Nu är det snart februari och jag är fortfarande inte en bättre människa.
På nyåret stod jag där och skålade och sa att nyårslöften, nä, såna har man väl slutat med, man har ju ändå glömt dem om två veckor.
Fast i hemlighet räknade jag upp för mig själv: träna oftare, äta hälsosammare, skriva mer, tänka positivare, gå och lägga mig tidigare, vara snällare.
Hela jag ett blivande komparativ, med andra ord. Nå, så har det nu inte riktigt blivit i år heller.
Å andra sidan. Året är ju inte slut än, på långt när. Och jag inser dessutom att jag är en romantiker när det gäller nyårslöften: jag vill kunna avge stora, dåligt underbyggda löften med jämna mellanrum, jag vill åtminstone kunna inbilla mig att det finns utrymme för förändring. Utveckling. Förbättring. Jag vill inte bli en gammal sur kärring som gör som hon alltid har gjort och anser att inget kan eller bör bli annorlunda. Att det inte ens lönar sig att försöka, för det blir ju ändå inte till nåt.
Fast det ska medges att man kunde avge lite mer fantasifulla löften. Träna oftare, blaha blaha. Vad är det för fel på "jag ska börja med balinesisk fingermålning", egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar