Huj, mitt huvud är som ett gammalt gnisslande ekorrhjul. Och min tendens att alltid oroa mig för allting är som en trött gammal hamster som gnatar på där i hjulet trots att han för länge sen glömt varför han springer.
Typ så här:
tänk om barnen blir hemskt förkylda nu -> det där får vi se imorgon -> imorgon är det en viktig grej på jobbet som jag inte borde missa -> tänk om barnen blir hemskt förkylda nu -> det där får vi se imorgon -> imorgon är det en viktig grej på jobbet som jag inte borde missa -> tänk om barnen blir hemskt förkylda nu -> det där får vi se imorgon -> imorgon är det en viktig grej på jobbet som jag inte borde missa -> tänk om barnen blir hemskt förkylda nu -> det där får vi se imorgon -> imorgon är det en viktig grej på jobbet som jag inte borde missa -> tänk om barnen blir hemskt förkylda nu -> det där får vi se imorgon -> imorgon är det en viktig grej på jobbet som jag inte borde missa -> etc etc etc
Va ska en do, som Joakim Pirinen skulle ha sagt? Börja meditera? Snorta kokain? Flytta ut till landet och starta raw food-restaurang?
Det är väl bara att skruva upp ljudet på teven och hoppas att America's Top Model överröstar ens inre monolog.
Hej! Jag känner igen det där... samma tankar som mal om och om igen. Någonstans har jag läst att vi har ett antal tankar och/eller ord som vi tänker om och om igen och det kan ju stämma. Tyvärr (?). Ang detta med att oroa sig försöker jag tänka så här: hälften av det jag oroar mig för kommer aldrig att hända, den andra hälften kan jag ändå inte göra något åt, så varför oroa mig?! Detta är dock mycket lättare sagt än gjort!
SvaraRaderaHoppas du inte oroar bort ditt liv, försök att njuta av det i stället!
Jo, det får man hoppas. Jag kan försöka köra din metod. Ibland funkar det också att tänka på handlingen i Prison Break i stället. Mängden luckor i logiken är mycket distraherande.
Radera