Ja jisses. Kanske är det bara jag, eller så finns det flera av min sort därute. Hur som helst måste jag alltid, då jag går mot soptunnan med bilnycklarna i vänster hand och soppåsen i höger, högljutt tänka
JAG SLÄNGER PÅSEN OCH HÅLLER I NYCKLARNA
JAG SLÄNGER PÅSEN OCH HÅLLER I NYCKLARNA
JAG SLÄNGER PÅSEN OCH HÅLLER I NYCKLARNA
[etc...]
En vacker dag kommer nycklarna att åka ner ändå och så får jag försöka starta Forden med gamla bananskal. I just know it.
Som tröst kan jag säga att du är inte ensam. Och det kommer att hända. Det som inte får hända händer. Säkert som Amen i kyrkan. Så där som tröst, ta inte stress. Ha-ha, blev du lugnad nu?
SvaraRaderaInte lugnad precis, snarare stärkt i min övertygelse.
Radera