Jag kan inte riktigt tro att det är sommar. Det var vinter så länge, en riktig skitvinter full med stress och sjukor, grått grått grått slask slask slask, och så plötsligt säger det bara poff och så slår hela naturen ut i grönt. Jag höll på att köra av motorvägsavtaget häromdan för att träden vid sidan, som nyss varit alldeles kala, över en natt förvandlats till lummig urskog. Helt utan förvarning.
Men nu är det bevisligen juni och man får väl bara tro att det är sommar då och stuva undan vinterjackan för några veckor.
Idag har folk haft skolavslutningar, de har gått finklädda förbi oss så man har blivit påmind även om jag inte personligen haft nåt med saken att göra. Det får mig alltid att bli lite nostalgisk, minnas det där suget i magen inför en ocean av ledig tid, cykelturer till Maristranden och byta om i sunkiga badhytten, sol långt in på natten och på avstånd ljudet av mopeder som drar ett ärevarv runt grillkiosken. Lösglass och Ray Ban-kopior. Ensamma sittningar på en brygga.
Just nu hör jag inga mopeder utan en tvååring som vägrar somna fast han är trött. Och semestern är ingen ocean utan en noga uppmätt litersförpackning av ledighet. Livet förändras. Men på bryggan ska jag nog hinna sitta trots det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar