Bara ett halvår kvar till jul

Ok, förslag mottages hur man ska få lite sommarfiilis på jobbet. Semestern lyser med sin frånvaro, ac:n håller temperaturen på stadiga 20,5 grader. Ute regnar det småspik och på skrivbordet växer högarna i samma takt som alltid. Har övervägt följande:

- kaftan (somrig OCH värmande)

- paraplydrinkar på bordet bredvid datorn (kan se suspekt ut även om de är alkoholfria... eller är de?)

- Shakira på högsta volym (vissa nackdelar i ett bibliotek)

- knarka brun-utan-sol (luktar och/eller flammigt resultat, ej genomförbart på min kritvita lekamen)

- fjäderboa (ej somrig, men lite flärd skadar aldrig).

Eller så ger man bara upp och accepterar att det finska året består av höst, vinter, vår och pre-höst. Ro hit med yllesockorna.

Alla är nöjda

Om man som jag jobbar på bibliotek är det en himla pressure att få sina barn att läsa, så att man sen kan skryta lite nonchigt: "ja, lilla Pelle läser ju MINST tre böcker om dan, han har alltid varit jätteintresserad av litteratur."

Det är inte så lätt alla gånger sen när ungen ska knaggla sig genom böckerna på egen hand, med nyinlärda läskunskaper. Men nu har jag kommit på ett knep som jag gärna vill förmedla: locka med att han då SLIPPER göra nåt ännu tråkigare. Få honom att inse det du själv upptäckt: man kan fly den sugiga verkligheten med hjälp av en bok.

Exempel: det är galet tråkigt att gå och sova samtidigt som lillebror (för husfridens skull), och inte har man lika stort sömnbehov som lillebror heller. Men då kan man - tack vare mammas otroliga snällhet - få läsa en stund i sängen först. 

Heureka! Plötsligt: otrolig stamina i den annars så kortlivade läsningen. Inget tjat om att få spela på datorn en stund i stället. Sovtimmarna blir precis lagom många. Och en nöjd åttaåring tror att han själv tjatat loss denna ynnest. 

Mor/bibliotekarien ler i mjugg. Seger!

Tvärvändning, 180 grader

Hepp hupp! Där sket jag i alla fina ambitioner och bestämde mig för att ligga på tevesoffan och titta på repriser. Extremt seg fiilis. OCH det ösregnar. Usch.

Vi får se, kanske morgondagen blir mer energisk.

Den som gapar över mycket, eller?

Grandiosa planer inför sommaren. Gigantiska! Storhetsvansinniga!

Jag leker med tanken på att tömma semestern på vissa saker, för att ha tid att göra andra. Närmare bestämt: göra det där jag alltid inbillar mig att jag vill göra men som jag inte har tid för.

Eller? Vill jag verkligen? Varför gör jag inte det då? Varför sitter jag hellre och tittar på Dude, where's my car för elfte gången? 

Tänk om man skulle pressa sig genom det första slentrianmotståndet och bara göra det där som "aldrig blir av"? Vad är det värsta som kan hända? Att man säger, äsch, det var inte roligt, jag gör nåt annat?

Eller kanske är det på riktigt det värsta som kan hända. Att det visar sig att man inte håller måttet, sitt eget mått. Att ens idealbild var falsk. Att det bakom illusionen finns, ja vadå? Ingenting?

Gud så jobbigt om man blir tvungen att uppfinna sin självbild på nytt. Men kanske ändå bättre än att inse att man aldrig ens försökte göra allt det där viktiga.

Tio saker jag lärt mig på sistone

1. Det är överraskande svårt att lära sig fler än fem ackord på ukulele. Och det här med att högerhanden ska strumma i en annan takt än vänsterhanden byter ackord: glöm det.
2. Med lite slarvigt utförande kan jag göra 1 st chin (räckhäv). Applådera gärna.
3. Folk kan fortfarande inte läsa mina tankar.
4. Det är en viss skillnad på vad jag tror jag äter och det jag de facto äter. Månne social- och hälsovårdsministeriet är intresserat av att göra en närmare utredning?
5. Mitt nya finska favoritord är "apinanraivo". Av nån anledning ger det mig fantastiskt roliga bilder i huvudet, att nån t.ex. städar garderoben som en ursinnig apa.
6. Intelligens, empati och samarbetsförmåga är inte alla förunnat.
7. Normal artighet tycks inte heller vara en självklarhet. Det förefaller oklart vad man egentligen ska få kräva av folk, kanske att de har kläder på sig när de går hemifrån och att de inte äter brunsås med händerna. 
8. Det här är tydligen åldern då man börjar få mystiska krämpor. Fast fortfarande på amatörnivå, som åderbråck och pigmentfläckar.
9. De där billiga flygbiljetterna som alla hävdar att finns, de finns inte.
10. Ibland är man en tillräckligt engagerad förälder om man halvsover bredvid ungarna i tevesoffan framför Bolibompa.

Skrivboken

Det var nåt jag skulle säga

Emellanåt kommer jag på roliga saker som jag kunde skriva här. Det är vanligen då jag sitter och formulerar ett Facebookinlägg i huvudet och det blir alldeles för långt. Folk orkar bara läsa oneliners numera. Men ibland vågar man skriva flera meningar i rad om man lägger ut det på bloggen i stället.

Fast nuförtiden läcker mitt huvud som ett såll. Man får vara glad om man kommer ihåg det viktigaste, som HÄMTA BARNEN eller KÖP SAKER OCH ÄT DOM TILL MIDDAG. Resten är bonus. Därav följer att jag aldrig någonsin lyckas komma ihåg potentiella blogginlägg som jag kommit på i halvsömnen klockan 12 på natten.

Inte har det hänt så mycket heller som skulle vara värt att nämna. Idag har jag exceptionellt nog varit till Dickursby, det är summan av kardemumman. Vi får väl alla vara nöjda att jag lyckades ta mig både dit och tillbaka utan att förirra mig till Riihimäki. Jag kom till och med ihåg att BYTA TÅG I BÖLE. Mission accomplished.