Vad det är fint med kreativa, egensinniga människor som gör som de tycker utan att hela tiden titta åt sidan. De flesta av oss går ju omkring som om livet var en normalitetstävling där den som är mest medelmåttig vinner. Vad ska grannarna säga? Vad ska kollegorna tycka? Noja, noja, noja, hela vägen ner i graven.
Själv är jag dessutom uppvuxen under en era när det ännu inte var inne att vara individualistisk. Nej, identisk skulle man vara, alla skulle ha likadana oversize-collegetröjor och likadana stretchjeans och likadana vita tubsockor. En flicka på klassen brukade ha gröna sockor i stället. Gröna sockor, ha! Hon fick allt höra, hon.
Därför älskar jag människor som bara ångar på med sina lustiga kläder eller märkvärdiga konst eller skumma musikprojekt. Vi behöver fler gröna sockor här i livet.
fredag 30 mars 2012
torsdag 29 mars 2012
Min arvsmassa
Egenskaper mina barn tycks ärva, del 374:
låg toleransnivå för knas i teven. Fyraåringen och jag stoppar automatiskt fingrarna i öronen när det blir för spännande (fyraåringen) eller pinsamt (jag).
Om man inte hör var de säger är det tydligen inte lika jobbigt. Det räcker med ett frontalangrepp mot synnerven.
låg toleransnivå för knas i teven. Fyraåringen och jag stoppar automatiskt fingrarna i öronen när det blir för spännande (fyraåringen) eller pinsamt (jag).
Om man inte hör var de säger är det tydligen inte lika jobbigt. Det räcker med ett frontalangrepp mot synnerven.
onsdag 28 mars 2012
Vessaprat
Nyss gick jag in i badrummet där blöjroskisen stod, in all its glory, med locket lite på glänt. Det var ju så att säga en viss arom runt den, vilket fick mig att tänka på hur någon förklarat för mig att doftpartiklar, det är yttepyttesmå bitar av materialet som luktar.
Nu pausar jag här lite i texten så ni kan gå ut och ha era kväljningar i fred.
Såja.
Ja, det var väl bara det jag ville berätta. Det kan ni tänka på nästa gång ni går in på en allmän toalett där det luktar så där riktigt mustigt.
Angående rubriken: vessaprat är dagis benämning på analhumor och liknande, som man helst inte ska briljera med vid matbordet. Den dagisregeln har vi gjort till vår också. "Inget vessaprat när vi äter!" Kan också användas i överförd betydelse om allt man inte vill höra på.
Nu pausar jag här lite i texten så ni kan gå ut och ha era kväljningar i fred.
Såja.
Ja, det var väl bara det jag ville berätta. Det kan ni tänka på nästa gång ni går in på en allmän toalett där det luktar så där riktigt mustigt.
Angående rubriken: vessaprat är dagis benämning på analhumor och liknande, som man helst inte ska briljera med vid matbordet. Den dagisregeln har vi gjort till vår också. "Inget vessaprat när vi äter!" Kan också användas i överförd betydelse om allt man inte vill höra på.
måndag 26 mars 2012
Gråt och tandagnisslan
Just nu har vi nått nya och oanade nivåer av gnäll här i vårt hushåll. Tandrelaterat gnäll, är min gissning. Ettåringen gnisslar konstant, får raseriutbrott utan orsak och vill mest bara sitta i famnen och bita en i halsen.
(Min andra gissning är att vi har fått ett vampyrbarn. Men jag hoppas att gissning nr 1 är den korrekta.)
Nu är vi alla utmattade efter två übergnälliga dagar och jag hoppas verkligen att en tand snart ploppar upp och lindrar plågorna. För detta är bara tand nr 7 som är på gång, vilket betyder att vi sen har tretton kvar att gnissla fram. Låtom oss inte ta ut all glädje så här nu redan på sjuan.
(Min andra gissning är att vi har fått ett vampyrbarn. Men jag hoppas att gissning nr 1 är den korrekta.)
Nu är vi alla utmattade efter två übergnälliga dagar och jag hoppas verkligen att en tand snart ploppar upp och lindrar plågorna. För detta är bara tand nr 7 som är på gång, vilket betyder att vi sen har tretton kvar att gnissla fram. Låtom oss inte ta ut all glädje så här nu redan på sjuan.
söndag 25 mars 2012
Kyltyyyr
Idag har vi varit på fotoutställning. Det är lite svettigt att gå på fotoutställning hela familjen, när familjen inkluderar en känslig fyraåring som behöver skyddas från denna världens onda (tycker jag).
"Vad är det där, mamma?"
"Hmm, det är visst en tant som är till doktorn."
"Men varför har hon en handduk över huvudet? Och varför ligger hon så där med benen?"
"OJOJOJ titta på den hääär fina bilden då! EN HAJ!"
Nå, så länge man kan skydda dem genom att distrahera dem med hajbilder så är väl allt frid och fröjd.
"Vad är det där, mamma?"
"Hmm, det är visst en tant som är till doktorn."
"Men varför har hon en handduk över huvudet? Och varför ligger hon så där med benen?"
"OJOJOJ titta på den hääär fina bilden då! EN HAJ!"
Nå, så länge man kan skydda dem genom att distrahera dem med hajbilder så är väl allt frid och fröjd.
fredag 23 mars 2012
Det var bättre förr
Eftersom jag inte har nåt liv letade jag nyss upp min gamla, saligen hädangångna blogg på Wayback Machine och blev lite betänksam: var jag inte roligare förr? Lite intelligentare, kanske? Och kunde fler ord? Kanske medelåldern har börjat ta ut sin rätt? Detta är högst alarmerande.
Men nu är det i alla fall fredag och då behöver man ingen intelligens utan bara ÖL, eller hur? (Obs: ironi. Jag avskyr öl.) Jag ska bänka mig framför teven och se Voice Finland, för dagis-Vincents mamma är med ikväll. Och så ska jag oroa mig lite, som sig bör, för ettåringen som tycks hålla på att utveckla en version av nu-stängde-hälsocentralen-för-helgen-så-nu-får-jag-feber.* Fem år senare är jag fortfarande lika dålig på att hålla nerverna i schack då mina barn blir sjuka, jag börjar darra på manschetten i samma stund som första bästa snorkråka uppenbarar sig. Nå, tjugo år till av omsorger så börjar man kanske vänja sig. Kanske.
* = Seriöst, alltså. Hälsocentralen stängde dörrarna klockan 16, och typ en kvart senare börjar pojken kännas lite varm. Är det nån form av sjätte sinne? Eller ett systemfel sponsrat av läkarstationen Dextra?
Men nu är det i alla fall fredag och då behöver man ingen intelligens utan bara ÖL, eller hur? (Obs: ironi. Jag avskyr öl.) Jag ska bänka mig framför teven och se Voice Finland, för dagis-Vincents mamma är med ikväll. Och så ska jag oroa mig lite, som sig bör, för ettåringen som tycks hålla på att utveckla en version av nu-stängde-hälsocentralen-för-helgen-så-nu-får-jag-feber.* Fem år senare är jag fortfarande lika dålig på att hålla nerverna i schack då mina barn blir sjuka, jag börjar darra på manschetten i samma stund som första bästa snorkråka uppenbarar sig. Nå, tjugo år till av omsorger så börjar man kanske vänja sig. Kanske.
* = Seriöst, alltså. Hälsocentralen stängde dörrarna klockan 16, och typ en kvart senare börjar pojken kännas lite varm. Är det nån form av sjätte sinne? Eller ett systemfel sponsrat av läkarstationen Dextra?
torsdag 22 mars 2012
Run, Forrest, run!
Det är lite lustigt det här med att löpning blivit en innesport. Alla springer. Tjejer i lycra. Killar i filtade tofsluvor. Tanter med skor från -86. Riktigt feta gubbar. Folk som ser ut som om de hellre skulle skjuta sig i foten än springa frivilligt.
Men är det trendigt så är det.
Men är det trendigt så är det.
onsdag 21 mars 2012
Amnesia
Nu borde man väl gå och sova om man ska orka med ett antal onödiga väckningar (MRÖÖÖÖÖH!... zzz...) som min kära nästan-bebis envisas med om nätterna. I stället sitter jag här och tittar på Kill Bill 1, en film så våldsam att jag måste blunda nästan hela tiden för att stå ut. Varför går jag inte och blundar ordentligt i min säng i stället?
Den här typen av idioti har jag sysslat med utan uppehåll sen jag var tonåring och jag tycks inte bli klokare med åren. Det får väl betraktas som nån slags daglig minnesförlust, där jag har svårt att komma ihåg exakt hur eländig jag kommer att känna mig imorgon då jag vaknar om jag inte lägger mig bums.
Ok, bara lite till.
Den här typen av idioti har jag sysslat med utan uppehåll sen jag var tonåring och jag tycks inte bli klokare med åren. Det får väl betraktas som nån slags daglig minnesförlust, där jag har svårt att komma ihåg exakt hur eländig jag kommer att känna mig imorgon då jag vaknar om jag inte lägger mig bums.
Ok, bara lite till.
måndag 19 mars 2012
Natti natti
Nu är den yngre pöjken ett år och några dagar gammal, och vissa kvällar är det lögn att försöka söva honom. Tihihi, säger han och håller demonstrativt upp nappen ovanför sängkanten, tänk om den här skulle falla på golvet... HOPPSAN! Den föll! Och så gör vi om det. I timmar. Mycket roligt.
Där ligger mamma i sängen bredvid och försöker kväsa sin inre babian. Så nu har vi försökt med bara-en-tupplur-per-dag-systemet, i hopp om att han sen ska slockna snabbt som en finsk företagsledare på firmans julfest. Det har gått så där.
Idag blev han i stället som en finsk företagsledare som råkar in i en vresig laskuhumala redan innan julmaten kommit på borden. Fast vi år lunch så tidigt vi förmådde, några minuter före elva, satt han vid bordet och grät och kastade bröd, för att till sist bryta ihop helt när drickat tog slut i flaskan. Fiasko.
Så nu är vi tillbaka till gå. Två lurar, tack och gonatt. Gonatt. Gonatt, sa jag!
Där ligger mamma i sängen bredvid och försöker kväsa sin inre babian. Så nu har vi försökt med bara-en-tupplur-per-dag-systemet, i hopp om att han sen ska slockna snabbt som en finsk företagsledare på firmans julfest. Det har gått så där.
Idag blev han i stället som en finsk företagsledare som råkar in i en vresig laskuhumala redan innan julmaten kommit på borden. Fast vi år lunch så tidigt vi förmådde, några minuter före elva, satt han vid bordet och grät och kastade bröd, för att till sist bryta ihop helt när drickat tog slut i flaskan. Fiasko.
Så nu är vi tillbaka till gå. Två lurar, tack och gonatt. Gonatt. Gonatt, sa jag!
lördag 17 mars 2012
Icke picke pö
Åh, måtte jag bli biten av en radioaktiv spindel snart, en spindel som skulle ge mig den övernaturliga förmågan att bestämma mig nån jäkla gång. Här går man och velar, dagarna i ända. Te eller kaffe? Mintchoklad eller nötchoklad? Smala vägen eller breda?
Det är lika långt som brett, alltihop.
Det är lika långt som brett, alltihop.
torsdag 15 mars 2012
Innehåll: babian (20%)
Häromdan plockade jag fram min snusförnuftiga bok om barnuppfostran (ettåringen rev ut alla andra böcker ur hyllan, det var bara barnuppfostringsluntan som han instinktivt undvek) och råkade bläddra fram en passage om att man inte ska förvänta sig att kunna bli en perfekt förälder. I stället tyckte författaren att man kan luta sig mot 80/20-regeln.
Åttio procent av tiden är man en god förälder: snäll, tålmodig, trygg, gränssättande (men på ett pedagogiskt vis) och empatisk. Tjugo procent av tiden suger man babianröv.
Det är möjligt att hon inte skrev just babianröv.
Men i övrigt var det just så det stod och det tycker jag känns som en tröstande tanke. För mig och kanske för nån annan också som helst skulle vilja vara Världens Bästa Mamma hundra procent av tiden.
Åttio procent av tiden är man en god förälder: snäll, tålmodig, trygg, gränssättande (men på ett pedagogiskt vis) och empatisk. Tjugo procent av tiden suger man babianröv.
Det är möjligt att hon inte skrev just babianröv.
Men i övrigt var det just så det stod och det tycker jag känns som en tröstande tanke. För mig och kanske för nån annan också som helst skulle vilja vara Världens Bästa Mamma hundra procent av tiden.
onsdag 14 mars 2012
What have you done for Greece lately?
Det där Grekland, där verkar de inte ha alltför roligt. Så nu har jag försökt göra mitt för att pumpa in lite pengar i den grekiska ekonomin. Tadaaa! Här är skåpen nu fulla av grekisk
(Det är förstås möjligt att jag mest pumpade in pengar i familjen Stockmann. Men ändå.)
- olivolja
- öl
- yoghurt, samt
- hudkräm.
(Det är förstås möjligt att jag mest pumpade in pengar i familjen Stockmann. Men ändå.)
söndag 11 mars 2012
Hit me baby one more time
Kära dagbok.
Jag har gjort det igen. Jag smög mig in på Plantagen och köpte tolv fröpåsar, som jag låtsades att egentligen kanske bara var sju stycken. Och sen startade jag förodlingarna så fort jag kom hem. Nu står det krukor överallt efter min orgie, till och med i kylskåpet.
Och efter det, som när en hetsätare hittar några dammiga chips bakom soffan och slukar dem i ren desperation, grävde jag fram ytterligare ett tiotal fröpåsar ur gömmorna (bäst före 2007) som jag nu planerar att stoppa i jorden.
Finns det månntro avgiftningscentraler för Anonyma Förodlare?
P.S. Idag såg jag grannhusets gårdskarl smälta isen framför garaget genom att spola den med hundratals liter vatten. Det får man väl inte?
Jag har gjort det igen. Jag smög mig in på Plantagen och köpte tolv fröpåsar, som jag låtsades att egentligen kanske bara var sju stycken. Och sen startade jag förodlingarna så fort jag kom hem. Nu står det krukor överallt efter min orgie, till och med i kylskåpet.
Och efter det, som när en hetsätare hittar några dammiga chips bakom soffan och slukar dem i ren desperation, grävde jag fram ytterligare ett tiotal fröpåsar ur gömmorna (bäst före 2007) som jag nu planerar att stoppa i jorden.
Finns det månntro avgiftningscentraler för Anonyma Förodlare?
P.S. Idag såg jag grannhusets gårdskarl smälta isen framför garaget genom att spola den med hundratals liter vatten. Det får man väl inte?
fredag 9 mars 2012
Tyst, Majvor!
Här försöker jag se på Voice of Finland i teve men det går inte så bra. Jag lider av en myötähäpeä utan dess like vilket innebär att jag tidvis måste hålla för både ögon och öron och sjunga LALALALALA för att stänga ute vissa element i tävlingen.
Jag pallar inte för live-sändningar. Inte av något slag. Melodifestivalen, Idols, Talent, Radiodoktorn, Ring så spelar vi... Det krävs bara att nån säger "Ja, hej, det här är Majvor från Kvevlax..." så måste jag springa ut ur rummet, högljutt lallande. Eller om nån sjunger lite falskt, med aningen för mycket kajal för att det egentligen ska matcha skäggstubben. Don't even get me started.
(Här måste jag nu konstatera att jag inte har en aning om hur man ska beskriva det användbara finska ordet myötähäpeä på svenska. Sympati-skämmighet? Nåjo, men ni fattar. Nån annan är pinsam, men det är jag som skäms.)
Men här måste jag stå ut en stund till, för jag hejar både på "Kintes lillasyster" och "Vincents mamma från dagis". De är ju åtminstone inte skämmiga, tack och lov.
Jag pallar inte för live-sändningar. Inte av något slag. Melodifestivalen, Idols, Talent, Radiodoktorn, Ring så spelar vi... Det krävs bara att nån säger "Ja, hej, det här är Majvor från Kvevlax..." så måste jag springa ut ur rummet, högljutt lallande. Eller om nån sjunger lite falskt, med aningen för mycket kajal för att det egentligen ska matcha skäggstubben. Don't even get me started.
(Här måste jag nu konstatera att jag inte har en aning om hur man ska beskriva det användbara finska ordet myötähäpeä på svenska. Sympati-skämmighet? Nåjo, men ni fattar. Nån annan är pinsam, men det är jag som skäms.)
Men här måste jag stå ut en stund till, för jag hejar både på "Kintes lillasyster" och "Vincents mamma från dagis". De är ju åtminstone inte skämmiga, tack och lov.
onsdag 7 mars 2012
Stjärnorna gnistra och glimma
Mars, din hjärtlösa slyngel. Förra veckan var det plötsligt plusgrader i flera dagar och jag, mitt nöt, trodde att vårmånaden kommit för att stanna. Men det hade du inte alls. I stället ville du bara (bokstavligen) sol-och-våra mig, för att sen dumpa mig så fort det började kännas förutsägbart.
Nu sitter jag här med mina nyinköpta vårskor och börjar nästan lipa när jag tänker på våra tre vackra dagar tillsammans. Fönstret immar igen av mina djupa suckar, och där utanför finns bara midvinternatten, vars köld - som vi alla vet - är hård.
Du får allt pallra dig tillbaka med din charm och dina plusgrader, Mars. Annars saltar jag trappan med Jozo.
Nu sitter jag här med mina nyinköpta vårskor och börjar nästan lipa när jag tänker på våra tre vackra dagar tillsammans. Fönstret immar igen av mina djupa suckar, och där utanför finns bara midvinternatten, vars köld - som vi alla vet - är hård.
Du får allt pallra dig tillbaka med din charm och dina plusgrader, Mars. Annars saltar jag trappan med Jozo.
måndag 5 mars 2012
Du där... ööh...
Inte nog med att jag inte längre hälsar på er i affären, jag kommer inte ihåg vad ni heter heller. Jag minns vad mina barn heter och vad min man brukar kallas, och med knapp nöd minns jag namnen på mina föräldrar. Men resten av er... nä.
Eller jo! Av nån märklig anledning minns jag namnen på väldigt många Hollywoodstjärnor, och deras barn och deras hundar och deras dejter sedan 1988. All den här informationen tar tydligen en massa hårddiskutrymme och följaktligen finns det ingen plats för namnen på gamla studiekompisar eller arbetskollegor.
Idag har jag tillbringat över nio timmar med att försöka komma på namnet på en dagisvikarie som jag har träffat säkert fyrtio gånger förr. Under vapenhot kan jag möjligen minnas namnen på 40% av min sons dagiskompisar, samt namnen på två av mammorna till dessa barn.
Men om jag nån dag möter Cameron Diaz eller Ben Stiller, då kommer jag att vara redo.
Eller jo! Av nån märklig anledning minns jag namnen på väldigt många Hollywoodstjärnor, och deras barn och deras hundar och deras dejter sedan 1988. All den här informationen tar tydligen en massa hårddiskutrymme och följaktligen finns det ingen plats för namnen på gamla studiekompisar eller arbetskollegor.
Idag har jag tillbringat över nio timmar med att försöka komma på namnet på en dagisvikarie som jag har träffat säkert fyrtio gånger förr. Under vapenhot kan jag möjligen minnas namnen på 40% av min sons dagiskompisar, samt namnen på två av mammorna till dessa barn.
Men om jag nån dag möter Cameron Diaz eller Ben Stiller, då kommer jag att vara redo.
söndag 4 mars 2012
Hus, etc
Jag har en inofficiell lista över gamla hus jag skulle vilja adoptera (vid det här laget är jag väl uppe i en tjugotre, tjugofyra stycken), men den här kåken på Fölisön i Helsingfors är definitivt en av favoriterna.
Detta måste vara huset som Trazan och Banarne tänkte på när de sjöng:
Sen är det en annan femma att jag aldrig skulle stå ut med alla turister och söndagsflanerare som klampar förbi precis utanför ytterdörren. Och alla stannar de vid fågelbrädet runt knuten och låter gråsparvarna sitta i handen (URK URK URK!) och äta brödsmulor för turister gillar som vi alla vet salmonella. Welcome to Finland!
Detta måste vara huset som Trazan och Banarne tänkte på när de sjöng:
Jag vill bo
i en svamp
annars får jag kramp.
Svamp!
Sen är det en annan femma att jag aldrig skulle stå ut med alla turister och söndagsflanerare som klampar förbi precis utanför ytterdörren. Och alla stannar de vid fågelbrädet runt knuten och låter gråsparvarna sitta i handen (URK URK URK!) och äta brödsmulor för turister gillar som vi alla vet salmonella. Welcome to Finland!
fredag 2 mars 2012
Fredagsmys
På tal om min förkärlek för nävertofflor måste jag erkänna att jag just nu håller på att läsa om The Feast Nearby av Robin Mather för kanske fjärde eller femte gången. Det är, strängt taget, en essäsamling om en kvinna som saftar och syltar sig genom ett helt år, samtidigt som hon bor i en liten stuga vid en sjö (ooh!) och botaniserar bland närproducerad mat (aah!).
Jag är inte så där värst syltande av mig men man kan ju alltid läsa om andra som är duktigare. Och emellanåt är det lite schyssta miljöbeskrivningar och en del halvseriös vardagspsykologi som drar upp betyget. För mig är det här den litterära motsvarigheten till en gosefilt och jag rekommenderar den gärna till folk som tycker att det är för lite matlagning i Thoreaus Skogsliv vid Walden.
Jag är inte så där värst syltande av mig men man kan ju alltid läsa om andra som är duktigare. Och emellanåt är det lite schyssta miljöbeskrivningar och en del halvseriös vardagspsykologi som drar upp betyget. För mig är det här den litterära motsvarigheten till en gosefilt och jag rekommenderar den gärna till folk som tycker att det är för lite matlagning i Thoreaus Skogsliv vid Walden.
torsdag 1 mars 2012
Kooom! Ooodla nåt...
Aaah, mars. Nu är det typ vår, kanske. I alla fall drar teves alla trädgårdsprogram igång så smått.
Vid den här årstiden känner jag alltid samma krypande rastlöshet. Den måste vara nedärvd från generationer av österbottniska småbrukare och uppmanar mig att odla nåt, kvickt, eller så får familjen svälta i vinter. Fram med sättpotatisen! Vänd upp åkern! Och göm brännvinspannan, för där kommer länsman!
Varje vår står jag där och pillar på fröpåsar i butiken. De lockar på mig som om jag gick omkring i Ronja Rövardotters trollskog. Kom! Kooom! Förodla lite busktomater som trivs i soligt läääge... Men av diverse praktiska orsaker har jag alltså ingen trädgård, knappt ens en balkonglåda en gång.
Det är kanske lika bra det, för då behöver jag inte stifta bekantskap med den där tråkiga petitessen som kallas "verklighet". Som att jag förmodligen skulle
Men tills jag möter denna verklighet tänker jag ohämmat titta av alla typer av trädgårdsmys i teve. Speciellt den variant som heter "flytta ut på landet och leva på egenhändigt odlade kålrötter och gå omkring i hemslöjdade pjäxor av björknäver". Här från min soffa ser de där nävertofflorna alldeles enormt bekväma ut.
Vid den här årstiden känner jag alltid samma krypande rastlöshet. Den måste vara nedärvd från generationer av österbottniska småbrukare och uppmanar mig att odla nåt, kvickt, eller så får familjen svälta i vinter. Fram med sättpotatisen! Vänd upp åkern! Och göm brännvinspannan, för där kommer länsman!
Varje vår står jag där och pillar på fröpåsar i butiken. De lockar på mig som om jag gick omkring i Ronja Rövardotters trollskog. Kom! Kooom! Förodla lite busktomater som trivs i soligt läääge... Men av diverse praktiska orsaker har jag alltså ingen trädgård, knappt ens en balkonglåda en gång.
Det är kanske lika bra det, för då behöver jag inte stifta bekantskap med den där tråkiga petitessen som kallas "verklighet". Som att jag förmodligen skulle
- plantera saker i fel läge
- ha så fullt upp med barnen att jag inte hinner plantera nåt alls
- glömma att vattna
- "glömma" att rensa ogräs
- ta fel på ogräset och mina dyra asiatiska specialaubergine
- attackeras av bladlöss/morotsflugor/mördarsniglar
- få rädisorna uppgrävda av katten
- få salladen vattnad av katten (när jag nu inte orkar vattna själv)
- muta grannen till att "åtgärda" rådjuret som äter upp alla mina bönskott
- komma ihåg att jag ju inte ens gillar bönor.
Men tills jag möter denna verklighet tänker jag ohämmat titta av alla typer av trädgårdsmys i teve. Speciellt den variant som heter "flytta ut på landet och leva på egenhändigt odlade kålrötter och gå omkring i hemslöjdade pjäxor av björknäver". Här från min soffa ser de där nävertofflorna alldeles enormt bekväma ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)