Mars, din hjärtlösa slyngel. Förra veckan var det plötsligt plusgrader i flera dagar och jag, mitt nöt, trodde att vårmånaden kommit för att stanna. Men det hade du inte alls. I stället ville du bara (bokstavligen) sol-och-våra mig, för att sen dumpa mig så fort det började kännas förutsägbart.
Nu sitter jag här med mina nyinköpta vårskor och börjar nästan lipa när jag tänker på våra tre vackra dagar tillsammans. Fönstret immar igen av mina djupa suckar, och där utanför finns bara midvinternatten, vars köld - som vi alla vet - är hård.
Du får allt pallra dig tillbaka med din charm och dina plusgrader, Mars. Annars saltar jag trappan med Jozo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar