Jag leker med tanken på att tömma semestern på vissa saker, för att ha tid att göra andra. Närmare bestämt: göra det där jag alltid inbillar mig att jag vill göra men som jag inte har tid för.
Eller? Vill jag verkligen? Varför gör jag inte det då? Varför sitter jag hellre och tittar på Dude, where's my car för elfte gången?
Tänk om man skulle pressa sig genom det första slentrianmotståndet och bara göra det där som "aldrig blir av"? Vad är det värsta som kan hända? Att man säger, äsch, det var inte roligt, jag gör nåt annat?
Eller kanske är det på riktigt det värsta som kan hända. Att det visar sig att man inte håller måttet, sitt eget mått. Att ens idealbild var falsk. Att det bakom illusionen finns, ja vadå? Ingenting?
Gud så jobbigt om man blir tvungen att uppfinna sin självbild på nytt. Men kanske ändå bättre än att inse att man aldrig ens försökte göra allt det där viktiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar