Nu har jag inte uppdaterat på jättelänge och det beror delvis på att vi inlett vinterns sjuksäsong med full kraft. Vissa människor har ju en sån genetisk sammansättning att de sällan drabbas av kräksjuka - dit hör tyvärr inte vi, så vi jobbar på med vårt kräkande i stället. Just nu har vi till exempel lyckats pricka 7 december med kräksjuka i huset igen, precis som förra året. Kan det vara början på en stolt tradition?
Också i övrigt känner jag mig lite som Jack Nicholson i The Shining: "All work and no play makes Jack a dull boy!" Det är mycket allvar, mycket jobb, mycket plockande i diskmaskinen, alltid en tvätt på gång, fjorton saker jag lovat göra varav jag genast glömt minst hälften, och så förstås en massa farsoter som hemsöker oss hela tiden.
För tillfället tröstar jag mig i alla fall med att jag varken behöver gå på crack eller heroin för den skull. Läser Russel Brands memoarer (memoarer förresten? han är ett år äldre än jag...) "Min booky wook" och tänker att maken till strulpelle kan väl knappast finnas. Men han skriver i alla fall underhållande om sina mångtaliga misslyckanden, och vid sidan av dem känns mina egna klavertramp inte fullt lika spektakulära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar