Det bidde en vante

Fy, jag är så uppe i varv efter att ha jobbat nästan två veckor i sträck utan paus, men det är nog inget som en liten förkylning inte ska kunna lugna ner. Igår hostade snoriga sonen mig rakt i ansiktet och medan jag torkade av mig slemmet tänkte jag bittert jaaaha, nu är det kört. Mycket riktigt. Jag har tagit alla droppar i apoteket idag, typ allt utom laxativerna, men det enda jag lyckats åstadkomma är en väldigt obehaglig smak i munnen. Munnen som fortfarande är nyförkyld. 

Imorgon får jag alltså både vabba och sjukvårda mig själv. Hur kommer det sig att det alltid blir så här så fort jag har en ledig dag? I had plans, man! I had plans!

Nu blir det plan B i stället. Soffläge för mig, tv-läge hela dagen för sonen.