"Vi väljer att bo vid havet", som den där Ulrikasborgsfamiljen sa i Husis en gång, troligen till stor irritation för alla som får välja mellan en hyresetta i norra Vanda eller en riskoja i skogen. Vem vill inte vilja välja en miljonlägenhet i ett sekelskifteshus, ett stenkast från vattnet?
Men ändå. För mig består Finland av en kustremsa där man kan bo, och ett inland där man inte kan bo. Det hjälper inte att det finns sjöar inåt landet. En sjö är inte samma sak som havet.
Mitt livs värsta halvår, så där geografiskt sett, var det då jag gick en termin på folkhögskola i Ilmajoki. Havet var miltals bort. Jag irrade omkring bland åkrarna och hittade ingenstans där själen kunde vila, ingen lugnande horisont. Det myllrade av fasaner i skogen. Allting luktade grisfarm.
Där jag sitter nu är det tio minuters promenad till havet. Tack och lov för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar