Tvångstankar

Ja jisses. Kanske är det bara jag, eller så finns det flera av min sort därute. Hur som helst måste jag alltid, då jag går mot soptunnan med bilnycklarna i vänster hand och soppåsen i höger, högljutt tänka

JAG SLÄNGER PÅSEN OCH HÅLLER I NYCKLARNA
JAG SLÄNGER PÅSEN OCH HÅLLER I NYCKLARNA
JAG SLÄNGER PÅSEN OCH HÅLLER I NYCKLARNA
[etc...]

En vacker dag kommer nycklarna att åka ner ändå och så får jag försöka starta Forden med gamla bananskal. I just know it.

Om man inte låtsas om det finns det inte

Är det bara delirium eller är min ena framtand liiite, lite lös? Gudars skymning, så jag avskyr tänder som gör väsen av sig. De ska vara raka och rena och hela, och i övrigt ska de hålla käft.

Det gör mina tänder förstås inte, för typ 1992 möblerade skoltandläkaren om i mitt garnityr (järnvägsräls uppe och nere och de där hemska gummibanden som höll samman käkarna, som om nån fruktat att underkäken rymmer ifall den inte surras fast). Sedan dess är framtänderna för evigt lite på utflykt än hit, än dit, och måste förankras med ett par rejäla metalltrådar för att inte löpa amok. Och så lär det förbli tills jag trillar av pinn, alternativt tänderna trillar ut, vilket som nu kommer först.

Så nu tänker jag INTE låtsas om denna lätt vacklande känsla i främre munnen utan döva sinnena med nåt fredagsmysaktigt. Sprit! Eller kanske snarare en kombination av fett, salt och socker. Whatever it takes.

Amerikanska drömmar

Om jag ska vara riktigt, riktigt ärlig så är nog min favoritform av kultur amerikanska slarvkomedier. Tätt följt av amerikanska relationsfilmer som slutar lyckligt. Ännu tätare följt av amerikanska detektivserier med osannolikt snygga poliser och 24-åriga blonda "forskare" som drar häpnadsväckande slutsatser på basen av ett suddigt fotspår.

På fjärde plats kommer sen en dokumentärserie om en dansk bondlurk som sjavar omkring i en gammal ihålig ylletröja och rensar ogräs med en rostig, antik jordfräs. Men det är en annan historia.

Borde man skämmas över sin begränsade smak eller tvärtom bejaka den? Nu är det bokmässa i Helsingfors, med temat ungersk litteratur, och jag är så massivt ointresserad av de stackars ungrarna att det är rent bedrövligt. Vad kan man? Och nu har jag ju precis fyllt 142 år, så det här kan inte ens skyllas på ungdomligt oförstånd längre.

Tidsfördriv

Den här kvällen gick åt till att sortera 88 mycket små hårband och försöka placera halvtomma schampoburkar på logiska ställen i vår nya lägenhet. Inte helt lätt med ett badrum som tills vidare nästan helt saknar förvaringsmöjligheter.

Ni är alla välkomna på inflyttningsfest omkring julen 2017. Då kommer allt att vara tip-top, bara så ni vet.

Den där kan du stoppa upp nånstans

Under höstlövet tycks vi ha fått direktreklam från en sannfinländare. Där bet hon sig i tummen, kan jag säga.

Och motionscentret Elixia kan gärna sluta sätta lappar som ser ut som parkeringsböter under våra vindrutetorkare. Jag tror jag fortsätter harva runt på joggingrundor i ösregnet i stället. Utan månadsavgift.

Äsch, det var ju bara jag

Nyss låg jag i dubbelsängen och nattade ettåringen då det blev så där tyst och lugnt omkring oss, så jag tänkte åh så skönt, nu somnar han äntligen. Men en stund senare vaknade jag med ett ryck och insåg att det var jag som somnat i stället.

När jag blir stor vill jag få såna där barn som somnar för egen maskin fem sekunder efter att man avslutat godnattsagan, och sen fortsätter att sova utan minsta kisspaus eller napphämtning hela förgrömmade natten. Amen.

Lite småtrött ikväll

Jag kom hem från min gympa för en stund sen. Idag fick vi gräva en tunnel till jordens mittpunkt, springa 500 varv runt den heta kärnan med magma, och sen klättra tillbaka upp till jordytan med hjälp av en sillgaffel och en hårnål.

I nästa års kurshäfte får nog Arbis ändra kurstiteln från "Träna tuffare" till "Hjärtattack på 60 minuter".