Glider på en digital räkmacka

Tittar på Barnkanalen och deras version av Talang, eller vad det nu ska kallas. Några är jätteduktiga, andra inte så värst. "Vi vill bli världsberömda och producera musik!" säger några tvärsäkert. De är typ åtta år. Och har redan planen helt klar. De vill inte spela och sjunga. De vill bli världsberömda.

Det är så nu för tiden, va? Alla vill bli kända (varför?) och rika (ok, därför) och det vill man bli genom en minimal arbetsinsats. Alla kan numera blogga, eller ha en YouTube-kanal, eller spela nätpoker. Det är bara att logga in sig och börja. Med den påföljd att alla gör det också, så att 99,99% drunknar i det allmänna bruset. Men drömmen lever, hos nästan alla.

Jag oroar mig lite för mina barns generation, som växer upp med minimalt motstånd i omgivningen. Allt går att hitta på tio sekunder via Google. Det går att ladda ner program som gör att du genast kan rita eller spela instrument perfekt. Klarar du det inte själv så sköter dina curlingföräldrar om det.

Var det bättre när man fick beställa en speciell, sällsynt serietidning per post från en adress i USA och sen vänta två månader på leverans? Blev min generation på nåt sätt mer kvalificerad av att inte ha färdigtuggad underhållning tillgänglig 24 timmar i dygnet, så att vi fick rita, virka och stapla kottar så där helt själva? Var det bättre när det inte fanns en app som kunde spela piano åt en så att man själv fick sitta och klinka, år ut och år in, innan det blev till nåt?

Jag kan inte riktigt låta bli att tycka det. Mina barn kommer säkert att bli jättebra på att spela dataspel, som alla andra i deras generation. Hur det blir med allt det övriga, och tålamodet som krävs för den analoga världen, det återstår att se.

Lägesrapport

Höstlov!

Som i sin helhet ägnas åt att läsa och titta på film, snuttande på en flaska Echinaforce. 

Dö, förkylning, dö!

Man vet att man lever ett lugnt liv...

... när man blir oväntat entusiastisk för att man kommer på idén att tvätta alla familjens filtar. De där som är fulla av damm och pollen och God knows what. 

Nu snurrar tvättmaskinen på ylleprogrammet och jag sitter här och myser. Aaahhhh.

Det här är helt normalt

Överlag tycker jag folk skulle må bra av att mer i minoritet. Majoriteter blir så bekväma av sig. De fläskar ut sig åt alla håll, lägger rabarber på tolkningsföreträdet, börjar tycka att allt de gör är normalt. Himla irriterande för dem som inte råkar passa in i gänget.

The story of my life är att ständigt hitta mig själv bland olika minoriteter. Svensk bland finnar, finlandssvensk bland rikssvenskar, Kasköbo bland Närpesbor (i skolan), österbottning bland nylänningar, nybliven nylänning bland österbottningar, grön västersympatisör i vår högersinnade miljölikgiltiga stadsdel. Kvinna. Nå, det är väl inte en minoritet direkt, men i betydelsen att vara "den andra", det avvikande, i stället för det normala. 

Kan vi alltså göra så att finnarna flyttar till Sverige, rikssvenskarna till Närpes, Närpesborna till Kaskö, Helsingforsborna till Vörå, Vöråborna till Helsingfors, Munksnäsborna till Berghäll, och alla män börjar ha hormonsvängningar och arbeta inom lågavlönade kultur- och vårdbranscher?

Inte alla på samma gång, förstås. Då blir det ju lika illa igen, fast tvärtom. En i taget. Det ska vara ensamt. Sen kan man sitta där och höra majoriteten överlägset tycka att ALLA ska kunna orden till "Kun joulu on" eller veta vem som är partiledare för moderaterna.

Litteratyyyyren

Shhh! Fyraåringen sitter och "läser" en Kalle Anka-pocket jättenoga och koncentrerat för sig själv. Nu gäller det att inte störa det spirande intresset för böcker, det må sen vara i vilken form som helst. Han är annars extremt svårflirtad när det gäller bilderböcker. Helst ska det bara handla om monster hela tiden. 

Dessvärre borde han börja sova nu också. Snart släcker jag lampan. May the screaming begin in three... Two... One...

Och nu med lite mindre patos

Nå, nu är jag själv förkyld också. Men annars har jag lugnat ner mig lite. Det är så många andra som är arga hela tiden, så mitt bidrag tycks inte behövas till världens samlade ilskeyttringar. 

Sonen är arg för att han måste sova, och sen eskalerar det därifrån. Folk som jobbar är arga på andra som jobbar på fel sätt, folk som är släkt med varandra är arga för att de är släkt och därmed måste umgås (på fel sätt), alla är arga på regeringen och regeringen är arg för att ingen lyder. Rasisterna är arga på flyktingarna och flyktingarna är arga på rasisterna. Dalai Lama är troligen inte arg, men han får aldrig uttala sig nu för tiden. Islamisterna är arga på allt som inte är precis exakt som de vill ha det och bombar sönder det som misshagar dem. Och i vårt husbolag är det ett antal tanter och gubbar som alltid är arga på minsta förseelse. Att bo här börjar kännas som att se på VM i arga lappar.

Nyss glömde vi ett täcke på mattbalkongen vilket föranledde följande essä:

"Vem är det som glömt ett täcke på fjärde våningens mattbalkong, det har legat där i MINST EN VECKA NU! Ta GENAST in det om du vill ha kvar det, MATTBALKONGEN ÄR INTE TILL FÖR FÖRVARING!!!" 

Det hade ju räckt med mindre, liksom. Vilket får mig att omformulera förra inlägget så här:

Nys helst i armvecket om du är förkyld. Tvätta gärna händerna ibland. Och när du är klar med det kan du räcka mig Finrexinen.

Hjälp till lite nu då

Alltså suck. Igen en förkylning hos barnen, denna gång av det värre slaget. Och igen för att folk inte har så värst mycket hum om normal handhygien. Seriöst, vad fan är det här? Ska jag behöva ha stackars sjuka barn, ge piller och antibiotikakurer och vabba skiten ur mig för att ni inte orkar lyfta armen när ni nyser?

Därför ska vi nu ta lektion nummer ett i 

MARIAS LILLA HYGIENSKOLA

Regel nummer ett är naturligtvis att TVÄTTA HÄNDERNA

- när du varit på toa

- när du varit ute bland folk

- innan du lagar mat

- och speciellt ofta om du själv är sjuk, till exempel:

- när du snutit dig

- när du hostar upp en rejäl loska i handen.

Tvätta händerna betyder GNUGGA GRUNDLIGT MED TVÅL OCH VATTEN, inte skölj händerna två sekunder i enbart vatten. Torka i REN HANDDUK, annars är det plus minus noll med hela proceduren.

Aproå handdukar ska VAR OCH EN HA SIN EGEN HANDDUK. Om man måste ha gemensamma handdukar ska de bytas ofta, inte en gång i året.

När man är sjuk gäller följande regler:

- man hostar och nyser i armvecket, inte i handflatan och definitivt inte rakt ut i rummet

- man tvättar som sagt händerna jävligt ofta

- man lagar inte mat åt andra om nån annan kan göra det

- man håller armlängds avstånd och sparar gullandet tills man är frisk

- om man är magsjuk går man inte till jobb/skola/dagis innan det gått två dygn efter sista uppkastning.

Det är väl inte så svårt? Min fyraåring kan tvätta händerna med tvål och hosta i armvecket, då kan det inte vara så orimligt att äldre människor ska lära sig samma sak.

Fundera på det ni så ska jag ta hand om min jätteförkylda son. Och kalla mig gärna "hysterisk hypokondriker" medan jag mäter upp hans astmamedicin.