måndag 13 augusti 2012

Tomt prat

Jaha, det blev inte mycket bloggat i sommar. Det är inte så lätt att uppdatera saker på nätet utan... öh, nät. I alla fall fick jag mycket tid över att tänka på bloggen som fenomen - dess existensberättigande, tematiken, etc etc.

Varför blogga, egentligen? Jag har ifrågasatt det förr och fortsätter göra det. Jag har i alla fall inget trängande behov av att skylta med min vardag. Tvärtom, snarare. Jag har inte lust att berätta roliga anekdoter om mina barn heller, så det är inte en mammablogg jag försöker åstadkomma. Och gudarna ska veta att det inte är en modeblogg, matblogg, cupcakeblogg eller överhuvudtaget nån typ av temablogg.

Är det för läsarna, på nåt vis? Vissa indikationer tyder på att det inte enbart är min mamma som läser det här (hej, mamma!) men jag har ingen aning om vad ni övriga förväntar er. Inte är det cupcakes.

Det jag närmast kommit fram till är att jag skriver den här bloggen för att jag inte kan låta bli att skriva. Och för att vardagen ibland får mig att stå och fylla diskmaskinen hela tiden i stället för att skriva. Sen går jag där och surar utan att förstå varför - men det är ju skrivandet som blivit oskrivet. En blogg förpliktigar lite, även om det sen blir en otematisk, innehållslös blogg.

2 kommentarer:

  1. Ja, alltså, jag blev superglad när jag hittade dej igen, läste low när du hade den och sorgen var stor när du lade ner. Varför jag läser? Din skönt ironiska attityd. Igenkänningsfaktorn. Dina klockrena sammanfattningar. Smilbanden hissar upp sej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, så glad jag blir! Inte minst för att ironi kan vara svårt i skriven text, det är inte alltid den funkar. Sign. "Aldrig mer ironi i ett jobbmail"

      Radera