Kan nån tända lampan?

Det var i och för sig ganska mysigt idag då det regnade så där ordentligt, men i övrigt känns det som om vi tillbringat de senaste tre veckorna insvepta i tät dimma. Mörkt är det också, hela tiden. Det som att skrida omkring i tillvaron med mössan över ögonen och kalla, våta omslag runt resten.

Jag tänker på intet sätt antyda att jag är värd en husmorssemester i Maldiverna (eller jo, det är jag) men jag skulle inte ha nåt emot ett par dagar med sol. Jag kan känna hur mina d-vitaminnivåer syltar ihop tills jag mest liknar en vampyr med taskigt immunförsvar. (Nå, just vampyrer måste väl ha extremt taskigt immunförsvar med tanke på att de är levande döda. Men ni förstår vad jag menar.)

Det är nu det börjar gå utför

Jag insåg plötsligt att jag inlett de tre senaste blogginläggen med ordet "nu", och till yttermera visso rubricerat det föregående med en mening som inleds med samma ord. Sodom och Gomorra! Snart kommer jag väl att sluta tvätta mig och skaffa fjorton katter, så är förfallet klart.

Nu har vi persienner i stället

Nu har de hämtat våra flyttlådor, så vi är förbi det där stadiet som heter "riv upp allt och släng in det i nån hylla". I stället inleds nästa stadium, som heter "organisera allt tavara i snigeltakt".

Man får vara lite försiktig med att placera saker på måfå, för att man inte kom på nåt bättre. Plötsligt har det gått femtio år och de bär ut en med fötterna först, och i hallen ligger fortfarande den där skarvsladden som man gick och irriterade sig lite på i fem decennier.

I vår förra lägenhet utspann sig följande konversation år 2006:
- Nejjjj, häng inte upp de där fula sakerna i fönstret!
- Vi måste väl ha gardiner, solen lyser så starkt här och förresten bor grannarna mittemot bara femtio meter bort.
- Men nu kommer vi att låta dem slentrianhänga där i evighet amen!

Gissa vilka gardiner jag tog ner för en vecka sen? Just det.

(Och du läste alldeles rätt, jag tog inte ens ner dem och tvättade dem EN ENDA GÅNG på sex år. Jag avskyr gardiner: att sy dem, att hänga upp dem, att rycka dem ur ettåringens hand när han använder dem som serviett. Så jag befattar mig så lite som möjligt med dem. Så äcklig är jag.)

Uppåt, framåt

Nu har vi flyttat. Packat i 90 flyttlådor, packat ur 90 flyttlådor. Inte sovit på en och halv vecka. Fått nya spännande förkylningar som avlöser den gamla förkylningen innan den ens var riktigt slut. Att flytta är inte bra för immunförsvaret.

Men jag klagar inte för nu har vi äntligen hittat våra morgonrockar (i en svart sopsäck märkt "soffkuddar") så nu kan jag sjava runt med min nya förkylning i Regelrätta Sjukledighetsattiraljer, dvs. fläckig badrock och yllesockor.

Packad och glad

Nu är jag nästan frisk igen och det är en himla tur  för vi ska alldeles snart flytta. Inte särskilt långt, i och för sig, men tillräckligt långt för att man inte ska kunna toffla över dit i morgonrock och papiljotter. Allt ska packas ner, och sen packas upp igen. Det är ett elände.

Om jag inte hörs av på ett par dagar så är det för att jag gått vilse bland våra nittio stycken knallröda flyttlådor som vid det här laget börjar uppta större delen av lägenheten. But not to worry, lådorna ska returneras om en dryg vecka så senast då borde väl nån hitta mig.

Ett äpple om dagen håller inte doktorn borta

Jag har lovat mig själv att inte uppdatera Facebook om att jag är sjuk, för inlägg om folks diverse farsoter är så deprimerande.

Usch, nu har alla i familjen vinterkräksjuka.
Skriv en kommentar: Vad intressant, och våra barn är på samma dagis så snart får vi det också.

Ligger hemma i influensa för femte dagen i rad.
*Gilla*

Ja, vad kan man? Skriva en menlös kommentar som "åh nej!" eller "stackars dig!", på sin höjd. De flesta av ens vänner brukar bli sammanbitet tysta på Fb av alla dessa förkylningar och kräksjukor. Därav löftet.

Men jag har inte avgett nåt löfte när det gäller min blogg, så därför kan jag meddela alla (vad kan det vara? vad kan det vara? nu är ni alla hemskt nyfikna förstår jag!) att jag åkt på en av dessa förkylningar som tycks hemsöka landets befolkning extra flitigt i höst. This sucker's going up my bihålor, dessutom.

Så nu ska jag ursäkta mig från skrivandet och gå och tillbringa lite kvalitetstid med min nässköljningskanna. Samt ta allt jag hittar i vårt medicinskåp, inklusive tigerbalsam och barnens laxermedel.

Åtminstone är jag inte så där dålig

Idag såg jag en joggare som rökte. Alltså sprang längs vägen med en cigarett i munnen.

Det kan också ha varit någon som bara hade ovanligt bråttom och tänkte att äh, vad tusan, man tar väl sig en cigg medan man skyndar här iklädd sportkläder.

Nästa gång hoppas jag få se nån som joggar medan hon äter en sockermunk och dricker Coca Cola.