fredag 20 december 2013

Julefrid, och ett ambitiöst nytt år

Ska ni avlägga några nyårslöften? Då året börjar närma sig sitt slut blir jag alltid lite sinnesförvirrad och börjar lova saker till höger och vänster, fast jag knappt har tid att borsta tänderna som mitt liv ser ut just nu. Men ändå! En nystart, ett nytt liv! I år fantiserar jag om minst tre gigantosaurusprojekt, som vart och ett skulle kräva att man var singel, barnlös och möjligen också arbetslös. Kanske skulle man hinna då. Men försöka duger! Som man brukar säga när man är yr av nyårschampagnen och alla storstilade ambitioner.

I alla fall ska jag hålla fast vid ett av mina modernare löften, som jag blivit tvungen att genomföra lite nu som då under senare år: sociala medier-fasta. Ingen blogg, inget Facebook, inget Twitter, inget Instagram, inget slösurfande. Möjligen måste man betala en och annan räkning genom nätet, men det är också allt. Det kör jag med ett par gånger i året nuförtiden, eftersom sociala media automatiskt innebär att jag också börjar tänka på jobb.

Den här julen loggar jag alltså ut igen, men återkommer så småningom. Då kanske jag får byta bloggens namn till "Allt jag har lovat göra", och så blir det räfst och rättarting. Vad nu det betyder, gudars så ålderdomligt uttryck. Ses i januari!

onsdag 18 december 2013

Myset på landet

Har läst lite Lantliv-tidningar för att få igång den rätta julkänslan. Det visade sig att det i stället satte igång en rad storartade fnysningar.

Om man kokar ner alla julnumren som jag köpt och sparat genom åren till en liten sked koncentrerad buljong, då heter den skeden "på julen vill vi bara mysa och koppla av".

Ja, det vill man ju. Men ganska många kanske inte får mysa så mycket på julen, utan måste i stället
  • jobba
  • åka runt mellan fyra olika julfestställen
  • gråta hysteriskt över en vidbränd skinka
  • hata sina släktingar och deras jävla fasoner
  • ligga på sjukhus
  • titta på då folk super
  • få jättedåliga eller inga presenter
  • vara ensamma
  • ta hand om sjuka ungar
Så i år blir jag av någon anledning bara irriterad på Lantliv-julen. Den tycks gå ut på att skaffa en massa julpynt, och sedan hävda i sten att man inte alls vill skaffa en massa julpynt eftersom det viktigaste är "att mysa tillsammans". Hmm, tänker jag när jag läser alltmer misstroget, är du medveten om att du inte är med i Filosofinytt just nu utan en inredningstidning? Mysa kan man göra utan att köpa en herrgård i Dalarna och fylla den med "en blandning av arvegods, containerfynd och Ikea". 

Nå, var och en blir salig på sin tro. Kanske hittar jag ännu tillbaka till det där att vilja arrangera hyacinter och gamla snören och en fårsax i olika fasoner tills det blir ett stilleben som får hjärtat att smälta. Just nu består min julkänsla av helt andra saker, som att lyssna på Dean Martins julskiva med gamla godingar och dansa extremt töntigt med lillebror till den. Alltså jag menar verkligen "3 miljoner spelningar på YouTube"-töntigt. När lillebror bli tonåring får jag nog återgå till hyacinterna och fårsaxen för då lär jag inte få dansa så mer.

tisdag 17 december 2013

Dubbla budskap

Jag blir full i skratt när jag läser gårdagens inlägg. Det får mig att låta som Grinchen, som stjäl julen från mina stackars barn för att jag ska få åka och träna. Samtidigt lägger min man ut foton på Facebook, där man ser familjelycka vid granen och tindrande barn.

Vilken version stämmer? Haha, kuggfråga! Båda stämmer, naturligtvis. Det är väl det som kallas familjeliv. Man älskar sina barn till vanvett samtidigt som man står och skriker åt dem att nu ska alla ta på sig stövlarna!!!

Jag tröstar mig med han som sa (vem var det? jag har glömt) att om man inte bråkar med sina barn tillbringar man inte tillräckligt mycket tid med dem. Kanske inte helt tillämpbart på samtliga sorts föräldrar och barn, men ändå.

För övrigt märker man att lillebror har vuxit sen förra året. I år förstår han att julgranspyntet ska hänga där och vara fint, att det inte är meningen att man ska slita ner det och leka med det. Vilket gör honom smartare än släktens alla katter i alla fall. Fortsätter det i samma takt blir han ju en Einstein, minst.

måndag 16 december 2013

Det är alltid måndag

Vet ni hur man vet att jag är en hemsk, omogen människa, en fruktansvärd egoist? Jo, jag kan aldrig riktigt vänja mig vid de här ständiga små uppoffringarna man måste göra som mamma.

Idag har jag till exempel igen hoppat över ett träningspass, den här gången för att ungarna skulle få klä julgranen genast genast meddetsamma och inte imorgon som jag  föreslog (ha! pinsamt försök). Vi hade en gnällig principdiskussion om huruvida det var för sent, och förde därmed vidare den stolta släkttraditionen att alltid, alltid bli osams när julgransljusen kommer fram. Men sen var det julgranspåklädarna som vann, trots att det innebar alltför sen läggdags (ha! vad betyder väl läggdags när man har vittring på 50 julgransbollar?) och att mamma fick skippa gymmet (ha! det är jag den enda som tycker är dåligt, så det försökte jag inte ens framföra som argument).

Det var väl inte så farligt. Det är bara det att jag fått hoppa över ungefär 30 pass hittills i höst (vabbdag, sjukdag, för sent, för mycket program, vabbdag, sjukdag...). Inte kommer jag att få Finlands vita ros för det här heller. För att få nåt sånt måste man ha 17 barn och ha hoppat över 30.000 träningspass. Om man skulle få ett tack ens? Men det får man inte, man får "lillebror kräks, mjölken är slut och dom har löss på förskolan" i evighet amen.

Så dagens sköna gympass med efterföljande bastu förvandlades till en självömkande minipromenad till butiken efter mjölk. Inte blir man glad. Man får klaga på bloggen i stället, kanske det hjälper lite.

lördag 14 december 2013

Aj

Stundens budskap ur sovrummet: JAAAAG VILLLLL GRÄUÄÄÄUF!

Vi återkommer när vi lyckats dechiffrera meddelandet, som måste vara mycket angeläget eftersom det förmedlas i 400 decibel.

Övriga nyheter: jag har fått en sticka i lillfingret och det tar därför ont att skriva a. Och a som är en så vanlig bokstav. Så j-g tror j-g slut-r här.

fredag 13 december 2013

Got milk?

Det här med mjölk. Förstår ni er? Jag gör det inte.

Läger 1, "Statliga rådgivningsbyrån": Mjölk ger kalcium och d-vitamin! Alla ska dricka mjölk, speciellt barn! Gunåde dig om du inte ger dina barn mjölk!

Läger 2, "Allvetande hälsoboksförfattaren": Mjölk är ett gift som orsakar magproblem, öroninfektioner och diabetes! Ingen ska dricka mjölk, speciellt inte barn! Gunåde dig om du ger dina barn mjölk! Komjölk består av 90% amningshormoner från kossor, och det vet man ju hur du själv blev när du ammade. Om du dricker mjölk blir du en gravid ko!

Läger 3, "Flummiga ekotomten med översittardrag": Mjölk är gudarnas dryck, men bara om den sprutar direkt ut ur kon! Inga filter eller reningsmetoder får besudla det vita guldet! Människorna var jättehälsosamma förr när de drack opastöriserad och ohomogeniserad mjölk, nu sitter de bara och spelar Playstation och dricker energidryck och fjärmar sig från naturen. Jag köper min mjölk från en liten gumma med huckle, hon har en otvättad ko i ett dike i Vanda så från den mjölken får man extra mycket immunförsvar."

Läger 4, "Föraktfulla representanten för läkarvetenskapen": Om du dricker opastöriserad mjölk kommer du att avlida omedelbart i tuberkulos. Mjölk ska vara steril som ett operationsbord och köpas i fyrkantiga burkar i en kliniskt ren omgivning.

Läger 5, "Dietist och PT": Mjölk är en jättebra källa till protein. Ät jättejättemycket grynost och kvarg, men var jättenoga med att det är fettfritt och smaklöst.

Läger 6, "Normalspeciella ekomamman ur högre medelklassen": Mjölk är bra men det ska vara ekologisk mjölk. Vi äter bara ekologiskt. I allt det andra är det hemska gifter som kommer att ta kål på dina slafsiga låginkomsttagarbarn som ingenting.

Läger 7, "Österbottnisk äldre släkting": Men vad pratar hon om? Mjölk är mjölk. Vad ska man annars ha i kaffet?

Läger 8, "LCHF": Mjölk är inte så bra men om man förvandlar det till SMÖR, då blir det plötsligt det bästa du kan äta!

Personligen sällar jag mig just nu till läger 9, "Förvirrad hypokondriker med hälsoambitioner": Jag serverar mjölk varannan dag, och varannan dag blir det vatten. Då har jag bara fel högst 50% av tiden!

onsdag 11 december 2013

Sov nu eller så anmäler jag dig till socialstyrelsen

JAG HATAR ATT NATTA!

Eller, jag hatar att natta överpigga tvååringar som MÅSTE sova på dagis och sen är skitpigga till tio på kvällen. Jag har saker att göra. Inte bara egoistiska egentidssaker (fast nog såna också) men även normalspeciella saker som att betala räkningar utan att nån ska "helpa till".

Storebror med ett välutvecklat kontrollbehov (varifrån har han fått det, undrar jag? inte) vägrade sova mer på dagis i den åldern. Han låg i två timmar klarvaken och stirrade i taket medan de andra barnen sov. Nemas problemas hemma, alltså. Men lillebror. Alltså jag säger bara. Vad jag säger? Svordomar, det är vad jag säger.

tisdag 10 december 2013

Nobel avsikt

Kära Bullen. Jag tittar på Nobelfesten enbart för att se när de bär in maten. Är det här normalt?

Var är alla prinsessorna förresten? Jag vet att hon den där ena är gravid, men hon kan väl få ta en kisipaus i mitten om hon måste? Och hon den där andra är ju inte ens gravid såvitt jag vet.

Nu blev jag lite slokörad här när jag tänkte på hur många det finns som är så unga att de inte förstår den där Bullen-referensen. Och hur många som bara tänker på Martin Timell som en snickarfarbror. Eller inte tänker på Martin Timell alls, för att han är en så gammal gubbe!

lördag 7 december 2013

Det är mycket nu (igen)

Nu har jag inte uppdaterat på jättelänge och det beror delvis på att vi inlett vinterns sjuksäsong med full kraft. Vissa människor har ju en sån genetisk sammansättning att de sällan drabbas av kräksjuka - dit hör tyvärr inte vi, så vi jobbar på med vårt kräkande i stället. Just nu har vi till exempel lyckats pricka 7 december med kräksjuka i huset igen, precis som förra året. Kan det vara början på en stolt tradition?

Också i övrigt känner jag mig lite som Jack Nicholson i The Shining: "All work and no play makes Jack a dull boy!" Det är mycket allvar, mycket jobb, mycket plockande i diskmaskinen, alltid en tvätt på gång, fjorton saker jag lovat göra varav jag genast glömt minst hälften, och så förstås en massa farsoter som hemsöker oss hela tiden.

För tillfället tröstar jag mig i alla fall med att jag varken behöver gå på crack eller heroin för den skull. Läser Russel Brands memoarer (memoarer förresten? han är ett år äldre än jag...) "Min booky wook" och tänker att maken till strulpelle kan väl knappast finnas. Men han skriver i alla fall underhållande om sina mångtaliga misslyckanden, och vid sidan av dem känns mina egna klavertramp inte fullt lika spektakulära.

måndag 25 november 2013

Wardrobe malfunction

Det här med ytterkläder. Är det avancerat på nåt sätt? Borde det finnas en officiell bruksanvisning som kan laddas ner från hälsovårdsmyndigheternas hemsidor?

För så här är det, gott folk: en mössa, i november, den ska täcka hela huvudet inklusive öronen. Speciellt öronen. Det är ju där man fryser mest. En liten kalott uppe på skulten kan möjligen accepteras av religiösa skäl. Men är man en normalsekulär medelsvensson är det inte ett fashion statement, det sänder helt andra budskap. Som "jag köpte en mössa för tvååringar åt mig själv".

Samt: lyssna noga nu alla som är under tjugo så ska tant Maria upplysa er om vad som gäller när vädret övergår i det som vi i detta land brukar kalla "vinter". Knäpp rocken. Knäpp rocken. KNÄPP ROCKEN!!! Nej, det är inte coolt att gå med jackan öppen i minus fem, så att alla kan se din trendiga t-shirt. James Dean skulle ha knäppt rocken. Marlon Brando skulle ha knäppt rocken. Öppen rock i snöstorm betyder inte att du är snyggast i stan, det betyder att du snart kommer att ha halsfluss.

Bevisföremål A. Rocken är knäppt!

lördag 16 november 2013

Den här dagen får inget nobelpris


  • November. Det är nåt slags elakt practical joke, eller hur? Typ att vad säger folk om det inte går att tända ljuset - ENS UTOMHUS?
  • Jag tror jag har gått upp 400 kg nu medan jag varit förkyld i närmare en månad. Ja, vad vet du? Har du sett mig på sistone, kanske?
  • Insåg idag att jag genomlever tvåårstrotset och sexårstrotset samtidigt. Undra på att det har känts tjatigt en tid.
  • Persiennen drog just sin sista suck. Dags att ringa persiennfirman. Lyss till ljudet av hundringar som flaxar sin väg. 
  • Negativa inlägg på bloggar är bara så jobbiga att läsa. Folk som klagar på november och sina barn... nä tack. 

onsdag 6 november 2013

Att bada eller inte bada

Kvällens alternativ:
  • lånefilm och fotbad
  • skriva en grej jag får betalt för
  • skriva en grej jag inte får betalt för.
Det är lätt att bli hedonistisk och säga fotbad über alles, men är det verkligen så vi vill ha det? Roligt nu, eller lida lite nu och roligt sen? Om jag bara sitter här och fotbadar dagarna i ända får jag ju aldrig nåt skrivet i alla fall, det är ett som är säkert.

Nå, jag hinner grubbla på det här (minsann, ATT jag hinner, jojo) medan jag nattar barnen (de osövbara). Sen återstår det 20 minuter av den kvällen för att utföra det jag beslöt mig för. Så det här kanske löser sig självt.

torsdag 31 oktober 2013

Dagens diskreta utskällning

Det slår mig, som en förlängning på förra inlägget, att folk i gemen nog har en lätt romantisk syn på bibliotek. Dit kanske man inte hinner så ofta. Man ska nog gå nån gång, tänker man, i alla fall med barnen. Biblioteket finns ju trots allt kvar i eviga tider som en av samhällets stöttepelare, en självklarhet som erbjuder kvalitetskultur åt alla på lika villkor.

Så rätt tänkt. Och samtidigt finns den där beska bismaken av ekonomiska realiteter också i bibliotekets vardag. Det har konsekvenser, till exempel:

  • Också bibliotek måste vara lönsamma numera, fast det är lika logiskt som när t.ex. åldringsvården ställs inför lönsamhetskrav. Hur räknar man då lönsamhet när själva affärsidén är att ge bort saker gratis? Jo, cirkulation och användning. Hur många lån per invånare? Hur många besök per öppethållningstimme? Och så vidare. Du betalar genom att låna, använda, besöka. Om du avstår från det får biblioteket svårare att motivera sin existens. Alltid finns det någon som vill spara in på kommunal service.
  • Lånestatistiken påverkar utbudet, konkret och omedelbart. De genrer som lånas mest köps in mest. De böcker som inte lånas avskrivs, nästan oberoende av litterärt värde. Böcker äldre än 5 år avskrivs ofta eftersom deras cirkulation sjunker radikalt efter den tiden och låntagarna uppfattar dem som "ofräscha". Om du bor i en tvåspråkig kommun är det inte säkert att just din språkgrupp tilldelas material på ditt språk i den mängd du anser är rimlig. Det beror på hur mycket din språkgrupp lånar. 

Det finns ju så mycket man borde, också inom kulturens område. Man borde läsa klassikerna. Man borde bekanta sig med nya musikstilar. Man borde följa med nyheter inom litteraturen. Man borde hålla koll på kulturdebatten i tidskrifterna. Man borde låna fler böcker åt barnen. 

Nu vill jag inte måla fan på väggen här (eller förresten, det kanske jag vill) men medan du tänker "borde borde borde" och i stället slögooglar kladdkakerecept, så sitter det en nitisk tjänsteman någonstans och håller björnkoll på bibbans lånestatistik. När du i sinom tid får ändan ur vagnen och vill ha tag på lite roliga novellsamlingar eller serieromaner eller centrallyrik kommer du kanske att mötas av svaret "nä, såna köper vi inte in, det är ingen som lånar dom". Då får du vackert gå och bli skinnad av Akademen i stället. Så det är möjligen, möjligen dags att masa sig iväg till sitt lokala bibliotek och låna det där som du egentligen tycker om, bara det inte var så mycket bra på teve.

lördag 26 oktober 2013

Pensionärsklubben meddelar

Idag var jag på bokmässan.

I större delen av mässhallen var publiken blandad. Unga, gamla, kvinnor, män.

I den finlandssvenska delen av mässan var det jag, några tjugoplussare, och en armé av vithåriga tanter och gubbar i publiken.

Detta oroar mig en aning. Var höll 30-50-åringarna hus? Gjorde dom samma sak som de gör på vardagarna också, då de inte tycks hinna till biblioteket heller? 30-50-åringar är notoriskt dåliga bibliotekskunder.

Kanske de tycker att det räcker med tweets på 140 tecken som läsning? Kanske sitter de bara och Netflixar teveserier i stället? Eller ligger de någonstans, utslagna av livspusslet och alla sina åtaganden, och kippar efter andan?

Eller är det, hemska tanke, därför vi finlandssvenskar får så dåliga Pisaresultat? Har vi som just nu uppfostrar skolbarn slutat läsa böcker? Hur ska våra ungar lära sig att läsa om vi själva bara hänger på Facebook?

onsdag 23 oktober 2013

Quelle hårröör (get it?)

Jag är säkert sist på bollen med att inse det här, men nu har jag äntligen fattat vad som är 10-talets motsvarighet till "permanentat hår med sidobena och en liten rak lugg" på 15-åriga tjejer. Ni vet, som det var in the good ol' days back in the nineties då jag levde mina mest trendkänsliga år.

Det är "långt hår". Jättejättelångt, rakt hår, som räcker ner till mitten av ryggen. Alla tjejer har det, alla.

Jag är mycket tacksam för att jag levde i permanenteran. Det var snällare mot oss som har s.k. "pillihiukset", tunt platt hår som hänger rakt ner, och som i mitt fall inte kan odlas längre än till axlarna innan det liksom blir deprimerat och självdör. Till och med sådana som vi kunde bli jättesnygga (hmmm) med ett jättelockburr.

I hemlighet tycker jag fortfarande att det är rätt snyggt med permanent och sidobena. Och så gillar jag en massa annat från 90-talet. Grunge. Indianfiltsmönster. Oversize. Det är tur att allt kommer tillbaka i mode om man väntar tillräckligt länge.

onsdag 16 oktober 2013

Har du hört den förut?

Huj, mitt huvud är som ett gammalt gnisslande ekorrhjul. Och min tendens att alltid oroa mig för allting är som en trött gammal hamster som gnatar på där i hjulet trots att han för länge sen glömt varför han springer.

Typ så här:
tänk om barnen blir hemskt förkylda nu -> det där får vi se imorgon -> imorgon är det en viktig grej på jobbet som jag inte borde missa -> tänk om barnen blir hemskt förkylda nu -> det där får vi se imorgon -> imorgon är det en viktig grej på jobbet som jag inte borde missa -> tänk om barnen blir hemskt förkylda nu -> det där får vi se imorgon -> imorgon är det en viktig grej på jobbet som jag inte borde missa -> tänk om barnen blir hemskt förkylda nu -> det där får vi se imorgon -> imorgon är det en viktig grej på jobbet som jag inte borde missa -> tänk om barnen blir hemskt förkylda nu -> det där får vi se imorgon -> imorgon är det en viktig grej på jobbet som jag inte borde missa -> etc etc etc

Va ska en do, som Joakim Pirinen skulle ha sagt? Börja meditera? Snorta kokain? Flytta ut till landet och starta raw food-restaurang?

Det är väl bara att skruva upp ljudet på teven och hoppas att America's Top Model överröstar ens inre monolog.

fredag 11 oktober 2013

Årsredovisning

Imorgon fyller jag år.

Av förekommen anledning har jag funderat lite på det här med åldrande idag. Vet ni, jag läste en gång att det enda som fortsätter växa på en människa efter puberteten är händerna och näsan.

Näsan! Vilken olyckligt vald kroppsdel! Det kunde väl ändå ha varit brösten, eller nåt. Tänk så mycket kosing de skulle ha sparat, dom som pumpar upp sig med silikon och grejor. Bara åldras och få gå upp i bh-storlek vartefter.

Nu funderar jag bekymrat på om näsväxandet eventuellt också gäller hakan. Den ligger ju ganska nära och sådär. Jag menar alltså inte dubbelhakan, att den växer på vissa av oss är det ju ingen tvekan om. Men alltså: själva hakspetsen. Den tänker väl inte bli större? I så fall får jag, som ärvt släktens rejäla, manliga überhaka, börja skaffa nåt slags stöd som jag kan avlasta vikten med.

söndag 6 oktober 2013

Det är mycket nu

Gudars, jag bloggar ju aldrig nuförtiden. Det är mina barns fel. Mer specifikt mitt yngre barns fel, som numera inte alls somnar lugnt och prydligt vid sjutiden utan kan ligga och rotera till halv tio medan han kräver olika former av avancerade nattningsknep för att alls hållas i sängen. Sen är kvällen slut för min del också och det är dags att sova.

Där emellan har man en halvtimme på sig att "förverkliga sig själv", varvid jag hysteriskt försöker välja mellan ett tiotal olika projekt. Glöm det där om att bara sätta sig ner och ta det lugnt en stund. Vila kan man göra i graven. Eller?

Ärligt talat börjar jag känna mig lite trött mellan allt nattande och kraven på att komma ihåg kilometerlånga evenemangslistor från både dagis och förskola. Gympakläder med! Termos med! Kom inte för sent på torsdag!

Idag har jag i alla fall släpat ut familjen i parken nära oss där de har motionsbana och utegym. Och lyckades till och med träna en liten aning. Tvååringen föll handlöst från diverse maskiner men bara två gånger, och vädret var soligt. Tack för det, televerket.

söndag 22 september 2013

Knätofs i mun

Idag var jag på en liten mingelfest (gnnn) där 97% av den samlade menigheten talade nyländska. Två procent talade rikssvenska och den resterande procenten var jag och min man som smög bakom knuten när vi skulle tala sydösterbottniska med varandra. Vi kände oss nämligen lite... annorlunda.

Jag blir så nojig över det här med hur man pratar, och i vilka sällskap. Kan vi inte bara göra som i Norge där var och en kör på med sin dialekt oavsett var man befinner sig? Jag har ett starkt behov av att smälta in och vara likadan som alla andra (och förstår inte alls såna där människor som färgar håret grönt för att skilja sig från mängden) och i stället är jag ett ufo från planeten Kaskö som lagt mig i omloppsbana bland idel helsingforsare.

Mina barn talar nåt slags högsvenska med lätt österbottnisk intonation, men får höra att de talar dialekt. För så låter det i nyländska öron. Dialekt. Lite bonnigt. Som om det trillade ut små knätofsar direkt man öppnar mun. Jag har inte riktigt vågat berätta för nylänningarna hur de låter i österbottniska öron.

Vad spelar allt det här för roll, kan man ju fråga sig. Kanske inte så stor. Det är väl bara såna saker man funderar på efter en kväll med idel "ajjj så rooolit att ni kunnde kåmmmma, gikkk de braaa att hitta hiiiitt?". Där försökte man låta ungefär likadant tillbaka fast egentligen borde man kanske ha klämt i med "höödu hee noo tur man haa GPS nufötidin fö annås sku vi ha yra på i råndellin i Degerö fortfarand."

måndag 2 september 2013

Skräpmat

Var på blixtvisit i Österbotten i helgen, lagom till villaavslutningen. I några år har det varit ett projekt utan like att bila med ungarna 700 km tur-retur, men nu  börjar båda bli så duktiga på att sitta i bilen att det går för sig att åka för skojs skull över en helg.

Fast särskilt skoj är det ändå inte på de eviga ABC-stationerna som kantar vägen. Snart har kedjan tagit över samtliga rastställen med sitt smarta koncept: bekant och pålitligt, gott om toaletter, någorlunda bred meny, lekplats för barnen, etc. Det funkar så bra att man gång efter annan glömmer nackdelarna: unket kaffe, plastiga bullar, lekplatser besudlade med bobbor från hela Finland, det stående bordet som Gud glömde...

Vet ni vad som retade mig allra mest i söndags? Där satt vi och hade just betalat överpris för mat som var näst intill oätlig, men det som störde mig allra mest var ändå brödet. Samma gamla jävla smaklösa limpa, bakat av Fazers eller Vaasan eller nåt annat stort bageri på billigt vetemjöl och emulgeringsmedel. Färdigskivad och svampig, med kanter som lossnar lätt från det luftfyllda brödet och som mina barn därför omsorgsfullt drar loss innan de börjar äta.

Det var liksom strået som knäckte kamelens rygg: den där limpan var det slutgiltiga beviset på att finländarna i gemen inte bryr sig ett skvatt om vilken smörja de stoppar i sig, så länge det är välbekant, lättuggat och billigt. Sen får det fast vara gjort på mormors gamla tofflor.

Don't even get me started om "nationalklenoder" som HK Sininen lenkki. Jag skulle inte ge sånt ens åt min hund, om jag hade en. Berlusconi hade rätt, om vi ska vara riktigt ärliga så är Finland i stort sett ett land utan riktig matkultur.

lördag 24 augusti 2013

Relevanta jämförelser

Vet ni vad jag märkte idag?

Att det ser precis likadant ut då en tvåårig pojke omsorgsfullt försöker stoppa in en kotte i sin jackficka, som då en rejält berusad sextiotvåårig gubbe försöker stoppa in plånboken i sin jackficka. Samma motorik.

Ja, mer var det inte. Nu måste jag stryka kvällens lördagsmys och i stället sätta mig ner och skriva på en grej. Sen ska jag ha ångest över att jag inte skriver en annan grej. Sen ska jag ha en annan slags ångest över att det jag skriver blir så jättedåligt jämfört med då X skriver. Sen ska jag, eftersom jag har ångan uppe, jämföra mig med Gisele Bündchen och få en tredje slags ångest. Sen ska jag sova. Natti natti!

tisdag 20 augusti 2013

Förbjudet område

Allt jag har att säga är följande: trotsålder. Tvååringen vill (ha) allt som han inte får. Det är ett tjatande utan dess like. Ibland är det också ett bortplockande av nåt frestande, eller ett nerplockande av tvååringen själv från nåt förbjudet ställe. Lock och pock. Och plock.

Går den nånsin över, trotsåldern? Jag tycker att jag fortfarande vill (ha) allt jag inte får. Ibland bara och enbart för att jag inte får. Sällan har jag varit så sugen på opastöriserad ost och rödvin som då jag var gravid. Sen när jag fött, och det blev lovligt igen, då hade suget gått över.

Därom ska vi inte orda dess mera. Det finns ju oftast en orsak till att man inte får nåt. Att det är olagligt, eller osedligt, eller okristligt, eller rätt och slätt pinsamt. Schhh. (Men jag vill det ändå.)

söndag 11 augusti 2013

Yllekris

Gnnn. Byrån i hallen svämmar av över att skitiga vantar, samtliga i olika färger och storlekar. Mössor finns det också, likaledes otvättade, och de flesta tycks vara lagom stora åt ett barn i 4-årsåldern (hjälper inte vår 2- eller 6-åring speciellt mycket, alltså). Måste tvätta mig igenom eländet, sortera och kasta hälften i loppislådan bredvid matbutiken.

Inser ni att det snart är vantdags igen? Det blir förr än ni anar.

Inte för att jag har nåt emot det, egentligen. Jag gillar hösten. Vad jag inte gillar är att jag är en stickfantast som har verkligt få ylleplagg som jag tycker om. Varför har jag inte stickat mig en stor mysig halsduk, patentstickning i kaffelattegrått, egentligen? En slapp mössa med häng i nacken? Snygga fingervantar? Varför har jag bara skumma, udda nummer som aldrig passar ihop vare sig på längden eller tvären? Va?

Kanske dags att ändra på det. Om jag hinner. Varför kan inte dygnet ha 26 timmar?

torsdag 8 augusti 2013

Måste skaffa snabbare uppkoppling

Men huj. Varför måste jag alltid ligga efter i tanken? Det är som då ljudet ligger efter bilden i teve. Eller snarare, ljudet ligger före bilden. Jag pratar först och tänker sen. Eller blir arg först och tänker sen. Fast det är å andra sidan kanske inte så många som efter noggrant övervägande i fem minuter blir tvärarga. Tvärargheten förutsätter att man är spontan. Dumspontan.

Jag skulle inte ha nåt emot om huvudet arbetade lika snabbt som munlädret. Det verkar bli lite bättre med åren, men i snigelfart. I den här takten kommer skallen och käften att vara synkroniserade i höjd med min 90-årsdag.

Vi noterar i övrigt: idag har det så varmt här att mina hjärnceller krullar sig i fukten. Vilket kanske förklarar den ovanligt tröga trögheten på jobbet idag. Det var inte den dagen då man önskar sig att ett gäng förmän på utvecklingsseminarium ska tåga in och ställa svåra frågor. Men det blev den dagen i alla fall. Efter tio minuter inne i biblioteket såg de ändå ganska slaka ut själva. Så går det när man är omgiven av all den där imponerande världslitteraturen... och 29-gradig värme med närmare 100-procentig luftfuktighet.

måndag 5 augusti 2013

Mitt sommarlov

Det var den semestern. Under den senaste månaden har vi mestadels suttit stilla och ätit grillkorv/sockergrisar/hallon. Vi har grillat och grillat och grillat, blivit myggbitna och smort på litervis av verkningslös salva.

Sexåringen har joggat omkring i skogen och lekt för sig själv, tvååringen har handgripligen fått hindras från att jogga omkring i skogen (och vidare ut på vägen och in i följande skog) eftersom han inte tycks kunna tolka meningen "stanna på gården".

Vidare har tvååringen börjat prata och slutat sova. Eller nej, sover gör han ju, men själva insomnandet - det är numera en två timmar lång historia där modern mot slutet sliter sitt hår och ångrar att hon inte skaffade en hamster i stället.

Men sånt glömmer man ju snabbt när Mannen Från Insomnia numera kan säga "tycka om mamma!" och grina så att alla de små minitänderna syns. I alla fall tills det är kväll nästa gång.

söndag 7 juli 2013

To do or not to do

Ikväll är jag inte på konsert med min nyfunna idol Patti Smith. Att hon skulle ge konsert i min hemstad fick jag reda på i ett sent skede, det blev liksom inte av att gå fast det skulle ha varit fysiskt möjligt. Jag försöker ibland vara så där "härligt spontan och impulsiv" (=adhd) som jag inte alls är egentligen innerst inne, men att ordna en utekväll för en småbarnsförälder lite ex tempore är som att försöka vända en oljetanker i Kaskö sund. Det kan liksom ta en liten stund innan det blir till nåt. Så nä, Patti sjöng och jag var inte där.

Vissa påstår att man bara ångrar sånt som man inte gjorde. Jag undrar om det kan stämma. Personligen ångrar jag massor av saker som jag de facto gjorde. Och väldigt mycket av det som jag inte gjort så förblev ogjort eftersom jag inte ville göra det. Så det ångrar jag inte.

måndag 1 juli 2013

Fake it 'til you make it (or not)

Såg just en repris av "Jakten på lycka" i YLE5. Mark Levengood satt och sa att nåt intressant, som jag inte riktigt hörde eftersom sexåringen just då gnölade DETHÄRÄRJÄTTETRÅKIGTVARFÖRKANVIINTESEPÅBOLIBOMPA!!!

Men det gick väl, typ, ut på att svenskarna gräver och gräver i sitt inre efter pudelns kärna, de vill hitta nåt trauma som de kan nysta upp och sedan säga att de har funnit sitt innersta jag. Medan amerikaner i stället funderar på vem de skulle vilja vara och sedan gör sitt bästa för att bli det. Fake it 'til you make it, liksom.

Det där kan man tycka olika saker om, beroende på om man håller på den svenska eller amerikanska teorin. Som nordbo har man lätt att fnysa åt amerikanskt önsketänkande och Dr. Phil-psykologi. Fast det slog mig att man kanske nog har jättemycket roligare medan man håller på och fejkar, även om man aldrig blir det där man hade siktet inställt på. Nog finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd, etc etc.

Om man siktar på att bli en glad optimist fast man för tillfället råkar vara Sura Gubben, nog är det väl roligare att om man ens lyckas bli Medelmåttigt Positiva Halvglada Gubben än att fortsätta i utgångsläget? Sen är det en helt annan femma att många i hemlighet tycker det egentligen är roligare att vara Sura Gubben och hålla på och gnälla om hur andra sätter käppar i hjulet.

lördag 22 juni 2013

Nya och gamla tankar

Jag har varit på en liten semesterresa, som i och för sig gick i traditionens förutsägbara tecken men som ändå innebar lite omväxling från rutinen. Det är lustigt hur ett miljöombyte alltid får in en på nya spår. Dagsrutinen kastas om. Hjärnan kopplar om kretsarna. Tarmrörelserna ska vi inte ens tala om (nej alltså, på riktigt).

Mina ungar verkar alltid komma på nya färdigheter när de är borta hemifrån. Tvååringen har utökat sin vokabulär med tiotals nya ord på bara några dagar nu, till exempel. Och börjat TALA MED JÄTTEHÅRD RÖST HELA TIDEN. Mycket uppskattat av familjen. (Obs: ironi.)

Själv har jag släpat ofattbara mängder bagage till och från olika hus, medan jag funderat på saker. Djupa, närmast buddhistiska insikter. Som att jag strängt taget mest är intresserad av mig själv och mina gamla mossiga tankar. Det är som att bara titta på TVShop-repriser hela tiden och vara övertygad om att bättre kvalitetsprogram, det finns nog inte. Och som jag malt på åt vissa människor, bla bla bla. Ni vet såna där typer som låtsas diskutera med en, men som egentligen bara håller en monolog om sig själva? Just sån är jag. Usch.

Dessutom har jag funderat en del på huruvida reinkarnation existerar, och om jag i så fall kommer att återfödas som snigel nu. Det borde ju vara ett lämpligt karmiskt straff med tanke på att jag stampade ihjäl en hel koloni sniglar i trädgården. Sen kom jag på att den där sorten nog inte äter särskilt mycket grönsaker utan mest trädgårdsavfall, och att det hur som helst inte finns några grönsaker att äta i nämnda trädgård. Så nu blir jag garanterat en snigel och får känna hur det känns då nån klampar sönder mig och 53 av mina närmaste släktingar bara för att vi råkar ligga och gona oss på stigen till soptunnan.

söndag 9 juni 2013

Kort konstaterande

Häromdagen gjorde jag några knäböjningar och utfall framför Polisskolan 4 på teve. Nu är jag alldeles stel och öm i benen av träningsvärk.

Jag vet inte om det här säger mer om min kondition eller om min filmsmak. (Utmärkta båda två, alltså. Hehe.)

lördag 1 juni 2013

Den blomstertid nu kommer, tydligen

Jag kan inte riktigt tro att det är sommar. Det var vinter så länge, en riktig skitvinter full med stress och sjukor, grått grått grått slask slask slask, och så plötsligt säger det bara poff och så slår hela naturen ut i grönt. Jag höll på att köra av motorvägsavtaget häromdan för att träden vid sidan, som nyss varit alldeles kala, över en natt förvandlats till lummig urskog. Helt utan förvarning.

Men nu är det bevisligen juni och man får väl bara tro att det är sommar då och stuva undan vinterjackan för några veckor.

Idag har folk haft skolavslutningar, de har gått finklädda förbi oss så man har blivit påmind även om jag inte personligen haft nåt med saken att göra. Det får mig alltid att bli lite nostalgisk, minnas det där suget i magen inför en ocean av ledig tid, cykelturer till Maristranden och byta om i sunkiga badhytten, sol långt in på natten och på avstånd ljudet av mopeder som drar ett ärevarv runt grillkiosken. Lösglass och Ray Ban-kopior. Ensamma sittningar på en brygga.

Just nu hör jag inga mopeder utan en tvååring som vägrar somna fast han är trött. Och semestern är ingen ocean utan en noga uppmätt litersförpackning av ledighet. Livet förändras. Men på bryggan ska jag nog hinna sitta trots det.

lördag 25 maj 2013

Tredje gången gillt

Nu har vi avverkat vårt tredje barnkalas-för-dagiskompisar genom tiderna. I det här fallet tycks det faktiskt stämma med uttrycket "all vår början bliver svår, bättre går det år för år". I år blev det precis lagom av allt, tror jag, och de flesta såg ut att ha trevligt. Hemligheten tycks vara att ha precis allt förberett, eftersom man blir lite handlingsförlamad sen när bunten med ungar rusar in.

Men nu var det bara att dra gladpacken av tallrikarna och sätta igång. Och tack och lov är det ett helt år till nästa gång...

onsdag 22 maj 2013

Tjejiga listan

Jag surfade in här på bloggen och tänkte att jag skulle skriva nåt, men det står helt still. Jag tycks mest tänka random ord som inte leder till nåt resonemang.

Regn. Jobb. Teve. Choklad, mmm. Chips. Äh, jag kollar Facebook i stället.

Så här är det ofta nuförtiden på kvällarna. Efter en hel dags intensiv mammaledighet var man alldeles svältfödd på ord och ville uttrycka nåt, föra ett resonemang som inte lät "Sitta rumpan! Inte foten på bordet! Ajaj, drick försiiiktigt." Jag vet inte om mina uttalanden är på någon högre nivå nu när jag börjat jobba, men åtminstone är det mer vuxenprat i mina dagar och därmed mindre av det där brinnande uttrycksbehovet om kvällarna. Bloggen blir lite åsidosatt, men jag drar mig för att avsluta den också. Ibland vill jag ändå säga nåt och då blir jag lätt för långrandig för Facebook.

Men okej då. Vi gör en lista! Listor är bra! Listor är roliga! Listor är inte alls bara för nördiga petimetrar.

TIO ROLIGA SMÅ SAKER JAG SKULLE VILJA HA JUST PRECIS NU
(alltså inte kategorin ett långt liv, friska barn och en miljonvinst på lotto)

  1. En biokväll
  2. I brist på bio, en bättre film på teven jag just nu sitter framför
  3. 70-procentig mörk choklad
  4. Pedikyr
  5. En inspirerande ny stickidé
  6. En frottémorgonrock som inte är urtvättad och galet ceriserosa
  7. Ett riktigt, riktigt bra boktips
  8. En bukett med ranunkler (som trots sitt fula namn är hemskt fina)
  9. Ett skumbad (om jag hade ett badkar, alltså)
  10. Och sist, men inte minst, en hotellfrukost. Ok, klockan är nio på kvällen, men hotellfrukostar kan man äta när som helst.
Oooh, det var då tjejiga saker. Jag utmanar Annas garndrömmar att lägga ut en egen version av listan på sin blogg. 

fredag 17 maj 2013

Och det här skriver jag alltså på BLOGGEN

Ikväll sitter jag och nattar 5-åringen som vanligt (vilket betyder att jag ska hålla mig inom synhåll från hans säng, dvs. sitta i tv-soffan) och läser samtidigt "Early Work" av Patti Smith med hennes lyrik från 1970-79. Det är mycket slang och grejer och en hel del går mig förbi. Men ändå. Det som jag förstår får det att spraka som elektricitet i min hjärna, det är som om en kreativitetsgenerator durrar igång. Jag blir så himla inspirerad!

När hon skrev den där lyriken bodde hon åtminstone en del av tiden i ett hotellrum tillsammans med Robert Mapplethorpe. Av bilderna att döma var deras enda bekvämlighet på rummet ett handfat. Inte så värst mycket tv, dator, tidningsprenumerationer, Netflix, podcastar, smarttelefon, appar eller paddor. I stället hände de med stora delar av 70-talets rocketablissemang på hotellet eller nån sylta, söp, tog droger, hade affärer, klädde sig excentriskt, och skapade, skapade, skapade hela tiden. Jag har väl sagt det förr på den här bloggen men gör det en gång till: hur skulle det ha gått om Patti & Robert levt i dag? Hade de hängt på Twitter hela tiden? Skulle de ha fått nåt gjort? Skulle Robert ha börjat pula med kameror om han kunnat surfa på nätet efter bögporr i stället? Skulle Patti ha börjat skriva texter och framföra dem om hon kunnat uppdatera sitt Instagram-konto i stället?

Ännu en anledning att inte köpa mer bytes till internetabonnemanget eller börja betala för nån filmtjänst. "Everybody makes their own fun. If they don't, it's not fun, it's entertainment", som dom säger i State and Main.

onsdag 8 maj 2013

Äventyr i köttrymden

Uff, nu har jag varit så länge borta från bloggen att den har loggat ut mig. Och inte hinner jag blogga nu heller för nu, NUUUU måste jag äntligen få fröna i jorden där ute på balkongen om det ska bli nån rucola här. Jag tänker till och med hoppa över Trädgårdsonsdag på teve för att gå ut och göra det här med odling helt "livenä". Att sånt. Hej med er!

onsdag 24 april 2013

Börja sjunga nu, feta damen

It ain't over til the fat lady sings. Och den feta tanten tycks inte ha sjungit ännu vad beträffar vinterhalvårets farsoter. Varje vår är det nåt elände som går på dagis och i år är det... tadadaaa! svinkoppor. What? Vad i hela fridens dagar är det? (Ok, jag har googlat och vet vad det är, det var mest en retorisk fråga.) Det låter rent medeltida, tycker jag, lite släkt med spetälska eller nåt. Kanske börjar händer och fötter falla av om man har otur.

Jaja, jag vet att det har blivit en del sjukdomstjatande på bloggen, men det har bara varit en så fenomenalt sjuklig vinter för oss i år. Varav hjärtat är fullt talar munnen. Vi håller tummarna (och stortårna) för att vi ska kunna slinka undan några av de kvarvarande bobborna obemärkt.

måndag 22 april 2013

Rent teoretiskt är jag på topp än

Vet ni vad jag hittade häromdan? Alltså på riktigt, håll i er nu... jag hittade ett nästan centimeterlångt, alldeles vitt skäggstrå. På mig själv. Gnnnnn.

I det läget finns det bara tre saker att välja mellan:
  1. Lägga sig ner och vänta på döden, som av allt att döma är nära förestående.
  2. Rycka ut strået och glömma saken.
  3. Utveckla en fullskalig ålderskris inom loppet av två minuter.
Eftersom jag har ett välutvecklat sinne för dramatik men inte är fullt så deprimerad som alternativ 1 förutsätter, beslöt jag mig för att satsa på trean. I mitt fall tar sig krisen uttryck på så sätt att jag känner för att träna hemskt hemskt mycket och därmed kunna slå mitt 18-åriga jag i Coopertestet. Ha!

Visste ni att en vältränad löpare kommer upp i sin fulla potential först i 18-årsåldern, och att det sen faktiskt tar fram till pensionsåldern innan kurvan vänder ner under tonåringsnivån igen såvida man håller sig i form. En sextioåring borde alltså kunna vara bättre på att springa än en 16-åring! Ännu en grej jag har lärt mig genom att läsa Boken.

onsdag 17 april 2013

Dude looks like a lady

Tjong! Femåringen slog stortån i nåt så nageln gick sönder riktigt ordentligt. Vi klippte loss det lösaste under dramatiskt gnyende (inte från mig, kan jag säga) och sen funderade jag på hur man skulle fixera det där sista fnaset. Bestämde mig för att måla över det med grönt nagellack (det var grönt eller vinrött vi hade att välja mellan, vilket kanske säger en del om hur inte så värst ofta jag målar naglarna).

Får pojkar ha nagellack nuförtiden? Det är ju trots allt 2013 och folk inför "hen" i språket med liv och lust. Men när det riktigt gäller: får pojkar ha nagellack, egentligen? Gäller det också din egen son? Om han är 5 år? Om han är 11 år? Om han är 23 år? Om han är 43 år? Om han inte heter Marilyn Manson utan Kjell Söderholm? Får han ha rosa nagellack eller måste han hålla sig till svart?

Lite känns det nog som om pojkar i just vår stadsdel inte får ha nagellack, här är det kortklippt och seglarlook som gäller. Själv försöker jag hålla det ganska neutralt tills ungarna blir så gamla att de själva börjar få åsikter i frågan.

Men lätt partisk är jag ju, och då lutar jag alltså inte mot seglarlooken. Det är i stället med viss nostalgi jag minns en manlig studiekompis som hade damkofta, pärlhalsband och ceriserosa nagellack... och skägg. På nåt sätt lyckades han med konststycket att få det att se manligt ut. I alla fall kändes det inte som om han gick runt som en drag queen.

Fast då ska man nog kanske vara lite äldre än fem. I alla fall vad gäller skägget.

tisdag 9 april 2013

Nu blir det reklampaus

Den här boken, Born to run, läste jag ut häromdagen.


Den var otroligt inspirerande. Helt schuuuööökt inspirerande, för att tala som ortsborna. Och den ger dig dessutom en anledning att inte behöva köpa nya löpskor varannan säsong som Nike och de andra firmorna förordar (undras varför de tycker de, månntro?). Bara en sån sak.

Vid det här laget har jag tjatat om den så mycket att maken har skavsår i öronen. Så jag måste börja tjata på bloggen i stället. Läs den om du är det minsta intresserad av löpning och/eller fysiologi. Den är spännande som en deckare och efteråt kommer du att kasta dig över träningskläderna.

lördag 6 april 2013

Gammal hederlig ojämlikhet

Nu kommer det Mona Lisa Smile på teve igen. Varje gång den kommer måste jag titta, för en film lika full av underbara stickade koftor är svår att hitta. Och varje gång måste jag uppröra mig över den mögliga femtiotalssynen på kvinnor, och konstatera att det tyvärr finns ett och annat som är sig likt fortfarande.

Och så funderar jag lite på alla dessa tjugoåriga hemmafrulajvare som går omkring i femtiotalskläder med håret uppsatt i valk och dekorerar tårtor. Den gamla goda tiden är nog roligast i efterhand när man får plocka russinen ur kakan.

torsdag 28 mars 2013

Fyra dagar ledigt


Signing off så här till påsk. Ät mycket och kör försiktigt, hörni. Eller var det ät försiktigt och kör mycket? Båda är säkert gångbara, skulle jag tro.

tisdag 26 mars 2013

Och så blev jag nån slags matbloggare

Bara för att jag läser hälsokokböcker har jag ju inte gått och blivit hälsosam. Och eftersom det nyss var någon som bad om mitt recept på chokladrutor tänkte jag dela med mig av det här. Chokladrutorna går utmärkt att äta medan man läser recept på hälsosam kokt torsk med hälsosam purjolöksstuvning.

Eftersom det här inte är en bakblogg kan jag ogenerat tillstå att jag snott receptet av alltid lika pålitliga Anna Bergenström. Länge leve fru Bergenström och hennes geniala kokböcker. Jag har lagat många tiotals av hennes recept och hittills har bara två blivit konstiga. Det var förmodligen mitt eget fel.

Mosters chokladrutor

Smält 200 g smör i en kastrull, ta kastrullen av värmen. Lägg ner 200 g mörk blockchoklad i smöret och låt det stå och smälta. Vispa 4 ägg och 4 dl socker pösigt. Rör ner en blandning med 2,25 dl vetemjöl (vete katten varför det ska vara så exakt), 1 tsk bakpulver och 2 tsk vaniljsocker. Rör ner den smälta smörchokladen i äggsmeten. Smaksätt ev. med 2 msk kaffe. Rör ner 50 g hackad mandel.

Bred ut smeten på en långpanna försedd med bakplåtspapper (eller smord, tycker Anna). Strö över ytterligare 50 g hackad mandel. Grädda 25 minuter i 175 grader. Låt kakan kallna under en handduk och skär den sen i rutor. Kakan går bra att frysa.

fredag 22 mars 2013

Fredagsmys

Nämen vad är nu detta, här borde man ju börja grunda lite och stå i duschen och borsta tänderna och allt vad folk nu optimistiskt gör innan de åker ut på "disco-dans" en fredagskväll, och så går det inte för att jag känner mig trött som en självdöd ko. Sade hon ironiskt. Himmel så skönt att äntligen vara i fas med sin inre tant. Som slutkörd småbarnsförälder behöver jag aldrig motivera att jag inte vill åka ut och festa, tvärtom skulle jag behöva en verkligt bra förklaring för att sticka ifrån familjen. Det var inte lika lätt när jag var en nördig 19-åring som avskydde att "gå ut".

Nu får man i stället bara korka en fruktjuice och öppna påsen med salta nötter. Halleluja.

tisdag 19 mars 2013

Bär, bär och andra bär

På sistone har jag försökt läsa lite hälsoböcker för att hitta nya matrecept som skulle funka i vår vardag. Och som alltid är det lätt att bli konfys, inte minst på grund av regionala skillnader.

Hälsoböcker från Finland (sponsrade av Sannfinländarnas livsmedelsutskott)
Ät blåbär, lingon, havtorn. Baka med rågmjöl. Bred växtmargarin på smörgåsen, drick mjölk. Stek i rypsolja. 

Hälsoböcker från Sverige (sponsrade av Föreningen Importera Mera)
Ät mango, gojibär, avocado. Baka med rismjöl. Bred jordnötssmör på smörgåsen, drick sojamjölk. Stek i kokosfett.

Finlandssvenska Marthorna (sponsrade av Speltodlarnas Förbund rf)
Ät spelt, spelt och spelt. Baka med spelt. Bred spelt på speltbrödet, drick speltjuice. Stek i spelt.

Hittills har studierna i alla fall lett till att jag köpte en påse frysta inhemska hallon till ett kilopris som var högre än det internationella guldpriset. Vi äter med dem ett i taget med andaktsfull min. Sommarens projekt blir nog att plantera ett gigantiskt hallonsnår vid sommarstugan.

söndag 17 mars 2013

År till livet, liv till åren

Nu är det en vecka sen jag bloggade sist och det har sin förklaring. På den tiden har vi hunnit med 1 st förkylning (jag) och 4 st magsjukor (alla). Magsjukorna för 3:e gången denna vinter, förkylningen mer eller mindre oavbrutet sedan i julas. Samt, denna helg, 1 st födelsedagskalas för ettåringen som därmed blivit en tvååring.

Det känns som det var en evighet, ett helt halvt liv sedan vi åkte till bb i akt och mening att plocka ut barn nr 2. Härrigud så nervös jag var.

Tvåårsdag betyder också att det är tre år sedan jag senast var på någon längre resa. Jag läser söndagstidningen och dess resereportage med hungrig blick: så roligt det skulle vara att åka någonstans igen! Det låter sig inte göras på ett tag, dessvärre, men drömma kan man alltid.

Jag undrar till exempel hur många födelsedagar till det ska gå innan man kan tänka sig att åka på bilsemester med familjen? Det vill säga, när har barnen blivit så gamla att de kan sitta någorlunda lugnt med en ljudbok eller nåt i baksätet, utan att fråga "när är vi framme?" en gång per kilometer? Och när kommer vi i den äldre generationen att lära oss använda en gps, så att vi kan övergå från tveksam kartläsning med skilsmässovarning till att köra rätt på första försöket?

lördag 9 mars 2013

Jag bara frågar

Om man hann göra allt det där som man egentligen vill, skulle man alls vilja det då? Ligger halva nöjet i att längta och känna sig frustrerad över att man inte hinner?

tisdag 5 mars 2013

Fånge i bobbans rike

Nej men åååååh. Nya farsoter på gång på dagis. Nu måste jag sitta och hypokondra mig över det också. Och själv känner jag mig lite förkyld igen, eller vad det här nu ska kallas.

Jag hatar det här sista av vintern som aldrig vill ge med sig. Det är som monstret i Alien, som alltid ploppar ut på nytt ur nåns inälvor just när man tror att det äntligen är över. Die, bitch, die!

lördag 2 mars 2013

Den gröna tummen sitter mitt i handen

Herrigud, jag måste få fröså nåt. Vad som helst! Dags att ta fram chilifröna jag sparade förra sommaren, tror jag.

Sen är det en annan sak att jag så gott som alltid misslyckas med mina fröodlingar. Men kanske blir det annorlunda i år? Det är i alla fall svårt att kväsa den genetiska driften, bakom mig står ju trots allt generationer av österbottniska småbrukare. De skulle säkert ha gett nästan vad som helst för att slippa hålla på och odla. Och jag som inte behöver, jag vill absolut. Ödets ironi.

onsdag 27 februari 2013

Vi noterar i marginalen

Jag avskyr Böle som stadsdel. Böle är en symbol för allt som var fel med 1970-talet. Men rent modemässigt är det onekligen intressantare att ha en jobbdag i Böle än i Grankulla. Mer galen streetfashion. Färre vadderade drottning-Silvia-jackor. Så det, och de vegetariska biffarna, det är ungefär allt som Böle kan skryta med.

måndag 25 februari 2013

Vår vår vår vår

Men är det inte liiite, lite vår i luften? Om man fladdrar med näsvingarna allt vad man kan.

Idag var det i alla fall soligt och fint. Jag börjar bli sjukt trött på vintern, schööökt trött som de säger här i trakten, och tolkar allt från sporadiskt fågelkvitter till höga avgashalter som ett vårtecken.

Förr i världen, typ på 90-talet, var jag så inne i min lilla tonårsbubbla (jag jag jag!) att jag inte alls lade märke till petitesser som årstidsskiftningar. Sommar som vinter kände jag mig ungefär likadan.

Nu på ålderns höst har jag sällat mig till klagokören som avskyr vintern. Och det inte bara för att det tar så in i helskotta länge att klä på två dagisbarn all vinterutrustning. Vintern gör mig smådeppig och trög.

I väntan på våren tänker jag läsa om Martina Haags "Heja, heja" och våga mig ut i joggingspåret igen (dubbarna på!). Jogging om nåt är väl ett vårtecken?


lördag 16 februari 2013

So much to do, so little time

Nu har jag jobbat ett litet tag och kan konstatera att mammabubblan långsamt börjar spricka. Då världen inte längre uteslutande består av matning, blöjbyte och dagishämtningar minns man plötsligt att det också finns andra beståndsdelar i livet, på gott och ont. Gamla förhoppningar och målsättningar sipprar in tillbaka i medvetandet, nu när jag inte längre har lagt dem på is "under bebistiden". Å andra sidan har jag ju inte fått mer tid i vardagen, tvärtom.

Och sen det här med att hitta balansen. Jobb och ledighet. Familjen och egot. Drömmar och realism. Det är klassiska konflikter men var och en måste utkämpa sin privata strid för att få rätsida på det. Ibland blir det väl ingen rätsida alls, man bara halkar från bananskal till banskal tills det är dags för ens släktingar att lägga in en på hemmet. Där kan man ligga sen och ha gott om tid, minsann.

torsdag 14 februari 2013

Huvudet på skaft

Men örk, så tankspridd jag plötsligt blivit. Nätt och jämnt minns jag att hämta barnen på dagis men that's about it. Kan det vara... inte är det väl... medelåldern? Som smyger sig på?

Ge det fem år till och jag kommer att vara en sån där oldtimer på jobbet som jag tyckte var galet störande när jag tog mina första stapplande steg i arbetslivet som 19-åring. En sån där dinosaurie som jobbade långsamt, tänkte långsamt och aldrig riktigt kunde lära sig det nya datorsystemet.

Å andra sidan gjorde dinosaurierna aldrig såna där riktigt flagranta misstag, som att skriva "en diktform som hon kallar haiku" i en lyrikrecension.

tisdag 12 februari 2013

Men hallå

Är det nån här som tycker nånting om hela Krista-Siegfrids-är-inte-tillräckligt-feministisk-debatten? Jag är ju lite partisk som kommer från samma byhåla som Krista. Å andra sidan brukar jag räkna mig som semi-rabiat feminist.

Okej, lite luktar det ju amerikansk romcom om låttexten. Man gifter sig och så lever man lycklig i alla sina dagar! Men liksom... det är ju ändå Eurovisionen vi snackar om. Östeuropeiska pinuppor i silverlamé, Carola i en vindtunnel och tyska "underhållare" med lösmustasch. Det är ju inte direkt seriös samhällsdebatt i vilket fall som helst. Så på med brudklänningen bara Krista och kör hårt, säger jag.

lördag 9 februari 2013

Mina prioriteringar


  1. Ta hand om sjuka barn.
  2. Ta hand om sjuk mig själv, främst genom att spola ur näsan med saltvatten i tid och otid. ("Lite äckligt", tycker 5-åringen, huuur kan han tycka det?)
  3. Ringa sjukvårdsupplysningen. "Kan man blanda Burana och antibiotikatabletter och lite rödvin nu såhär då det är fredagskväll och allt?"
  4. Ta hand om ovälkommen bonussjukdom hos redan sjuka barn.
  5. Klaga på bihålor åt hårt prövad make och detaljbeskriva saltvattenssköljningar.
  6. Ringa sjukvårdsupplysningen. "Tar det bort effekten av Finrexin om man äter jättemycket nachos samtidigt?"
  7. Skölja näsan med saltvatten.
  8. Jobba.
  9. Beställa nya läkartider.
  10. Personlig hygien.
  11. "Laga mat" (= värma piroger i mikron).
  12. Hänga på Facebook.
  13. Ringa sjukvårdsupplysningen. "Men om man alltså äter jättejättemycket nachos då?"
  14. "Sova" (= ta hand om sjuka barn).
  15. "Titta på teve" (= ta hand om sjuka barn).
  16. Blogga.
  17. Göra nåt roligt som ger näring åt min själ.
Måtte det bli nåt annat än senvinter snart. Det känns som om jag behöver en rejäl vår som piggar upp lite här.

söndag 3 februari 2013

Sjukrapport

Jag är sjuk. Förkyld. Innan barnen kom brukade jag bli förkyld som normalt folk, lite snor och hosta några dar och sen var det färdigt.

Numera blir jag alltid tokförkyld och det slutar med att jag får gå till doktorn och tigga antibiotika. Huruvida jag kan skylla på barnen vet jag inte, men det går ju alltid att försöka.

(Vi ska inte ens tala om hur ofta jag numera drabbas av vinterkräksjukan, som jag inte hade mer än en gång under hela 90-talet och en stor del av 00-talet. DET skyller jag avgjort på barnen.)

Just den här flunsan är nog det värsta som drabbat Norden sedan inlandsisen lade sig i ett kilometertjockt täcke över hela trakten. Tror du mig inte så kan vi byta bihålor ett tag.

Ursäkta mig, nu ska jag däcka i tevesoffan och addas gedob budded.

tisdag 29 januari 2013

Inte beige, bara lite... hudfärgad ibland

Idag var jag på en kurs för bibliotekarier och insåg i nåt skede att så gott som alla deltagare gick att sortera in i kategorin "medelålders kvinnor i stickade koftor". Inte minst jag själv. Detta störde mig nåt oerhört.

Jag blir ofta irriterad på klichéer om bibliotekarieyrket (hyschande ungmö med spetsiga glasögonbågar och en förkärlek för katter, etc etc) och ännu mer irriterad de gånger jag upptäcker att klichéerna stämmer med verkligheten. Sen blir jag irriterad på mig själv för att jag blir irriterad. Vad är det för fel på medelålders kvinnor i koftor, om jag får fråga? Men det är svårt att inte sura när "bibliotekarie" så ofta blir ett tråkighetens superlativ, nåt man drar till med om man vill beskriva den beigaste, minst spännande person man kan tänka sig.

Idag var det väl homogeniteten som störde mest, att alla var så likadana. Det måste ju påverka servicen i biblioteken på nåt sätt. Formar vi bibborna till ett kvinnligt-medelålders-kofta-universum? Jag vill tro att vi alla är så olika där inuti koftorna att faran inte är överhängande, men man kan aldrig veta.

Sen inser man ju vid såna här tillfällen att bibliotekens sega löneutveckling inte är en slump. Om vi hade varit en arme av Bo Carpelan-kloner på kursen idag skulle jag förmodligen ha haft en tusenlapp till i månadslön. Minst.

(Tänk om vi hade varit ett gäng Justin Bieber-kloner? Den tanken vågar jag inte riktigt tänka till slut.)

lördag 26 januari 2013

Inte för att jag är det minsta avundsjuk

Ni vet det där när någon annan (oftast yngre, snyggare) kommit på samma idé som du, men medan du var upptagen med att fundera/planera/titta på Master Chef har han/hon inte bara genomfört idén i verkligheten, utan också gjort det bättre och smartare än vad du någonsin skulle ha lyckats med.

Inte? Ni vet inte alls vad jag menar? Tur för er. Jag tycker det händer mig mest hela tiden. Det är möjligt att jag borde titta lite mer sällan på Master Chef.

torsdag 24 januari 2013

Working girl

Det har hänt en del i familjelogistiken på sistone. Jag har börjat jobba igen och yngste sonen har börjat på dagis. Allt är ovant och märkvärdigt, fast det samtidigt är väldigt bekant.

Sonen har klarat dagisstarten rätt bra, fast humöret blir lite svajigt. Hemma på kvällen bryter han ihop om middagen inte är färdig 17.00 (det är den aldrig) och just nu ligger han övertrött och lägger ut texten i sin säng fast han borde sova om han förstod sitt eget bästa (det gör han aldrig).

Själv är jag förstummad över detta samhälleliga krav på att jag ska göra så långa arbetsdagar. Jag menar... åtta timmar? Per dag? På den tiden hinner man ju tvätta 1300 blöjrumpor, sova fem middagar och montera två Ikeasängar - samtidigt. Åtta timmar är kanske lagom om man så där normalt Svenssonslö, men min teori är att kvinnor blir hypereffektiva när de har småbarn hemma. Man jobbar snabbt, äter snabbt och tar inga pauser när man väl kommer ifrån, för man är så van vid att sen kommer ungarna och då blir det rådd och kaos igen. Nuförtiden är en timme lika mycket värd som tre timmar var för mitt barnlösa 25-åriga jag.

Vi får se vad det innebär för mitt bloggande. Hittills har jag ramlat in genom dörren efter jobbet, gjort hushållssysslor som en annan 50-talshemmafru (en hemmafru som har en egen hemmafru, eftersom maken hushållar lika frenetiskt, men vad hjälper det när de smutsiga strumporna aldrig tar slut?) och sen stirrat på teve en timme utan att förstå vad de säger. Inte är det många minuter man har på sig att göra nåt skapande. Och intelligensnivån känns inte på topp, precis.

måndag 21 januari 2013

Dagens fråga

I förrgår kände jag mig ganska förkyld, lite svullen i svalget sådär. Igår kände jag mig ganska förkyld ävenledes. Näsan rann en aning.

Idag känner jag mig frisk som en nötkärna MEN jag har i och för sig nyst flera gånger. Är jag då tillräckligt frisk för att åka på min galna svettgympa eller kommer vi att få läsa "Kvinna dog oförklarligt på Arbis gymnastikpass" i tidningen sen?

fredag 18 januari 2013

Vik hädan dumma bacill

Nu har jag varit hemma med sjukt barn i två dagar.

Det värsta med att vårda ett sjukt barn är såklart att barnet är sjukt och att man oroar sig och intensivt längtar efter alla tecken på bättre hälsa.

Det näst värsta är ändå att det är lite lätt påfrestande för den vuxna att sitta fastklistrad i en soffa framför Bolibompa i två dar.

Fast det kunde ha varit värre. Det kunde ha varit på den gamla goda tiden då det inte fanns nån Bolibompa och det hade varit två dar av oavbruten läsa-saga.



onsdag 16 januari 2013

Mina brister, del 539

En av mina mindre jättehärliga sidor (det finns ett par stycken), som vi förslagsvis kan ranka in mellan "tappar långa hårstrån i duschen" och "behöver minst tre sekunders betänketid för att säkert kunna skilja mellan höger och vänster", är att jag inte kan skratta åt mig själv.

Eller jo, jag kan skratta om jag själv får formulera skämtet. Ironisera på bloggen, göra mig lite lustig över ett klavertramp i en diskussion med en vän. Om jag får bestämma reglerna går det bra.

Men just när det händer, och man inte alls har nån kontroll, då går det inte bra. Om man fjärtar i bussen så att alla hör, eller uttalar ur-invånare som urin-vånare när man håller föredrag framför hela klassen. Jag önskar att jag var en sån där härligt spontan människa som flabbar till och sen glömmer fadäsen, men jag är tyvärr en sån där som blir högröd i ansiktet, försöker bortförklara saken på ett patetiskt, ohumoristiskt sätt, och sen minns det hela i 120 år efteråt.

Hur är det med er? Kan ni skratta bort det hela, och i så fall: kan ni lära mig hur man gör?

måndag 14 januari 2013

De ä int bar å åk

Idag har jag för första gången på allvar sammanblandats med makens avlägsna släkting, skidåkerskan Maria Grundvall. Det ringde en snubbe från Nyslott och yrade i min telefon (delvis på svenska, när han märkte att jag var finlandssvensk och att jag inget förstod av hans utläggningar - det tycker jag är schyssta pipor av nån som lever långt borta på andra sidan språkmuren) och det tog en jättelång stund innan jag förstod att han förmodligen ville ha en autograf till sin dotter.

Nu är det ju inte sådär hemskt vanligt att bibliotekarier får skriva autografer, även om vi givetvis alla är värda storartad ära och berömmelse. Så när han för femte gången sluddrade hiihtokilpailu gick det äntligen upp ett ljus. Jaså HON Maria Grundvall. Vi önskade varandra gott nytt år, trevlig arbetsvecka, god påbörjad måndag och fortsatt skojig kväll, och så återgick han till sitt, vilket av allt att döma var ett jobb som provsmakare av likörer.

Själv har jag inte stått på ett par skidor sedan 2002 och det är kanske lika bra om det ska ringa en massa salongsberusade gubbar hela tiden.

lördag 12 januari 2013

Dagens lektion

Vad lära vi oss av en sån här liten smällkall januarilördag? Jo, till exempel att:
  1. Smeten till kokoskakor ska inte vispas, för då flyter kakorna ut, samt...
  2. Man får på inga villkor lämna en svart spritpenna så att ettåringen kommer åt den i ett obevakat och KNÄPPTYST ögonblick. Det kommer i så fall att sätta sina spår. På bordet. Och på golvet. Och på mattan som farmor vävt. Och på barnet självt. Och på datorn. "Åjåjåj!", sa ettåringen när dådet var utfört. Så sant, så sant.

onsdag 9 januari 2013

Envis som synden

Nu är jag igen så där eget-fel-trött, för att jag gått och lagt mig alldeles för sent flera nätter i rad. Schemat for åt fanderns under jullovet för oss allihop, och jag är van vid att få sova till halv nio på morgnarna. Nu har morgnarna bytt till normal tideräkning men kvällarna tycker att julen ska fortsätta åtminstone till tjugondag knut, kanske rentav till påska. 

Jag kunde ha somnat före båda barnen, men tror ni att jag tänker gå och sova nu fast chansen finns? Näpp. Man MÅSTE titta på teve och dricka kvällste när barnen somnat, annars har man förverkat sin möjlighet till VÄRDEFULL EGENTID. Egentid som tillbringas i halvkoma, alltså. Men en kvinna måste göra vad en kvinna måste göra, som man inte brukar säga.

måndag 7 januari 2013

Endast i Finland

Idag var det en ny deltagare på gympan. Vi hälsade på varandra i omklädningsrummet, fåordigt.

Efteråt kom hon till samma spårvagnshållplats som jag. Vi väntade på spårvagnen utan att prata, tio meter från varandra.

Sen satt vi i varsin vagn på ett sånt sätt att vi inte behövde titta på varandra.

Vi steg av på samma hållplats också, och gick hemåt samma väg men på visst avstånd, en moltyst kö på två personer. Hon bodde i ett av grannhusen.

Så var den sagan slut.

Nästa vecka får vi göra om alltihop igen.

lördag 5 januari 2013

Stoppa pressarna

Vet ni vad jag upptäckte här under jullovet? Jo, att jag kan göra en situp, flera till och med, utan att klänga desperat med händerna i knävecken.

Det här är inte nån självklarhet efter två graviditeter med gigantisk mage (vanlig reaktion i femte månaden: "jaha, kanske det börjar bli dags?..."). Mina magmuskler har efter det varit lika spänstiga som såna där gamla gummiband man låter ligga för länge runt en pappersrulle, så att de vägrar ändra form när man äntligen tar bort rullen.

Detta kommer att få sensationella effekter på verksamheten här, som att stiga äppelkäckt ur sängen på morgnarna till exempel. OS 2016 nästa!