Jag tycker det är besvärligt att gå hemifrån på kvällarna och lämna resten av familjen "ensam". Många mammor inom bekantskapskretsen har inga problem med den saken, de turas om med sin partner om att gå på dittan och dattan, och har de tur finns det också diverse släktingar att kalla in som barnvakter. Själv går jag på gympa en gång i veckan. Men vad övrigt är har jag svårt att slita mig från ruljansen. Speciellt när man arbetar hinner man ju knappt se sina barn känns det som, då är det i mina ögon inte ok att vara borta på kvällen också. Och den förälder som får ta hand om barnen på egen hand har det ganska tungrott: det är matlagning och städande och bad och nattningar i evighet amen. Vi har vant oss vid att vara hemma mycket tillsammans, att dra lasset på egen hand känns jobbigt och är inget vi gärna lämpar av på den andre.
Så det blir som det blir. Lite gympa här, lite promenad där. Bättre än inget, väl? Viktigast är ju att man njuter av det, så att det inte blir nåt nödvändigt ont. Och jag tycker som sagt verkligen om att springa runt och ha mig, till och med då det emellanåt känns som om nåt håller på att gå sönder, hjärtat förslagsvis. No pain no gain!
Observera att allt det där ovanstående är motionsformer man gör för sig själv, eller möjligen i en grupp men var och en för sig. Jag AVSKYR lagsporter av alla slag och tänker aldrig mer någonsin i hela mitt liv spela volleyboll, det svor jag på när skolgymnastiken äntligen tog slut.
Så här sportig ser jag alltid ut när jag tränar. Nånej. Det här är ett reklamfoto som Annie Leibovitz tagit för Nike. Jag älskar Annie Leibovitzs foton, speciellt dem hon tagit av atleter i olika sammanhang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar