Snabbast i parken

Dagens idrottsprestation var ett tio minuter långt intervallpass i parken, där jag lyckades skrämma upp två hundar och dito hundägare med mina tjurrusningar. Och framkalla en höhö-kommentar av en random snubbe som sa "inte behöver du springa undan från mig" när jag kom lunkande tillbaka till startpunkten. 

Sen visade det sig att det inte alls var meningen att jag skulle springa ett intervallpass idag, det stod långsamt återhämtningspass på schemat. All denna skrämselhicka förgäves.

Men ändå: jag gillar att springa fort. Jag bara "Olympiska spelen i Los Angeles 1984, woohoo!" och sätter av som om jag hade Carl Lewis i hasorna. Så länge jag är ensam på banan är det jag som är snabbast.