Skillnaden

Vet ni vad det egentligen är för skillnad mellan folk i stan och folk på landet?

(Att det är vi som är ordentliga, till skillnad från dom där andra, sa allihop nu, både i stan och på landet. Fel.)

Skillnaden är helt enkelt den här: i storstan tittar man inte folk i ögonen på gatan eller i butiken. Sannolikheten är stor att du inte känner dem som kommer emot, och det enda som händer är att man uppmuntrar fel sorts människor till kontakt.

Det tog en stund innan jag fattade det här, så efter att jag flyttat hemifrån till en något större ort gick jag länge runt som en slags levande magnet för galenpannor och Hare Krishnas fruktförsäljare. Det tog slut när jag lärde mig se sur ut och stirra demonstrativt i fjärran som alla andra.

På mindre ställen kollar folk vem som kommer emot. För det är långt mer sannolikt att det är grannen än Hare Krishna. Och eftersom jag lärt mig av med ögonkontakten gör jag numera folk irriterade genom att inte hälsa på dem i butiken. Om det hände just dig, förlåt! Jag har inte blivit styv i korken sedan jag flyttade till Helsingfors, jag såg dig bara inte. (För att inte tala om att jag förmodligen bara skulle känna igen dig om du såg tjugo år yngre ut, med pudelpermanent och stentvättade jeans.)

På riktigt små ställen reser sig hela sällskapet upp som en man från matbordet (mjölkglas välter och gafflar trillar på golvet i ivern) och stirrar ogenerat ut genom fönstret på den som går förbi. "Vad ska Berit ut för den här tiden på dygnet?", säger man sen. "Nya skor tycks hon ha köpt igen också."

Annars är det alltså ingen större skillnad på folk och folk, vad jag kan se.