Idag var jag på en kurs för bibliotekarier och insåg i nåt skede att så gott som alla deltagare gick att sortera in i kategorin "medelålders kvinnor i stickade koftor". Inte minst jag själv. Detta störde mig nåt oerhört.
Jag blir ofta irriterad på klichéer om bibliotekarieyrket (hyschande ungmö med spetsiga glasögonbågar och en förkärlek för katter, etc etc) och ännu mer irriterad de gånger jag upptäcker att klichéerna stämmer med verkligheten. Sen blir jag irriterad på mig själv för att jag blir irriterad. Vad är det för fel på medelålders kvinnor i koftor, om jag får fråga? Men det är svårt att inte sura när "bibliotekarie" så ofta blir ett tråkighetens superlativ, nåt man drar till med om man vill beskriva den beigaste, minst spännande person man kan tänka sig.
Idag var det väl homogeniteten som störde mest, att alla var så likadana. Det måste ju påverka servicen i biblioteken på nåt sätt. Formar vi bibborna till ett kvinnligt-medelålders-kofta-universum? Jag vill tro att vi alla är så olika där inuti koftorna att faran inte är överhängande, men man kan aldrig veta.
Sen inser man ju vid såna här tillfällen att bibliotekens sega löneutveckling inte är en slump. Om vi hade varit en arme av Bo Carpelan-kloner på kursen idag skulle jag förmodligen ha haft en tusenlapp till i månadslön. Minst.
(Tänk om vi hade varit ett gäng Justin Bieber-kloner? Den tanken vågar jag inte riktigt tänka till slut.)
Tja det finns ju tv-bilden av bibliotekarien att förhålla sig till, ifall du minns Sally?
SvaraRaderaJa, om mina enda alternativ är hyschande ungmö och Sally, så lägger jag avgjort händerna i armhålorna.
Radera