gamla snören och en fårsax i olika fasoner tills det blir ett stilleben som får hjärtat att smälta. Just nu består min julkänsla av helt andra saker, som att lyssna på Dean Martins julskiva med gamla godingar och dansa extremt töntigt med lillebror till den. Alltså jag menar verkligen "3 miljoner spelningar på YouTube"-töntigt. När lillebror bli tonåring får jag nog återgå till hyacinterna och fårsaxen för då lär jag inte få dansa så mer.

tisdag 17 december 2013

Dubbla budskap

Jag blir full i skratt när jag läser gårdagens inlägg. Det får mig att låta som Grinchen, som stjäl julen från mina stackars barn för att jag ska få åka och träna. Samtidigt lägger min man ut foton på Facebook, där man ser familjelycka vid granen och tindrande barn.

Vilken version stämmer? Haha, kuggfråga! Båda stämmer, naturligtvis. Det är väl det som kallas familjeliv. Man älskar sina barn till vanvett samtidigt som man står och skriker åt dem att nu ska alla ta på sig stövlarna!!!

Jag tröstar mig med han som sa (vem var det? jag har glömt) att om man inte bråkar med sina barn tillbringar man inte tillräckligt mycket tid med dem. Kanske inte helt tillämpbart på samtliga sorts föräldrar och barn, men ändå.

För övrigt märker man att lillebror har vuxit sen förra året. I år förstår han att julgranspyntet ska hänga där och vara fint, att det inte är meningen att man ska slita ner det och leka med det. Vilket gör honom smartare än släktens alla katter i alla fall. Fortsätter det i samma takt blir han ju en Einstein, minst.

måndag 16 december 2013

Det är alltid måndag

Vet ni hur man vet att jag är en hemsk, omogen människa, en fruktansvärd egoist? Jo, jag kan aldrig riktigt vänja mig vid de här ständiga små uppoffringarna man måste göra som mamma.

Idag har jag till exempel igen hoppat över ett träningspass, den här gången för att ungarna skulle få klä julgranen genast genast meddetsamma och inte imorgon som jag  föreslog (ha! pinsamt försök). Vi hade en gnällig principdiskussion om huruvida det var för sent, och förde därmed vidare den stolta släkttraditionen att alltid, alltid bli osams när julgransljusen kommer fram. Men sen var det julgranspåklädarna som vann, trots att det innebar alltför sen läggdags (ha! vad betyder väl läggdags när man har vittring på 50 julgransbollar?) och att mamma fick skippa gymmet (ha! det är jag den enda som tycker är dåligt, så det försökte jag inte ens framföra som argument).

Det var väl inte så farligt. Det är bara det att jag fått hoppa över ungefär 30 pass hittills i höst (vabbdag, sjukdag, för sent, för mycket program, vabbdag, sjukdag...). Inte kommer jag att få Finlands vita ros för det här heller. För att få nåt sånt måste man ha 17 barn och ha hoppat över 30.000 träningspass. Om man skulle få ett tack ens? Men det får man inte, man får "lillebror kräks, mjölken är slut och dom har löss på förskolan" i evighet amen.

Så dagens sköna gympass med efterföljande bastu förvandlades till en självömkande minipromenad till butiken efter mjölk. Inte blir man glad. Man får klaga på bloggen i stället, kanske det hjälper lite.

lördag 14 december 2013

Aj

Stundens budskap ur sovrummet: JAAAAG VILLLLL GRÄUÄÄÄUF!

Vi återkommer när vi lyckats dechiffrera meddelandet, som måste vara mycket angeläget eftersom det förmedlas i 400 decibel.

Övriga nyheter: jag har fått en sticka i lillfingret och det tar därför ont att skriva a. Och a som är en så vanlig bokstav. Så j-g tror j-g slut-r här.

fredag 13 december 2013

Got milk?

Det här med mjölk. Förstår ni er? Jag gör det inte.

Läger 1, "Statliga rådgivningsbyrån": Mjölk ger kalcium och d-vitamin! Alla ska dricka mjölk, speciellt barn! Gunåde dig om du inte ger dina barn mjölk!

Läger 2, "Allvetande hälsoboksförfattaren": Mjölk är ett gift som orsakar magproblem, öroninfektioner och diabetes! Ingen ska dricka mjölk, speciellt inte barn! Gunåde dig om du ger dina barn mjölk! Komjölk består av 90% amningshormoner från kossor, och det vet man ju hur du själv blev när du ammade. Om du dricker mjölk blir du en gravid ko!

Läger 3, "Flummiga ekotomten med översittardrag": Mjölk är gudarnas dryck, men bara om den sprutar direkt ut ur kon! Inga filter eller reningsmetoder får besudla det vita guldet! Människorna var jättehälsosamma förr när de drack opastöriserad och ohomogeniserad mjölk, nu sitter de bara och spelar Playstation och dricker energidryck och fjärmar sig från naturen. Jag köper min mjölk från en liten gumma med huckle, hon har en otvättad ko i ett dike i Vanda så från den mjölken får man extra mycket immunförsvar."

Läger 4, "Föraktfulla representanten för läkarvetenskapen": Om du dricker opastöriserad mjölk kommer du att avlida omedelbart i tuberkulos. Mjölk ska vara steril som ett operationsbord och köpas i fyrkantiga burkar i en kliniskt ren omgivning.

Läger 5, "Dietist och PT": Mjölk är en jättebra källa till protein. Ät jättejättemycket grynost och kvarg, men var jättenoga med att det är fettfritt och smaklöst.

Läger 6, "Normalspeciella ekomamman ur högre medelklassen": Mjölk är bra men det ska vara ekologisk mjölk. Vi äter bara ekologiskt. I allt det andra är det hemska gifter som kommer att ta kål på dina slafsiga låginkomsttagarbarn som ingenting.

Läger 7, "Österbottnisk äldre släkting": Men vad pratar hon om? Mjölk är mjölk. Vad ska man annars ha i kaffet?

Läger 8, "LCHF": Mjölk är inte så bra men om man förvandlar det till SMÖR, då blir det plötsligt det bästa du kan äta!

Personligen sällar jag mig just nu till läger 9, "Förvirrad hypokondriker med hälsoambitioner": Jag serverar mjölk varannan dag, och varannan dag blir det vatten. Då har jag bara fel högst 50% av tiden!

onsdag 11 december 2013

Sov nu eller så anmäler jag dig till socialstyrelsen

JAG HATAR ATT NATTA!

Eller, jag hatar att natta överpigga tvååringar som MÅSTE sova på dagis och sen är skitpigga till tio på kvällen. Jag har saker att göra. Inte bara egoistiska egentidssaker (fast nog såna också) men även normalspeciella saker som att betala räkningar utan att nån ska "helpa till".

Storebror med ett välutvecklat kontrollbehov (varifrån har han fått det, undrar jag? inte) vägrade sova mer på dagis i den åldern. Han låg i två timmar klarvaken och stirrade i taket medan de andra barnen sov. Nemas problemas hemma, alltså. Men lillebror. Alltså jag säger bara. Vad jag säger? Svordomar, det är vad jag säger.

tisdag 10 december 2013

Nobel avsikt

Kära Bullen. Jag tittar på Nobelfesten enbart för att se när de bär in maten. Är det här normalt?

Var är alla prinsessorna förresten? Jag vet att hon den där ena är gravid, men hon kan väl få ta en kisipaus i mitten om hon måste? Och hon den där andra är ju inte ens gravid såvitt jag vet.

Nu blev jag lite slokörad här när jag tänkte på hur många det finns som är så unga att de inte förstår den där Bullen-referensen. Och hur många som bara tänker på Martin Timell som en snickarfarbror. Eller inte tänker på Martin Timell alls, för att han är en så gammal gubbe!

lördag 7 december 2013

Det är mycket nu (igen)

Nu har jag inte uppdaterat på jättelänge och det beror delvis på att vi inlett vinterns sjuksäsong med full kraft. Vissa människor har ju en sån genetisk sammansättning att de sällan drabbas av kräksjuka - dit hör tyvärr inte vi, så vi jobbar på med vårt kräkande i stället. Just nu har vi till exempel lyckats pricka 7 december med kräksjuka i huset igen, precis som förra året. Kan det vara början på en stolt tradition?

Också i övrigt känner jag mig lite som Jack Nicholson i The Shining: "All work and no play makes Jack a dull boy!" Det är mycket allvar, mycket jobb, mycket plockande i diskmaskinen, alltid en tvätt på gång, fjorton saker jag lovat göra varav jag genast glömt minst hälften, och så förstås en massa farsoter som hemsöker oss hela tiden.

För tillfället tröstar jag mig i alla fall med att jag varken behöver gå på crack eller heroin för den skull. Läser Russel Brands memoarer (memoarer förresten? han är ett år äldre än jag...) "Min booky wook" och tänker att maken till strulpelle kan väl knappast finnas. Men han skriver i alla fall underhållande om sina mångtaliga misslyckanden, och vid sidan av dem känns mina egna klavertramp inte fullt lika spektakulära.