Autentisk medeltida förståsigpåare

Idag hamnade familjen i misstag på en forntidsmarknad, komplett med snubbar i skinnluva och hosor. Jag blev så där entusiastisk-slash-pinsam, som jag brukar bli när nån tar nåt jag gillar och driver det lite för långt.

Jag är väldigt förtjust i historia, arkeologi och museer där man byggt upp nya hus enligt gammal modell. Däremot går min gräns vid lajvande, bo i skogen och "slåss" med gammeldagsens svärd och sånt. Jag vill gärna läsa om forntida linneklänningar, eller titta på dem i en monter, men jag vill avgjort inte springa omkring i en och leka att det är en vanlig söndag år 1128.

(Parentes: folk som lajvar iförda moderna glasögon ser dessutom helt koko ut. Gör som dom gjorde år 1128, kisa. Eller sätt i ett par autentiska medeltida kontaktlinser.)

Dessutom är jag en sån fruktansvärd besserwisser att jag skulle irritera livet ur mina med-lajvare, om jag sysslade med sånt. Redan nu, på behörigt avstånd, konstaterade jag snorkigt att den där stickade västen som nån hade på sig nog inte var nån autentisk järnålderväst. Stickningen introducerades ju, som vi alla vet, betydligt senare på medeltiden. Fnys.