Kvinnor och barn(vagn) först

Idag stod jag i apotekskö bakom en rent sjukligt långsam tant (kanske hon var där för att köpa medicin mot sin långsamhet?) som betjänades av än nästan ännu långsammare tant-expedit.

"Hmmm.... (paus) Oj, vad solen lyser mot kassaskärmen, man ser ju knappt nånting." (Knappar in siffrorna i slowmotion, gör fel, tar om.)
"Jaa, och jag har alla mina kort på helt fel ställen idag!" (Gräver genom plånbok, tar ut ett kort, betraktar det, stoppar in det tillbaka.)

Och här kunde jag försvara mig med att ettåringens vagn - parkerad utanför fönstret - började guppa oroväckande, så där som den gör när han vaknat och ligger och gallskriker i sin övergivenhet. Men det förklarar ändå inte riiiiktigt att jag bokstavligen hoppade jämfota bakom tanten av otålighet. Bokstavligen, alltså.

Ja jisses. Vad är jag, tio år? Långsamma tanten gav mig onda ögat medan hon hasade sig iväg. Ge en mor en guppande barnvagn och se henne förvandlas till greve Dracula.