"Semester", kallar dom det. Vem dom nu är. Klart är i alla fall att dom inte har en trapetskonstnär till ettåring som håller på att upptäcka världen.
I vanliga fall, då vi har inte-semester, är världen inordnad så att man bara behöver lämpa av ettåringen på en av flera alternativa barnsäkra lekparker. Sen tofflar man passivt efter honom i en timme medan man tänker på upplösningen av Prison Break (första säsongen). Och sen är det dags för lunch / tupplur / middag, tack och lov.
Så är inte fallet på "semestern". Under den hålls man i konstant red alert-tillstånd, med sinnena på helspänn så att man i sista sekunden kan plocka ner nämnda ettåring från ett schaktblad / högt stup / livsfarligt staplad vedhög / bastukaminen / fasters samling med nåldynor.
På den ljusa sidan noterar vi att ettåringen nyss lärt sig klättra ner från höga platser med benen först, i stället för den hittills populära kamikaze-metoden med fontanellen rakt i backen. Han har också lärt sig att spotta ut potatis, ta den i handen och kasta bitarna på golvet, men det väljer jag att ignorera i det här skedet. Glaset är halvfullt, och hör sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar