Nu har jag jobbat ett litet tag och kan konstatera att mammabubblan långsamt börjar spricka. Då världen inte längre uteslutande består av matning, blöjbyte och dagishämtningar minns man plötsligt att det också finns andra beståndsdelar i livet, på gott och ont. Gamla förhoppningar och målsättningar sipprar in tillbaka i medvetandet, nu när jag inte längre har lagt dem på is "under bebistiden". Å andra sidan har jag ju inte fått mer tid i vardagen, tvärtom.
Och sen det här med att hitta balansen. Jobb och ledighet. Familjen och egot. Drömmar och realism. Det är klassiska konflikter men var och en måste utkämpa sin privata strid för att få rätsida på det. Ibland blir det väl ingen rätsida alls, man bara halkar från bananskal till banskal tills det är dags för ens släktingar att lägga in en på hemmet. Där kan man ligga sen och ha gott om tid, minsann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar