Nu borde man väl gå och sova om man ska orka med ett antal onödiga väckningar (MRÖÖÖÖÖH!... zzz...) som min kära nästan-bebis envisas med om nätterna. I stället sitter jag här och tittar på Kill Bill 1, en film så våldsam att jag måste blunda nästan hela tiden för att stå ut. Varför går jag inte och blundar ordentligt i min säng i stället?
Den här typen av idioti har jag sysslat med utan uppehåll sen jag var tonåring och jag tycks inte bli klokare med åren. Det får väl betraktas som nån slags daglig minnesförlust, där jag har svårt att komma ihåg exakt hur eländig jag kommer att känna mig imorgon då jag vaknar om jag inte lägger mig bums.
Ok, bara lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar