Mors dag. Har ni tänkt på att det är en dag på året då småbarnsmammor belönas för sina uppoffringar som mor (ingen sömn, alltid nån annans snor på tröjärmen) genom att umgås så lite som möjligt med sina barn?
Eller nåja. De får gärna komma på morgonen med blommor och presenter, men sen ska de kuskas ut i köket så mamma kan ta lite sovmorgon. Och resten av dagen ska mamma allra helst bara ligga i en schäslong och äta praliner - eller det är i alla fall målsättningen. I verkliga världen får mammorna förmodligen göra allt det vanliga jobbet, förutom att de där vid 14-tiden tillåts låsa in sig på toaletten för en väldigt lång, tidskriftsrelaterad kisspaus.
För att citera en klassisk filosof, så lär Brad Pitt ha sagt nåt i stil med att det här med att få barn, det är det finaste han varit med om, och på samma gång the biggest pain in the ass han upplevt. Jag är lite böjd att hålla med. Det är mycket jobb, i alla fall för någon som tillbringade sina första 30 år med att ligga ifred och läsa romaner. Å andra sidan skulle jag aldrig byta ut mitt liv mot något annat. Och så tycker jag man ska få känna, det där ambivalenta pendlandet mellan lycka och vardagsirritation. Så tror jag de facto att de flesta föräldrar känner, fast man helst ska vara genom-happy-happy om nån tidning till äventyrs kommer och intervjuar en.
Och jo, min morsdag var fin. En solig söndag fylld med vardagligheter, en pladdrande fyraåring, en ettåring som klättrar i gardinerna. Inte mycket till schäslonger och praliner medan barnen var vakna. Men nu sover de sött och här i min omedelbara närhet finns en soffa och en chokladplatta. Mors kväll är inte så pjåkig den heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar