Det är kampanjdags igen. Jag fick för mig att den yngre sonen borde lära sig att somna i egen säng, i stället för att somna bredvid nån vuxen och sen lyftas i säng. Varför, kan man fråga sig, när han nu somnar fint på under minuten i ens armhåla. Jo, men sen vaknar han allt oftare mitt i natten och vill tillbaka till armhålan, där det ju var så mysigt. Själv vill jag bara att han ska hålla käft och sova hela natten, tack så mycket. Alltså: insomningskampanj.
För en stund sedan tog maken över efter att jag stått böjd över spjälsängen en och en halv timme. Stackarn kan inte slappna av där i sin spjälsäng, och ligger och sprattlar i stället, övertrött. Såna här gånger frågar man sig om man är riktigt klok, det var ju så smidigt det där med armhålan. Men så tänker jag på den där vännen som berättade om sin dotter, sju år och ganska storvuxen, som fortfarande ville sova med mamma och pappa och tillbringade halva natten med att sparka ut morsan ur sängen. Kanske det är bättre att mota olle i grind medan de är små.
Fast just nu, i denna minut, avskyr hela familjen min dumma idé alldeles väldigt innerligt. Ack du grymma värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar