Idag har jag gått längs med stranden och lyssnat på fågelsången. Islossningen är inte precis i full gång i viken ännu, men det är öppet vatten närmast land. Och i skogen intill stod jag dubbelvikt och inspekterade: jo, där kommer de. Stråna. Bladen. Nåt sorts ogräs som pickar upp genom det torra fjolårsgräset, och ett annat ogräs som jag kan namnet på: hundfloka. Hurra!
Det börjar ta sig, men man måste erkänna att våren ännu är i sitt jobbigaste skede. Kallt och blåsigt och allting är beige. Och dammet! Stan ser ut som Sahara i sandstorm och mina ögon är konstant igenmurade av den dåliga luften. Men snart, snart, blir det bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar