söndag 28 oktober 2012

Tvångstankar

Ja jisses. Kanske är det bara jag, eller så finns det flera av min sort därute. Hur som helst måste jag alltid, då jag går mot soptunnan med bilnycklarna i vänster hand och soppåsen i höger, högljutt tänka

JAG SLÄNGER PÅSEN OCH HÅLLER I NYCKLARNA
JAG SLÄNGER PÅSEN OCH HÅLLER I NYCKLARNA
JAG SLÄNGER PÅSEN OCH HÅLLER I NYCKLARNA
[etc...]

En vacker dag kommer nycklarna att åka ner ändå och så får jag försöka starta Forden med gamla bananskal. I just know it.

fredag 26 oktober 2012

Om man inte låtsas om det finns det inte

Är det bara delirium eller är min ena framtand liiite, lite lös? Gudars skymning, så jag avskyr tänder som gör väsen av sig. De ska vara raka och rena och hela, och i övrigt ska de hålla käft.

Det gör mina tänder förstås inte, för typ 1992 möblerade skoltandläkaren om i mitt garnityr (järnvägsräls uppe och nere och de där hemska gummibanden som höll samman käkarna, som om nån fruktat att underkäken rymmer ifall den inte surras fast). Sedan dess är framtänderna för evigt lite på utflykt än hit, än dit, och måste förankras med ett par rejäla metalltrådar för att inte löpa amok. Och så lär det förbli tills jag trillar av pinn, alternativt tänderna trillar ut, vilket som nu kommer först.

Så nu tänker jag INTE låtsas om denna lätt vacklande känsla i främre munnen utan döva sinnena med nåt fredagsmysaktigt. Sprit! Eller kanske snarare en kombination av fett, salt och socker. Whatever it takes.

torsdag 25 oktober 2012

Amerikanska drömmar

Om jag ska vara riktigt, riktigt ärlig så är nog min favoritform av kultur amerikanska slarvkomedier. Tätt följt av amerikanska relationsfilmer som slutar lyckligt. Ännu tätare följt av amerikanska detektivserier med osannolikt snygga poliser och 24-åriga blonda "forskare" som drar häpnadsväckande slutsatser på basen av ett suddigt fotspår.

På fjärde plats kommer sen en dokumentärserie om en dansk bondlurk som sjavar omkring i en gammal ihålig ylletröja och rensar ogräs med en rostig, antik jordfräs. Men det är en annan historia.

Borde man skämmas över sin begränsade smak eller tvärtom bejaka den? Nu är det bokmässa i Helsingfors, med temat ungersk litteratur, och jag är så massivt ointresserad av de stackars ungrarna att det är rent bedrövligt. Vad kan man? Och nu har jag ju precis fyllt 142 år, så det här kan inte ens skyllas på ungdomligt oförstånd längre.

tisdag 23 oktober 2012

Tidsfördriv

Den här kvällen gick åt till att sortera 88 mycket små hårband och försöka placera halvtomma schampoburkar på logiska ställen i vår nya lägenhet. Inte helt lätt med ett badrum som tills vidare nästan helt saknar förvaringsmöjligheter.

Ni är alla välkomna på inflyttningsfest omkring julen 2017. Då kommer allt att vara tip-top, bara så ni vet.

söndag 21 oktober 2012

Den där kan du stoppa upp nånstans

Under höstlövet tycks vi ha fått direktreklam från en sannfinländare. Där bet hon sig i tummen, kan jag säga.

Och motionscentret Elixia kan gärna sluta sätta lappar som ser ut som parkeringsböter under våra vindrutetorkare. Jag tror jag fortsätter harva runt på joggingrundor i ösregnet i stället. Utan månadsavgift.

torsdag 18 oktober 2012

Äsch, det var ju bara jag

Nyss låg jag i dubbelsängen och nattade ettåringen då det blev så där tyst och lugnt omkring oss, så jag tänkte åh så skönt, nu somnar han äntligen. Men en stund senare vaknade jag med ett ryck och insåg att det var jag som somnat i stället.

När jag blir stor vill jag få såna där barn som somnar för egen maskin fem sekunder efter att man avslutat godnattsagan, och sen fortsätter att sova utan minsta kisspaus eller napphämtning hela förgrömmade natten. Amen.

måndag 15 oktober 2012

Lite småtrött ikväll

Jag kom hem från min gympa för en stund sen. Idag fick vi gräva en tunnel till jordens mittpunkt, springa 500 varv runt den heta kärnan med magma, och sen klättra tillbaka upp till jordytan med hjälp av en sillgaffel och en hårnål.

I nästa års kurshäfte får nog Arbis ändra kurstiteln från "Träna tuffare" till "Hjärtattack på 60 minuter".

fredag 12 oktober 2012

Inte född igår precis

Idag är det jättemånga år sedan jag föddes. Inte för att detta kan räknas som någon särskilt stor prestation från min sida, snarare är det väl min mamma som borde uppvaktas som kompensation för sveda och värk (bokstavligen). Men det är ändå till mig de har kommit släpandes med tårta, etc. Inte säger man nej till det.

Trevlig helg på er! Nu ska jag korka en påse chips (igen!) och se på Notting Hill för 53:e gången.

torsdag 11 oktober 2012

Bag lady

Jag har på sistone tänkt en del på det här med att prioritera sig själv, i klartext kanske att prioritera sitt utseende. Nu då jag är mammaledig hasar jag nämligen mestadels runt som en säck biodynamiskt odlade potäter: mycket natuuurlig, inte särskilt karismatisk.

All energi går åt till att få kläder på ungarna (kalsonger, sockor, byxor, tröjor, fler tröjor, halsskydd, fleece, utebyxor, jacka, mössa, vantar, galonbyxor, regnrock, yllesockor, stövlar, mamma jag behöver kissa) och sen sliter jag i deperation åt mig någonting, vad som helst, som jag sedan möter världen i. Det är därför jag för tillfället ofta möter världen osminkad, med okammat hår, en fleecetröja från -96 och en 2,95-euros bonusjacka från Ellos, den där som en talgoxe en gång sket på och som jag inte har kommit ihåg att tvätta sedan dess.

Jag vill inte vara fåfäng, det börjar jag nog vara lite för rynkig för, men jag tror inte riktigt det här kan vara bra för ens självbild i långa loppet. För att inte tala om alla andras bild.

Har ni erfarenhet av "mammaledig luffare"-looken, eller orkar ni fixa till er i alla lägen?

onsdag 10 oktober 2012

Nu låter jag som en gnällig pensionär

Idag gick jag på stan bakom tre tonårsflickor som varit till butiken och köpt sig varsin pirog-eller-dylikt, som de åt gåendes. Och i denna process ingick tydligen att göra sig av med det besvärande emballaget, för rätt som det var släppte den ena tjejen ifrån sig en stor papperspåse på trottoaren och fortsatte obekymrat färden.

Jag kan ärligt säga att jag blev lika chockad som om hon dragit ner byxorna och lagt en rejäl julmiddagskabel mitt på asfalten. Det skulle aldrig falla mig in att kasta skräp omkring mig och låtsas som om det regnar (vilket det i och för sig gjorde). Hellre går jag och bär på kladdiga bananskal och hamburgarpapper i flera kilometer, tills jag hittar en skräpkorg. Och spotta ut ett tuggummi på gatan har jag inte vågat göra sen jag var ungefär femton och en ekologiskt sinnad klasskompis nästan gav mig stryk för det brottet. Här släpps alltså inga papperspåsar i backen.

Det här är orsaken till att mänskligheten kommer att gå under, förr eller senare. Fyrtio år av ekologisk propaganda och Ungdomen beter sig ändå som om deras skit inte luktar. Det är bara att börja spika ihop sin ark. Efter oss syndafloden.

fredag 5 oktober 2012

Kan nån tända lampan?

Det var i och för sig ganska mysigt idag då det regnade så där ordentligt, men i övrigt känns det som om vi tillbringat de senaste tre veckorna insvepta i tät dimma. Mörkt är det också, hela tiden. Det som att skrida omkring i tillvaron med mössan över ögonen och kalla, våta omslag runt resten.

Jag tänker på intet sätt antyda att jag är värd en husmorssemester i Maldiverna (eller jo, det är jag) men jag skulle inte ha nåt emot ett par dagar med sol. Jag kan känna hur mina d-vitaminnivåer syltar ihop tills jag mest liknar en vampyr med taskigt immunförsvar. (Nå, just vampyrer måste väl ha extremt taskigt immunförsvar med tanke på att de är levande döda. Men ni förstår vad jag menar.)

tisdag 2 oktober 2012

Det är nu det börjar gå utför

Jag insåg plötsligt att jag inlett de tre senaste blogginläggen med ordet "nu", och till yttermera visso rubricerat det föregående med en mening som inleds med samma ord. Sodom och Gomorra! Snart kommer jag väl att sluta tvätta mig och skaffa fjorton katter, så är förfallet klart.

Nu har vi persienner i stället

Nu har de hämtat våra flyttlådor, så vi är förbi det där stadiet som heter "riv upp allt och släng in det i nån hylla". I stället inleds nästa stadium, som heter "organisera allt tavara i snigeltakt".

Man får vara lite försiktig med att placera saker på måfå, för att man inte kom på nåt bättre. Plötsligt har det gått femtio år och de bär ut en med fötterna först, och i hallen ligger fortfarande den där skarvsladden som man gick och irriterade sig lite på i fem decennier.

I vår förra lägenhet utspann sig följande konversation år 2006:
- Nejjjj, häng inte upp de där fula sakerna i fönstret!
- Vi måste väl ha gardiner, solen lyser så starkt här och förresten bor grannarna mittemot bara femtio meter bort.
- Men nu kommer vi att låta dem slentrianhänga där i evighet amen!

Gissa vilka gardiner jag tog ner för en vecka sen? Just det.

(Och du läste alldeles rätt, jag tog inte ens ner dem och tvättade dem EN ENDA GÅNG på sex år. Jag avskyr gardiner: att sy dem, att hänga upp dem, att rycka dem ur ettåringens hand när han använder dem som serviett. Så jag befattar mig så lite som möjligt med dem. Så äcklig är jag.)