Och en mig närstående manlig person har tvättat en röd duk tillsammans med de vita handdukarna, så nu är tillvaron rosa. Illa-tilltygad-lax-rosa.
Som ni hör är läget allvarligt. Inte minst för åttaåringen, som för tillfället berättar en godnattsaga för oss andra så att han själv blir rädd. Alla har vi våra problem.
På lunchrasterna tröstar jag mig med att läsa Mark Levengoods krönikesamlingar och flabba till så där irriterande som folk gör när de läser nåt roligt tyst för sig själva och sedan vägrar berätta vad det var.
Ännu mer irriterande skulle förstås vara att försöka översätta den språkliga briljansen till tveksam finska för mina kollegor. De ska nog vara tacksamma för de rumphuggna flabben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar