Idag var det i alla fall soligt och fint. Jag börjar bli sjukt trött på vintern, schööökt trött som de säger här i trakten, och tolkar allt från sporadiskt fågelkvitter till höga avgashalter som ett vårtecken.
Förr i världen, typ på 90-talet, var jag så inne i min lilla tonårsbubbla (jag jag jag!) att jag inte alls lade märke till petitesser som årstidsskiftningar. Sommar som vinter kände jag mig ungefär likadan.
Nu på ålderns höst har jag sällat mig till klagokören som avskyr vintern. Och det inte bara för att det tar så in i helskotta länge att klä på två dagisbarn all vinterutrustning. Vintern gör mig smådeppig och trög.
I väntan på våren tänker jag läsa om Martina Haags "Heja, heja" och våga mig ut i joggingspåret igen (dubbarna på!). Jogging om nåt är väl ett vårtecken?
Ja till och med jag (JAG!) tänkte på jogging idag! Fast mer än ett vårtecken var det nog ett desperat försök att tänka på alternativ till den här arma sjukan jag har, så desperat att jag började tänka på jogging!
SvaraRaderaMen då säger jag till dig: heja heja :)
Oj, riktigt jogging säger du? Men det är väl inte så fel tänkt? Strängt taget är ju jogging bara en jättejättesnabb promenad.
Radera