Vid den här årstiden känner jag alltid samma krypande rastlöshet. Den måste vara nedärvd från generationer av österbottniska småbrukare och uppmanar mig att odla nåt, kvickt, eller så får familjen svälta i vinter. Fram med sättpotatisen! Vänd upp åkern! Och göm brännvinspannan, för där kommer länsman!
Varje vår står jag där och pillar på fröpåsar i butiken. De lockar på mig som om jag gick omkring i Ronja Rövardotters trollskog. Kom! Kooom! Förodla lite busktomater som trivs i soligt läääge... Men av diverse praktiska orsaker har jag alltså ingen trädgård, knappt ens en balkonglåda en gång.
Det är kanske lika bra det, för då behöver jag inte stifta bekantskap med den där tråkiga petitessen som kallas "verklighet". Som att jag förmodligen skulle
- plantera saker i fel läge
- ha så fullt upp med barnen att jag inte hinner plantera nåt alls
- glömma att vattna
- "glömma" att rensa ogräs
- ta fel på ogräset och mina dyra asiatiska specialaubergine
- attackeras av bladlöss/morotsflugor/mördarsniglar
- få rädisorna uppgrävda av katten
- få salladen vattnad av katten (när jag nu inte orkar vattna själv)
- muta grannen till att "åtgärda" rådjuret som äter upp alla mina bönskott
- komma ihåg att jag ju inte ens gillar bönor.
Men tills jag möter denna verklighet tänker jag ohämmat titta av alla typer av trädgårdsmys i teve. Speciellt den variant som heter "flytta ut på landet och leva på egenhändigt odlade kålrötter och gå omkring i hemslöjdade pjäxor av björknäver". Här från min soffa ser de där nävertofflorna alldeles enormt bekväma ut.
Fördelen med balkongodling (jämfört med den där nävertofflade bohemisk-snygga trädgården) är iallafall att man slipper mördarsniglar, rådjur och diverse rotspridda ogräs! Så lite idyllisk verklighet kan du nog få till där också :)
SvaraRaderaDet ska erkännas att det är väldigt ovanligt med mördarsniglar och rådjur på vår balkong, ja.
Radera