Nya och gamla tankar

Jag har varit på en liten semesterresa, som i och för sig gick i traditionens förutsägbara tecken men som ändå innebar lite omväxling från rutinen. Det är lustigt hur ett miljöombyte alltid får in en på nya spår. Dagsrutinen kastas om. Hjärnan kopplar om kretsarna. Tarmrörelserna ska vi inte ens tala om (nej alltså, på riktigt).

Mina ungar verkar alltid komma på nya färdigheter när de är borta hemifrån. Tvååringen har utökat sin vokabulär med tiotals nya ord på bara några dagar nu, till exempel. Och börjat TALA MED JÄTTEHÅRD RÖST HELA TIDEN. Mycket uppskattat av familjen. (Obs: ironi.)

Själv har jag släpat ofattbara mängder bagage till och från olika hus, medan jag funderat på saker. Djupa, närmast buddhistiska insikter. Som att jag strängt taget mest är intresserad av mig själv och mina gamla mossiga tankar. Det är som att bara titta på TVShop-repriser hela tiden och vara övertygad om att bättre kvalitetsprogram, det finns nog inte. Och som jag malt på åt vissa människor, bla bla bla. Ni vet såna där typer som låtsas diskutera med en, men som egentligen bara håller en monolog om sig själva? Just sån är jag. Usch.

Dessutom har jag funderat en del på huruvida reinkarnation existerar, och om jag i så fall kommer att återfödas som snigel nu. Det borde ju vara ett lämpligt karmiskt straff med tanke på att jag stampade ihjäl en hel koloni sniglar i trädgården. Sen kom jag på att den där sorten nog inte äter särskilt mycket grönsaker utan mest trädgårdsavfall, och att det hur som helst inte finns några grönsaker att äta i nämnda trädgård. Så nu blir jag garanterat en snigel och får känna hur det känns då nån klampar sönder mig och 53 av mina närmaste släktingar bara för att vi råkar ligga och gona oss på stigen till soptunnan.