Nu är den yngre pöjken ett år och några dagar gammal, och vissa kvällar är det lögn att försöka söva honom. Tihihi, säger han och håller demonstrativt upp nappen ovanför sängkanten, tänk om den här skulle falla på golvet... HOPPSAN! Den föll! Och så gör vi om det. I timmar. Mycket roligt.
Där ligger mamma i sängen bredvid och försöker kväsa sin inre babian. Så nu har vi försökt med bara-en-tupplur-per-dag-systemet, i hopp om att han sen ska slockna snabbt som en finsk företagsledare på firmans julfest. Det har gått så där.
Idag blev han i stället som en finsk företagsledare som råkar in i en vresig laskuhumala redan innan julmaten kommit på borden. Fast vi år lunch så tidigt vi förmådde, några minuter före elva, satt han vid bordet och grät och kastade bröd, för att till sist bryta ihop helt när drickat tog slut i flaskan. Fiasko.
Så nu är vi tillbaka till gå. Två lurar, tack och gonatt. Gonatt. Gonatt, sa jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar