Jag blir full i skratt när jag läser gårdagens inlägg. Det får mig att låta som Grinchen, som stjäl julen från mina stackars barn för att jag ska få åka och träna. Samtidigt lägger min man ut foton på Facebook, där man ser familjelycka vid granen och tindrande barn.
Vilken version stämmer? Haha, kuggfråga! Båda stämmer, naturligtvis. Det är väl det som kallas familjeliv. Man älskar sina barn till vanvett samtidigt som man står och skriker åt dem att nu ska alla ta på sig stövlarna!!!
Jag tröstar mig med han som sa (vem var det? jag har glömt) att om man inte bråkar med sina barn tillbringar man inte tillräckligt mycket tid med dem. Kanske inte helt tillämpbart på samtliga sorts föräldrar och barn, men ändå.
För övrigt märker man att lillebror har vuxit sen förra året. I år förstår han att julgranspyntet ska hänga där och vara fint, att det inte är meningen att man ska slita ner det och leka med det. Vilket gör honom smartare än släktens alla katter i alla fall. Fortsätter det i samma takt blir han ju en Einstein, minst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar