Batikhäxan anropar

Du har slutat blogga, var det nån som sa till mig idag. Och jag svarade att jag har nog tänkt på att blogga. Jättemycket har jag tänkt.

Tyvärr är det samma sak som att tänka på att motionera, eller tänka på att duscha. Det gör varken från eller till. Under tiden går man där och fetmar. Eller luktar.

Överlag är jag en person som är bättre på att tänka och planera än att hugga i och göra saker. Nu snackar vi inte jobb och så, sånt man får lön för och som försiggår under ordnade former mellan 8 och 15.45. Jag menar sånt som nyårslöften är gjorda av. "Jag ska börja träna och sluta äta socker och använda tandtråd fyra gånger om dagen och göra färdigt alla mina hobbyprojekt och äntligen, äntligen spika fast de där sista listerna."

De här två senaste dagarna har jag till exempel i intresserat läst en träningstidning, men jag har inte så mycket som gjort en situp framför teven.

När jag svarat det där om att jag nog minsann tänkt fick jag plötsligt lust att ylande rusa ut från caféet där vi satt. Sån jävla ångest! Så mycket jag vill göra, så lite jag gör! Och jag närmar mig 40. Tiden känns inte längre ändlöst lång, utan mycket ändlig och snålt tilltagen. Inte alla kan räkna med att leva till 106, som min gamlamommo. 

Klassisk fyrtioårskris, med andra ord. Dags att köpa tupé och sportbil? 

Fast kvinnors klichékris brukar väl vara att man förvandlas till en batikhäxa som färgar håret med henna och går klädd i enbart violett. Jag kunde mjukstarta den karriären med att citera mitt horoskop (batikhäxornas rättesnöre i livet) som påstår att 2015 kommer att bli ett mycket kreativt år för mig. Står det i Amelias årshoroskop, måste det vara sant. Steg ett: börja blogga igen.